Nu har man ju sansat sig lite sen gårdagen. Både bra och dåligt kanske. Men vi kan ju ta och återuppleva lite.

Första set var kanske inte skräp, men heller inte bra. Alcaraz viftade med sig ett tidigt break. Då trodde man kanske inte det skulle betyda så mycket utan att de skulle bryta varandra fram och tillbaka under hela matchen. Så blev det inte direkt. Från breaket hade Alcaraz det hela tiden struligt i sina servegem medan Djokovic promenerade igenom sina. Visst hade man någon slags känsla av att Alcaraz skulle kunna ta sig igenom setet och sen kanske också i bästa fall göra något liknande i andra men det var Djokovic som hade det första setet, ganska tydligt till och med. Setet blev bättre på slutet. Tiebreaket var riktigt bra.

Andra blev sen mycket bättre. Och det setet som var helt jämnt. Det var i min värld i andra som Djokovic skulle vunnit matchen, om han skulle vunnit den. Han var under perioder av setet lite bättre. Alcaraz var också definitivt bättre i perioder. Framför allt i de sista gemen. När Djokovic skulle serva sig fram till ett tiebreak kändes det knappt ens aktuellt att han skulle hålla sin serve. Alcaraz hade nosat på några av hans servegem och det kändes som att det var som upplagt för att han skulle trampa till lite på pedalen. Faktiskt på exakt samma sätt som känslan är kring Djokovic ibland i stora matcher. Man brukar känna att även om det är han som returnerar så är det liksom hans gem på något vis. Slutet på andra. Ni såg nog själva. Antingen direkt igår eller i klippet. När Alcaraz vrider in stoppbollen från Djokovic i hörnet där. Ett sånt där ögonblick där man i efterhand kan tycka lite synd om folk som inte uppskattar sport. För de får inte uppleva så mycket här i världen.

Tredje set. Om man frågar mig klasskillnad. Vilket säger rätt mycket om matchens kvalité. Om spelarnas kvalité. Om Djokovic kvalité i synnerhet kanske. Man är rätt okej om man förlorar i tiebreak, 5-7, med någon chans att få till det avgörande breaket tidigare i setet dessutom, när man kanske inte är krossad, men i alla fall rejält underlägsen. I tredje set var det för mig tydligt vad skillnaden mellan dem är. Djokovic har alltid haft just det som sin grej i de stora matcherna. Det har ofta varit jämnt, men när det stått och vägt har han skruvat upp sig ett snäpp. Blivit lite offensivare, tagit lite mer kommando över spelet, och då ofta vunnit på det då det normala är att man blir lite försiktig när det gäller. Här precis så, men med Alcaraz som den drivande. Han vågade lite mer i vissa lägen, tog ännu lite mer kommando än tidigare under matchen och gjorde det tillräckligt bra. Jag tycker tiebreaket i sista set var orättvist. Alcaraz borde vunnit det enklare.

En av de bättre matcher jag sett. Om man ska väga in hur intressant den var på förhand, att de här två skulle mäta sig med varandra för första gången, då hamnar den ännu högre. För mig som en av de absolut största matcherna utanför Grand Slam-turneringarna. För man ska veta det. Om Alcaraz är bäst i världen nu, om två månader eller om ett halvår. Det kan vi bråka om hur mycket vi vill. Det enda som inte kan diskuteras är att han är bäst i världen om ett år. Hur lång perioden av övertagande är, det får man väl avgöra själv. För mig har det troligen redan hänt, men det måste ju gå tid innan det sätter sig också. Han måste vara bättre än de bästa över tid för att det ska vara odiskutabelt. Oavsett vilket, den här perioden, när han tar över, kommer vara en av tennishistoriens viktigaste. Det kommer vara tiden då det kom en spelare och puffade bort tidernas två bästa spelare medan de fortfarande spelade. Kanske kommer det visa sig att han också blev överlägsen dem innan de slutade. Och vad som händer efter det, det kan man ju bara gissa. Personligen tror jag att det finns en uppenbar risk/chans att Federers dominans innan han fick motstånd i form av Djokovic och Nadal kan komma att framstå som lite av en viskning. För om man ska vara helt ärlig. Alcaraz fyllde 19 år häromdagen. Det är högst rimligt att han kommer vara mycket bättre på 3-4 år än han är nu. Lägg därtill att det då kommer vara vanliga spelare, inte tidernas bästa spelare, han ska tampas med. Jag tror man måste börja titta på ett scenario där han nästan inte kan förlora. Vad som händer då med intresset, det vet jag inte. Det jag däremot vet, om man ska jämföra med Federer, är att Alcaraz har potential att bli en hjälte på en nivå som liknar Federers. Inte på exakt samma sätt, men på samma sätt som med Federer kommer väldigt få tycka illa om honom. Och jag tror också att han kommer ersätta Federer rakt av som en spelare som går utanpå den egna idrotten. Alcaraz kommer bli så bra att han inte kommer vara bara världens bästa tennisspelare. Han kommer ses som en av världens bästa och största idrottsmän, inte minsta snack om saken.

