Inför fredagens Franska öppna

Men vad är det för turnering det här? Det är ingen transportsträcka direkt. Och det är inte på det viset på bekostnad av att de bra spelarna förlorar eller ens är dåliga. Jag tycker att den här turneringen hittills handlar om att de sämre spelarna klivit upp och visat att det går att hantera de bästa spelarna.

Vi börjar där det slutade igår tycker jag. För det var det roligaste.

Har man som mig följt challengertouren i hundra år någonting framstår det som ganska osannolikt att Kolar gjorde det han gjorde mot Tsitsipas sent igår kväll. Ganska duktig spelare, Kolar. När han ofta varit rankad runt 300 i världen har man betraktat honom som kapabel. För sin ranking alltså. Han har kunnat slå ganska vettiga spelare på challengertouren. Men därifrån till att leka någon slags superhjälte på den näst största banan i Franska öppna, och kanske inte vara nära att slå ut, men i alla fall pressa spelaren som är klar favorit till att gå till final. Totalt osannolikt. Jag tror aldrig han hade vunnit. Tsitsipas hade någon slags kontroll över matchbilden ändå, även om han verkligen visade motsatsen med sitt uppförande. Men självklart, 6-2 i fjärde sets tiebreak för Kolar. Det var i alla fall fruktansvärt nära att bli ett femte set.

Jag skulle också vilja säga någonting om hur Kolar pressade Tsitsipas. Jag kommer komma till samma sak kring åtminstone en match till i den här texten. Han fullkomligt mobbade Tsitsipas backhand. Inte mycket mer än så egentligen. Han höll Tsitsipas mot backhand och han gjorde det med ett tryck så Tsitsipas inte kunde gå runt. Det kan låta enkelt, och det är faktiskt inte jättesvårt, men det är väldigt få spelare som använder sig av en så tydlig taktik. Märkligt få spelare. Om man möter en spelare som är mycket bättre än en själv bör man kanske åtminstone försöka få spelet dit där motståndaren är som sämst men som sagt, märkligt få försöker ens. Kolar försökte, och det höll en bra bit. Nu ska man inte lura sig att han placerade alla sina bollar där. Han attackerade gärna Tsitsipas mot forehandsidan exempelvis. Men när bollandet var låst, då försökte Kolar hela tiden få ner Tsitsipas där och det var väldigt vinstgivande. Dessutom, grymt bra taktiskt av Kolar i returerna. Tsitsipas har en bra serve men en lite ovanlig bra serve. Den är inte särskilt hård utan det är istället vinklarna han får i den och att den är ganska svårläst. Kolar tog det där ur spel lite grann genom att kliva in och möta förstaservarna ganska nära baslinjen. Riktigt effektivt. Tsitsipas kan hoppas att inte alltför många såg.

Sen vill jag säga något om spelarnas uppträdande också. Jag kommer jämföra med detta kring en annan match i samma text.

Jag tycker det var fantastiskt att se avslutningen av matchen. Man blev verkligen glad.

Hur Tsitsipas var pressad och istället för att börja uppföra sig dåligt försöka vinka igång publiken för att på något sätt övertyga Kolar om att han skulle förlora. Inte på ett osportsligt sätt utan ett positivt sätt. Han gjorde ingenting mot Kolar, men han försökte få igång publiken vilket rimligen borde kunna få Kolar, som typ aldrig spelat inför publik, att skaka. Det där funkade inte. Kolar var hela vägen fram till slutet som en betonggubbe som inte kunde påverkas.

Sen efter matchen också. Samma sak där. Helt fantastiskt. Tsitsipas fick något slags bryt när han vann och drog sin racket stenhårt i marken varpå han tackade, gratulerade Kolar till insatsen, och sen, jag vet inte hur man ska beskriva det men han firade rätt rejält. Inte otrevligt, inte osmakligt, man såg bara hur jävla nöjd, kanske lite stolt, han var över att ha krånglat sig ur underläget. Vi har pratat om Tsitsipas mentala nivå många gånger förr. Ibland blir det sjukt påtagligt vilken overklig vinnare han är.

Kanske ännu mer dock, efter matchen. Jag kan ibland tycka att sämre spelare som gjort bra matcher reagerar lite tråkigt efter förluster. Som att de efter matchen tycker att de borde ha vunnit, fast det i grunden varit otänkbart. Kolar, inte alls så. Man såg det på honom direkt efteråt. Visst, han blev nervös. Han kanske inte avslutade med sina 10 bästa poäng under matchen. Men han förstod att han uträttat något stort. Han såg nöjd ut ganska omgående och när han tackade publiken på vägen ut såg han sjukt stolt ut. Vilket var ytterst rimligt. En medelmåtta förvandlades till lite av en superhjälte för en kväll. Det där försvagades inte direkt av underhållningen på läktaren i form av hans pappa som pendlade mellan att se ut att vara i något slags upplösningstillstånd av stolthet under matchen, även om han inte riktigt ville visa det. För att sen efter matchen få över till Tsitsipas föräldrar för att tacka dem för god match. Kort sagt, det var en jäkla massa idrott när den är som bäst över den där matchen sent igår kväll.

