Madrid – lördag

Det är väl inte som att det finns någon brist på saker att säga om gårdagen riktigt så utmaningen blir nog, som oftast för mig, att det här inte ska ta hela dagen.

Ett litet videoklipp i alla fall. Det kan jag ju tycka att gårdagen är värd

Det är ju nu tennissäsongen börjar egentligen och det syns på dagens semifinaler skulle jag säga. Det låter hårt, men Australian Open, det är en isolerad turneringar utan något bra innan och utan något efter. Det är som en ö i en annars skitdålig period på året när det gäller tennis. Den perioden sitter dessutom ihop med hösten. Det är ett drygt halvår då det inte är så mycket att hurra över. Men så är det också några månader då det verkligen är något att hurra över. Man kan säga att den perioden startar med Monte Carlo men Monte Carlo är aldrig en jättefräsig turnering längre. Det saknas alltid spelare på ett eller annat sätt. Madrid kan faktiskt vara lite tveksam ibland också men inte den här gången. Nu är det igång. Rom, ofta en av årets absolut bästa turneringar, lottades igår och startar med kval idag. Nu är vi inne i det. Nu har vi de tennismånader som är oantastliga. De är alltid magiska och ska man vara riktigt ärlig, när kändes den här perioden senast så spännande som den gör i år? Det finns en del att fundera över så att säga.

Jag hoppas att alla såg Nadal igår. Såg man inte Nadal igår så ska det noteras att han och Alcaraz inte gick någon slags holmgång mot varandra i en match som går till historien. Det var en från start till mål ganska dålig match. Allt är relativt. Vi snackar två av världens fyra bästa spelare. Men det var ingen match som är värdig dem. Nadal gjorde precis tvärtemot det jag trodde han skulle göra. Han gick absolut inte ut och blåste på. Han gick ut och duttade. Alcaraz tackade och tog emot och hade inte ens några problem att slå igenom Nadal. Såg nästan löjligt ut ibland. Alcaraz fick så mycket tid på sig inför sina slag att han emellanåt kom ur rytmen. Det var för enkelt. Sen stukade Alcaraz foten i början på andra set. Det ska sägas att han då redan hade halkat ner i en rejäl svacka. Sen var det någon på läktaren som efter det började må väldigt dåligt också. Kändes inget bra det där, det slutade gissningsvis inte så väl. Allt det där tillsammans gjorde att Alcaraz helt enkelt vaskade andra set. Han väntade in skilje, och där körde han åter igen över Nadal fullständigt.

Mycket blek insats av Nadal men lite i linje med hans turnering i stort. Halvbra i första matchen men mot Goffin blekt och nu mot Alcaraz rejält vekt. Han kan klart bättre och Madrid passar honom inte. Vi ska inte ta den här matchen som ett facit till styrkeförhållandena mellan honom och Alcaraz i Franska öppna.

Men.

Nu säger jag det.

Jag tror att Alcaraz är bäst i världen nu.

Han startade sent igår som favorit mot Djokovic på oddsen. Det har svängt nu. Djokovic är jätteknapp favorit här på Bethard. Men jag tror att Alcaraz är favorit. Djokovic är världens bästa spelare. Om det nu inte är Alcaraz. Beror det på att Djokovic är otränad? Nja, hur länge anses han vara det liksom? Grus? Djokovic är inte bäst på grus, men det är inte Alcaraz heller. Förhållandena i Madrid? Jag vet inte om Alcaraz kan ses som någon specialist på det.

Jag tycker det var sjukt talande efter matchen igår. Jag skrev om det i vår härliga facebookgrupp Tennisen efter matchen igår. Jag har aldrig någonsin sett Nadal le framme vid nätet efter en förlustmatch. Vekrligen aldrig. Det har inte hänt. Han är alltid respektfull. Han gratulerar alltid sin motståndare. Men igår kunde kan inte hålla sig när han tackade Alcaraz och även om han inte gjorde det. Det såg ut som att han bara ville ta tag i Alcaraz, rufsa honom lite i håret och säga något i stil med ”vafan, nu är du ju bättre än mig din lilla skitunge”. Helt unikt det där skulle jag säga. För Alcaraz är 19 år gammal. Han fyllde år i förrgår. Och han kommer nu ta över som världens bästa spelare. Han kommer ta över från tidernas två bästa spelare som fram till nu fortfarande varit bäst och näst bäst. Och han kommer göra det utan att de egentligen har så mycket att säga om det. De känner det. Alla känner det. Att han är värdig. Det är inte så att de blivit gamla och mycket sämre så att det kommer in någon halvodugling från sidan och tar över bara för att tiden är rätt. Det handlar om att det kommer någon som bara är bättre som dessutom är fullkomligt omöjlig att inte tycka om. Jag har aldrig hört någon säga något negativt om Alcaraz och hur skulle man kunna göra det. Han har liksom inga fel och framför allt, han är på det sättet men utan att vara präktig. Han har inte den där tillgjorda perfektionen som Federer alltid haft. Den där perfektionen i uppförandet som gör att man bara känner att det egentligen finns något mörkt därinne som ingen skulle vilja se. Alcaraz försöker inte. Han bara är rätt vanlig och det på ett jävligt trevligt sätt. Det jag nog tycker om mest med honom är att han verkligen, verkligen, verkligen verkar älska att spela tennis. Jag tror inte att han kommer göra någon hemlighet av det heller. Jag har svårt att se att han ska bli som Federer, Nadal och Djokovic. Att han plötsligt bara spelar enstaka turneringar per år och tjatar om att det ska vara längre uppehåll. Jag tror att han bara vill spela, och att han skiter i det mesta annat. Enkelt kanske när man är 12 år gammal och inte riktigt ha så stora problem med skador och annat. Kanske ännu mer dock, om man kan det som Alcaraz kan med en tennisracket i handen. Ja, det är nog ganska kul att spela tennis så. Det där är väl hela förklaringen egentligen till att halva Sverige spelat padel de senaste 5-10 åren. Det är så sjukt enkelt att alla tycker att de är bra. Då är det kul. Om ni tar den känslan, och så gångrar ni det med tio så får ni kanske hur det känns för Alcaraz att spela tennis och då är tennis ändå jävligt svårt, till skillnad mot padel.