Det känns förstår rimligt att man också går igenom vilka växlar som ska dras på matchen. Kan Djokovic bättre? Kan Alcaraz bättre? Hur spelade gruset in? Hur spelade de speciella förhållandena i Madrid in?

Båda två kan definitivt bättre. Djokovic kan spela bättre, det har han gjort förut. Jag tycker också att Alcaraz spelade långt ifrån perfekt. Sen spelar han så svårt att det nog inte går att spela perfekt, men jag tror definitivt han har en bättre match i sig. Med detta inte sagt att de var dåliga. Både två spelade ruggigt bra, men de var inte uppe på max.

Gruset, rätt obetydligt skulle jag säga. Ska man peka på någonting så får Alcaraz en rackarns effekt av sina stoppbollar och sin mer och mer magiska kickserve i adrutan på grus. Men å andra sidan, det är ju han som står och försöker slå igenom Djokovic. Den saken blir nog inte direkt svårare för honom på ett annat underlag.

Förhållandena i Madrid? Där skulle jag säga att Alcaraz kändes klart mer missgynnad. Han var den av dem som hade svårast med längdkontrollen. Han hade många, många slag som seglade någon decimeter ut, helt i onödan kan tyckas men helt kopplat till att bollen flyger snabbare i luften. Mer normala grusförhållanden tror jag kommer gynna Alcaraz.

Tittar man på det totalt sett skulle jag säga rätt jämnt skägg. Det spelar något rätt liten roll om de möts på grus eller hardcourt, det är känslan efter gårdagens match. Gräs? Där får man väl behålla lite frågetecken kring Alcaraz än så länge.

Vi kan väl avsluta med min upplevelse av matchen. För det första, jag höll ganska ordentligt på Alcaraz ska sägas. Går det att inte hålla på honom? Angränsande till omöjligt skulle jag säga. Han är cool på ett så sjukt naturligt sätt att jag skulle säga att det nästan är unikt. Ska vi kasta in bröderna Ymer i den här texten kanske? Det känns ju lite ovärdigt. Finns en koppling dock. Mikael Ymer har 2-0 i inbördes möten på Alcaraz. Men i alla fall. Bröderna Ymer, där ser man ju framför sig hur de står framför spegeln och övar in gester som de sen ska kunna använda när de spelar tennis. Kort sagt, de är raka motsatsen till att vara sig själva. De är falska, de är fåniga, de är helt omöjliga att riktigt tycka om. Alcaraz, han är liksom född för det här. Inte som att han fått allt gratis och bara blivit inkastad i situationen. Man har sett en del klipp från där han tränat och ja, det kanske finns en anledning till att det knappt ser ut som att han andas under matcherna. Jag tror han tränat en del så att säga, både fys och tennis. Det kanske är just det. Han har haft allt sitt fokus på att bli bra på tennis och han bryr sig inte om så mycket annat. Jag tror aldrig han lagt ett uns av energi på att försöka få någon att tycka att han är cool eller ens tycka om honom. Han är en bra kille som älskar att spela tennis och kanske ännu mer, älskar att tävla. Man ser det, och något coolare finns väl egentligen inte. Bland det minst coola jag vet är idrottsmän som säger saker som antyder att de inte tycker det de håller på med är särskilt kul. Att de bara gör det för pengarna eller någon annan diffus anledning. Alltid rent trams. De började spela tennis för att de gillade det och de har fortsatt för att de gillade det. Kyrgios praktexemplet. Jag pratar alltid om att det kanske är dags att lägga av. Jag ger mig fan på att han kommer stå där och spela när han närmar sig 40, för han kommer då ha vuxit upp och blivit mer ärlig mot sig själv. Ett praktexempel där också Zlatan. I unga år kaxig, en del rätt dryga uttalanden och ganska lite snack om att han gillar att spela. Nu, ni kanske såg honom de senaste landslagssamlingarna. När han blivit vuxen har han erkänt, för sig själv och andra att han egentligen bara älskar att spela fotboll. Sånt är svårt att inte tycka om. Jag tror jag skrev om det häromdagen. Det måste vara rätt kul att spela tennis om man kan det som Alcaraz kan och jag tror egentligen det är förklaringen till att han också kan vara så sjukt lugn på banan, redan i den här åldern. Det spelar liksom ingen roll vad som händer, vilket läge han är i. Han behöver aldrig tvivla på sin förmåga, för han vet att han kan allt. Och när han får lite träff och gör de där bra bollarna, man ser på honom att han tycker det är rätt kul och vem kan klandra honom. Det smittar av sig det där. Man blir inte avundsjuk på att han är så jävla bra. Man vill liksom bara vara med honom när han spela för att se vad som händer.