Just det. Det började regna typ precis när Tsitsipas slog in matchbollen. Så klart. Annars hade det ju inte varit en värdig avslutning.

Tsitsipas var inte bra. Inte varit bra hittills. Men jag vet inte hur stor roll det spelar. Han vill så mycket, är så svårslagen, och har en så bra lottning att hans finalchans fortsatt är jättegod.

Så. Det där var en match det. Blir svettigt att skriva så mycket om alla kanske.

Mikael Ymer ska vi ta också.

Han hade också en mycket tydlig taktisk bild av vad han skulle göra. Att Evans har en dålig backhand, det borde alla som någon gång sett honom spela vara medvetna om men väldigt få använder sig av det som man borde. Ymer inte bara höll Evans mot backhand. Han gjorde det med ett tryck så Evans inte hann gå runt för att spela forehand. Och han gjorde det också ofta med lite höjd, helt perfekt. Evans har ingen offensiv backhand att tala om. Och någon backhand på höga bollar, det har han i princip inte. Han har ingen offensiv backhand där han klarar att komma över bollen när den studsar högt utan han försöker slica de höga bollarna där, en snudd på omöjlig uppgift. Mycket smart insats av Ymer.

Sen skulle jag jämföra på ett plan till. Men det blir ju egentligen bara tråkigt så jag ska ta det kort för att inte förstöra stämningen. Tsitsipas-Kolar var en stekhet match som var när idrott är som bäst. Ymer-Evans var också en rätt het match, men där saknades liksom allt det där. Allt det där positiva som man vill se i en riktig idrottslig kamp. Det var mer som en kamp om vem som framstod som mest osmaklig. Det kan vara en viss skillnad, om man ser förbi det uppenbara.

En jämförelse till. Nu möts de, Tsitsipas och Ymer. Tänk om Kolar på något sätt hade lyckats driva det i mål och slagit Tsitsipas. Då hade Ymer haft öppen väg till åttondelen och kanske till och med längre.

Medvedev imponerade. Svagt motstånd, men han imponerade. Han vill verkligen någonting i den här turneringen och då ska vi nog hålla koll på honom lite.

Vi får lämna resten. För nu ska vi skriva om fredagens matcher.

Tredje rundan. Nu börjar mängden matcher bli klart hanterbar. Är inte den här mängden matcher helt perfekt egentligen? Åtta stycken utspridda över en hel dag. Det här blir fint.

Dimitrov monterade ner Svarre fullständigt senast. Det betyder mycket. Men det där oddset på Svarre, visst är det intressant. Och jag tycker egentligen fortfarande att det ska passa Svarre ganska bra det här. Kanske lyckas han vända på det idag.

Bedene. Nej, Djokovic låg nog inte och skrek inatt. Inte över den här matchen i alla fall. Han kanske skrek över mardrömmen att han fått in vaccin i kroppen, vem vet.

Ny jättefin chans för Isner. Zapata Miralles är definitivt inte dålig, men det är lurigt att möta Isner om man inte mött så många såna spelare förut och Zapata Miralles är nog inte riktigt bra nog tror jag. Jag tror Isner tar sig ett steg till.

Nadal möter Botic och det blir väl rätt uppenbart där att Botic nu är uppe på en rätt hög nivå. Lite för hög nivå för honom. Han fått ut mycket av det han har att jobba med men att han nu skulle kunna mäta sig med Nadal, knappast. Nadal har heller inga problem med att Botic spelar lite flackt och konstigt. Borde gå rätt enkelt.

Litar man sådär mycket på Felix nu alltså? Han var på väg ut redan i omgång ett mot Varillas. Nu jättefavorit mot en formstark Krajinovic. Jag är tveksam. Ganska lika spelare. Deras utmaning är att våga slå till bollen. Felix har den bättre serven. Det väger tungt. Men lite lurigt ändå. Har Krajinovic en bättre dag så kan han vara rätt klart bättre i spelet.

Khachanov har ju topparna liksom. Han kommer slå in de hårdare, bättre vinnarna. Men det är väl lite dröm det här för Norrie att möta någon som står och pangar. Khachanov lär panga bort sig.

Baez var en spelare som kunde rubba Zverev. Nakashima är mycket bättre för honom spelstilsmässigt. Det blir mer av kontringstennis där Zverev kan ta sitt älskade steg bakåt och bomba på. Tror han klarar sig bättre idag och vinner lite enklare, Zverev.

Och så kvällsmatchen som känns intressant. Nu är det upp till bevis för Alcaraz. Var det något fel på honom senast? Det får vi se ikväll. Kom ihåg, han förlorade mot Korda i Monte Carlo.