Sa jag att utmaningen skulle bli att texten inte skulle bli för lång.

Alcaraz är i semi. Det är Djokoviv, Tsitsipas och Zverev också. Nu ska vi prata om semifinalerna.

16:00 Djokovic-Alcaraz 1,86-1,95 Bethard

Klockan 16 på lördagar är heligt. De senaste åren har jag blivit oerhört intresserad av trav och lördagseftermiddagar, då är det trav, absolut inget annat. Stryktips och sånt skit, nej. Det står vid sidan. Men det finns ju lösningar. På grund av min frus intresse för Robinson, Farmen, relationsserier, ja ni förstår. Rent trams. Så har jag låtit installera en nedhissningsbar nödskärm i vardagsrummet. Idag kommer jag använda den, och teven då så klart. Hon får sitta i källaren. För den här matchen, det är väl egentligen den jag sett fram mest emot i år. Att Alcaraz kommer börja slå Nadal, det är ju liksom helt ofrånkomligt på något vis. Det är heller inte Nadal man ska slå för att visa att man är bäst. Det är Djokovic som är bossen som ska besegras, kungen som ska petas ner från tronen och allt det där. Det räcker inte med en match för att genomföra en sån grej, men det är ju en start att de börjar mötas i alla fall. Det här är första gången de möts, och det måste på något vis kännas lite sjukt för Alcaraz det här. Jag kan relatera till det lite själv från tiden jag spelade pingis. Jag minns så väl hur jag som typ sjuåring satt och tittade på J-O, Jörgen och framför allt Äpplet. Sen höll ju de på ganska länge och jag hann möta dem själv. Det kändes konstigt, särskilt första gången. Och jag var nog inte som bäst då. Jag ska inte säga att jag på något sätt försökte kopiera någon av dem, men jag minns ju att jag tittade på dem. För Alcaraz del måste det väl vara lite extra skumt idag. Han möter ju sin egen backhand liksom. Om han skulle säga att han inte kopierat Djokovic backhand från unga år, då skulle man nog slänga in honom i en lögndetektor. Så ja, frågan är hur det kommer kännas för honom att stå och spela backhand-backhand mot sig själv idag.

Hur slutar det då?

Jag skulle säga att matchen är där att vinna för Alcaraz. Han säger själv att Nadal alltid varit hans idol. Full rimligt. Men han har väldigt små likheter med Nadal spelmässigt. Däremot är han en uppdaterad version av Djokovic. Tennisen har på senare år rört sig mer åt mer åt att bli mer och mer offensiv och även om Alcaraz absolut inte har Djokovic försvar, han har en offensiv som Djokovic aldrig haft och det gör att han inte behöver ha Djokovic försvar. Inte förrän det kommer någon annan spelare med andra kvalitéer och bråkar med honom.

Vi får se hur Djokovic gör här. Om han gör som Nadal igår och spelar sitt vanliga, bekväma spel. Då tror jag att Alcaraz krossar honom om Alcaraz har en bra dag.

Men Djokovic har ju också visat, bara mot Nadal hittills, att han kan krypa ur sin normala bekvämlighet och spela mer offensivt när det krävs. Det skulle vara intressant att se vad som skulle hända med Alcaraz då. Jag är inte säker på att han skulle hantera att bli maximalt pressad särskilt väl. Alcaraz kommer då troligen försöka slå sig ur pressen som han alltid gör och det kommer inte hålla säkerhetsmässigt mot Djokovic. Alcaraz kommer då missa för mycket.

Avslutningsvis dock. Jag tror att Alcaraz är bättre. Han har den bättre serven. Han har den bättre offensiven. Spelar han bra, då tror jag han vinner, för jag tror att han är bäst nu.

21:00 Zverev-Tsitsipas 2,35-1,60 Bethard

Det här är ju också en tennismatch. En vanlig tennismatch. Två vanlisar.

Tsitsipas vann enkelt för ett par veckor sen i Monte Carlo. 7-3 i inbördes möten för Tsitsipas också. Han har bra kontroll på Zverev trots att Zverev kanske egentligen är den lite bättre av dem. Det som talar för Zverev är förhållandena i Madrid. Han gynnas av att bollen flyger lite snabbare och han kan få mer effekt på sin serve, lite likt inomhus där han är som absolut bäst.

Ska man spela någon av dem, absolut Zverev. Bryr jag mig jättemycket om vem av dem som vinner? Icke. Snacka om att hamna i skymundan av dagens huvudmatch.

På tal om odds. Två specialare med extra höga odds här på Bethard idag.

Alkis och Sverre är förstås det som lockar mig mest. Drygt 10 gånger pengarna om man spelar en dubbel på det där på ordinarie vis så en extra liten skjuts på oddsen där.