Sen tycker jag också man ska kasta in hans tränare Ferrero i ekvationen. Tränare, mer än en tränare skulle jag säga. Jag tror det är ungefär noll procents chans att Alcaraz frivilligt kommer välja en annan tränare under sin karriär. Jag såg ett klipp inför matchen igår där de smygfilmat de båda när de precis innan match stod och pratade med varandra. Eller rättare sagt, man såg hur Ferrero stod och instruerade Alcaraz hur kan skulle spela. Som Alcaraz tittade på det där, det utstrålade en del tillit så att säga. Ferrero var raka motsatsen till Alcaraz egentligen. Han var tråkig, inte jättebra spelmässigt, men han var smart, taktisk och lyckade kräma ut allt av det han har. Lugn var han också. Lugn och tråkig. Och när man ser honom sitta ner på tränarbänken när alla andra i publiken står upp, samtidigt som Alcaraz går omkring och vamosar åt Ferreros håll. Det är som att han utan att kunna säga eller göra något hela tiden håller Alcaraz lugn till ett visst mått så han inte svävar iväg. För det där är väl också en av Alcaraz styrkor än så länge. När man är sådär sjukt bra, och gör såna bollar som han gör inför en hemmapublik. Det är nog rätt lätt hänt att springa runt och veva med armarna så det kanske påverkar en lite negativt i de följande bollarna. Alcaraz lyckas hålla sig ifrån det där, jag tror med en viss hjälp av Ferreros lugn.

Ett bonusklipp innan vi går vidare. Rätt fräsigt att titta på publiken när han vinner de stora poängen.

Fortsättning följer men japp, Alcaraz är nu bäst i världen tills någon annan påvisar motsatsen. För mig är han knapp men klar favorit till att vinna Franska öppna. Han står i 8(!) gånger pengar på att vinna US Open här på Bethard. Han är just nu favorit där också. Passa på och spela medan ni kan säger jag bara. 7 gånger pengarna på att vinna Australian Open. Jag tror han kommer stå i under 2 gånger pengarna när det är dags där. Den enda turneringen man kanske ska vara lite försiktig är blir väl Wimbledon, men 9 gånger pengarna där, det är bra det också.

Idag ska han först av allt spela final i Madrid.

18:30 Zverev-Alcaraz 2,50-1,54 Bethard

Det var en viss skillnad på matcherna igår kan man ju säga. Den andra semifinalen började jättesent då det skulle spelas damtennis först. Jag såg inte matchen men har sett höjdpunkter och ja, det där var ju en helt vanlig match. Med vanliga spelare.

Lite bjudodds på Alcaraz här skulle jag säga. Visst spelade han en jättelång match igår. Han spelade en lång mot Nadal i fredags. Han kanske skulle kunna tänkas vara lite halvnöjd efter att ha slagit tidernas två bästa spelare två dagar efter varandra. Förresten den första som slagit Nadal och Djokovic efter varandra på grus. På alla underlag har fem spelare gjort det. Men Alcaraz är inte vanlig. Det räcker väl med att titta på honom under matcherna. Han andas som sagt. Han är helt oberörd, även som igår efter drygt tre timmars spel. Jag tror inte han kan bli trött. Och att han skulle vara nöjd. Nja, det spelar nog ingen roll. Han är antagligen precis lika spelsugen här som han alltid är. Lika spelsugen som han var i första omgången av dubbeln tidigare i veckan. Jag tror han alltid är sugen på att spela en tennismatch.

De möttes två gånger på hardcourt förra året. Djokovic vann jätteenkelt båda gångerna. Man måste nog lägga in det litegrann i ekvationen men Alcaraz var då en spelare i mängden. Han var inte i närheten av vad han är nu. Och när han nu har förmågan att backa tillbaka och ta farten ur motståndarens serve, som Zverev avskyr. Det blir nog andra bullar här.

Jag kan bara säga som det är. Zverev får vara hur mycket världstrea han vill. Det är total klasskillnad och för mig är frågan bara om Alcaraz ska krossa honom eller bara slå honom.