Nadal hade en sista dans i sig

Det blev inte händelsefattigt igår, det kan man inte påstå.

Det känns rimligt att börja där det slutade tycker jag. För även om det som hände tidigare under dagen var rätt spännande. Självklart, det som hände sent igår kväll, det var ju lite mer, så att säga.

Nadal hade, och har, en sista dans i sig. Det är väl det enkla att säga efter matchen. Men så enkelt ska vi knappast göra det för oss.

Jag sitter på något vis fast i kommentator Rosengrens hemska insats under matchen. Jag skrev i vår facebookgrupp sent igår kväll att jag tycker han föll igenom. Det tycker jag fortfarande. För han fastnade hela tiden i det som absolut inte var vad det handlade om. Det som inte var förklaringen till vad som hände.

För att ha någonstans att börja så börjar vi där. Rosengrens analys var att Djokovic i första set bara stod och la upp bollarna för Nadal att slå in. När han tog över matchbilden i mitten av andra set tyckte Rosengren visserligen att han i lite mindre utsträckning la upp bollen för Nadal, men inte lika tydligt. Sen lugnade han sig. Jag skrev i mitt inlägg där i gruppen att det återstår att se om han kunde vända på steken och komma in i matchen igen. Kommentatorn alltså. Och det gjorde han faktiskt. Under matchens sista del lyckades han på ett lite mer nyktert sätt beskriva händelserna. Han hamnade fel helt enkelt. För att prata tennisspråk, han kom fel till bollen.

Vad var det då som hände?

Djokovic och Nadal är olika varandra. Oj så olika varandra de är. Finns det någon likhet egentligen?

En finns det.

De har samma lilla svaghet på det taktiska, spelmässiga planet.

De vill egentligen inte ta risker. De vill helst av allt vinna matcher utan att behöva slå slag som de inte känner sig helt bekväma med. Ska man hitta en enda sak som gjorde att Djokovic under ett gäng år fullkomligt tog över tennisvärlden så var det att han förmådde sig att komma runt just det. När han mötte Nadal, då lärde han sig att hela tiden göra det obekväma. Att slå slag, att spela ett spel som han inte kände sig helt bekväm med. Men med tanke på hur sjukt jävla bra han var, och är, så klarade han ändå av det. Ibland med lätthet. Det var förklaringen bakom att han under ett gäng år monterade ner Nadal, till viss del även på grus. Djokovic gick utanför bekvämlighetszonen för att driva på spelet mot Nadal, och han gjorde det bra nog.

Så, vad var det som hände igår då?

Faktiskt väldigt enkelt. Det var inte ens en höna och ett ägg. Det var något som hände, och sen en följdeffekt. Hönan åt, sen kom ägget. Inga konstigheter.

Han är spännande Nadal. I och med att jag mest sitter och småflinar fortfarande från vad som hände under matchen. Att jag är så glad över att få se honom vinna. Det är därmed ett rätt knepigt läge att kläcka ur sig att han är korkad men säg såhär då. Korkad är han inte. Men lite enkelspårig är han. Kanske inte så lite.

Han kom in till matchen med en väldigt tydlig taktik. Som han ofta gör. Inte hans taktik. Han har ingen taktik. Men folket runt honom lyckas pränta in en taktik i honom. Den där taktiken håller tills en av två saker slår in. Antingen att han håller på att vinna, och verkligen vill vinna. Få försvinner taktiken all världens väg, reptilhjärnan slår till, och han börjar riskminimera. Eller så gör motståndaren något, exemnpelvis börjar ta mer initiativ. Igår hände båda sakerna samtidigt i början av andra set, och att Nadals starttaktik då försvann, ingen skräll kanske. Det unika var istället att han faktiskt lyckades hitta tillbaka till taktiken i pausen mellan andra och tredje set. Som att han blev omprogrammerad i setpausen. Moya kanske satt i ett skåp i omklädningsrummet och viskade, vem vet.

Taktiken då?

Ingen missade väl att Nadal kom ut och smällde på i första set. Han träffade bollen extremt bra också. Han spelade mycket rakt. Han gjorde allt man ska göra för att hålla Djokovic borta från att börja styra spelet. Ett närmast perfekt set av Nadal, åtminstone sett till hans förutsättningar numera. Djokovic? Han följde bara med egentligen. Jag tror att han kom in till den här matchen med inställningen att hans vanliga, tillbakalutade, bekväma riskminimerande spel skulle räcka. Jag tror inte att han trodde att Nadal skulle ha så mycket att komma med som han hade.

