Det var något sånt här jag förväntade mig. Om Zverev skulle vinna tre eller sex gem, eller något däremellan som det blev, det var kanske svårt att gissa men att han skulle vara komplett chanslös, det var givet på förhand så att Madridfinalen blev ospännande, det var ingen chock riktigt.

Sådär stor skillnad är det mellan dem. Jag förstår att det är lätt att tänka att det inte är det, ”men hallå, Zverev är ju fyra i världen, wöööööööö!!!!!”. Det är skillnad. Det har, inte alltid, men sen 20 år tillbaka i tiden någonting, varit skillnad mellan de och den absolut bästa i världen och de som är bakom. Zverev har aldrig varit, och kommer aldrig vara, i någon av de första kategorierna. Han är en av de bästa, just nu kanske till och med den bästa, spelaren i kategorin, de som är bakom de bästa.

Det jag fastnade på mest under finalen igår är egentligen att Alcaraz kunde slå Zverev precis hur han ville. Han kunde stå och säkerhetsbolla med Zverev utan att göra så mycket, det spelet Zverev vill ha alltså. Han kunde välja att attackera Zverev, Zverev var då inte ens nära att kunna stå emot. Han kunde även välja att variera med sina stoppbollar bland annat för att få Zverev bort från det spel han vill spela.

Ganska goda marginaler ändå när man fritt kan välja mellan tre olika matchbilder och är överlägsen i dem alla.

Var Zverev dålig?

Klart han var rätt dålig. Ingen trevlig match det här. Se ovan. Det spelade ingen roll vad Alcaraz gjorde, det var katastrof för Zverev i alla fall. Men det är bara att säga som det är. Zverev är inte bättre än sådär. Jag skulle säga att han inte kunde göra någonting annat. Han räckte bara inte till. Sen kan man alltid hitta detaljer. Tänk om han inte gjort dubbelfel där och där, tänk om han vunnit den och den bollen. Ja, tänk om jag alltid valde rätt trisslott i högen, då hade jag ju vunnit hela tiden. Men så bra är jag inte på att välja trisslotter, det är bara så det är. Nu köper jag inte trisslotter, men ändå.

En komplett klasskillnad och det här kommer vi få vänja oss vid framöver. När Alcaraz möter vanliga spelare kommer det se ut såhär. Allt handlar egentligen om hur stort han vill vinna. Om han nöjer sig med en lägre nivå som gör att han vinner med ett break i varje set eller om han hellre gör såhär, att han håller koncentrationen och vinner överlägset istället.

För en sak ska man ha klart för sig. Jag har de senaste veckorna tjatat mycket om att Alcaraz måste möta de bästa spelarna i världen för att man ska kunna bedöma hur bra han är. Nu har han gjort det, och vi vet nu att han är bättre än dem. Jag tror också att han under den här veckan blivit en bättre spelare. Man såg, framför allt mot Djokovic, att det var ovant för honom att emellanåt bli så pressad som han blev. Otroligt nog var det som att han i början av matchen såg lite vilsen ut, men i slutet av matchen hanterade han set. Det säger en del om hans förutsättningar. Han utvecklades, blev en bättre spelare, under en matchs gång. SJag skulle därmed säga att han är bättre nu än han var i början av turneringen. När han nu känt på tuffast möjliga motstånd så kommer det vanliga motståndet, där Zverev är det kanske tuffaste man kan möta, kännas enklare.

Alcaraz står nu över Rom. Han blir sen kvartsseedad i Franska öppna. Lottningen blir lite halvviktig.