Det tog ett drygt set innan Djokovic övergav den tanken. För Djokovic är annorlunda. Han blir inte programmerad av sina medhjälpare. Han tänker själv. Efter ett drygt set fattade han att nej, det räcker inte idag. Det särskilda Nadalspelet måste fram. Han började vinkla. Han började attackera. Han tog över. Totalt skulle jag säga. Från 0-3 till 6-4 i andra set. Fullt rättvist. Nadal var inte nära.

Ni kanske förstår. Nadal kände att han fick grepp om en match han verkligen ville vinna. OCH, motståndaren började attackera honom. Reptilhjärnan slog till. Nadals slutade så till bollen och började riskminimera.

Sen som sagt. Det unika. I tredje set. När Djokovic kände att han hade matchbilden och när han har det mot Nadal, då brukar inget ändras. För Nadal klarar ju inte att ändra sitt spel till det smartare under matchens gång. Men igår klarade han det. Nadal började blåsa på i början av tredje set. Där blev Djokovic överraskad och det tog för lång tid för honom att märka vad som hände. Djokovic hamnade på bakfoten.

Fjärde set, det var sen Djokovic. Han borde verkligen vunnit det setet, för där var det åter han som hade matchbilden. Men man ska veta det. Visst, matchbilden, vem som driver på betyder mycket, men det är inte som att det under en kort period inte går för spelaren som inte har matchbilden där den ska vara kan vinna. Reptilhjärne-Nadal lyckades till slut driva det i mål, till stor del faktiskt genom att han vågade lite mer. Det började pangas rejält från forehandsidan i slutet av matchen. Det var som att han såg mållinjen framför sig, ryckte tussarna, och bara körde. Djokovic trodde nog inte det skulle hålla men det höll.

Det där var varför matchen slutade som den gjorde. För att vara Nadal totalt sett en mycket fin insats taktiskt sett. Inte perfekt, men riktigt bra. Han vann den taktiska kampen skulle jag säga och det är ovanligt.

Kvalitetsmässigt då, hur bra var de?

Jag tycker Djokovic var riktigt bra i andra set. Jag tycker Nadal totalt sett var mycket bättre än man kunde förvänta sig. Definitivt inte den bästa matchen de spelat mot varandra men det är bara att säga som det är. De är gamla nu. Den tennis de spelade mot varandra för några år sen, den har de nog inte längre kräm i tassarna för att spela. Det här var riktigt bra med dagens förutsättningar.

Djokovic ska nog vara lite besviken över att han dels inte kom ut med en lite annan taktik, och dels för att det tog så lång tid för honom att börja ändra på saker. Sen spelade han inte på topp heller, men framför allt, jag skulle nog säga att han underskattade Nadal till och med. Han var inte redo för det som kom mot honom.

Nadal? Jag vet inte vad man ska säga. Det kom ju från honom häromdagen, det här superdeppiga att det skulle kunna vara sista matchen bla bla bla. Sett till det, totalt fantastiskt så klart. Samtidigt vet jag inte hur rimligt det är att ta det på allvar. Han är världsetta i år liksom. Ganska klar världsetta också. Att han skulle vara så usel fysiskt att det är dags att lägga av när han, om man frågar rankingen är bäst i världen, jag vet inte.

Det slog mig förresten under matchen. Ni vet att jag pratat mycket om att Nadals styrka inte direkt är att spela när något inte känns bra. När han med panik i blicken gick fram till domaren och frågade om han hade något i ögat. Man känner ju igen sitt eget sätt att uppföra sig så att säga. Jag har under hela mitt liv kämpat med det folk i allmänhet kallar för hypokondri, men som absolut inte är hypokondri. Det är något helt annat. När jag för ett gäng år sen fick höra ordet hälsoångest hälsoångest var det inte så mycket snack om saken så att säga. Om man ska beskriva skillnaden så innebär hypokondri att man uppfinner problem som man inte har, för att man fokuserar på att man inte vill ha just det problemet. Hälsoångest däremot, då måste det finnas någon liten, liten grund till det hela. Kort sagt, en fluga i ögat, huvudvärk på samma ställe två dagar i rad, eller att det sticker i sidan på kroppen några gånger. Har man då grov hälsoångest så håller man på att tappa synen, har en hjärntumör samt har en pågående konstant hjärtattack under samma vecka. Nu tog jag exempel som går att hantera. Det man verkligen fokuserar på för närvarande går inte ens att skriva för då förvärras det och risken för att klappa ihop ökar. Varför skriver jag då detta? Jag skulle ge mig fan på att Nadal har hälsoångest. Att när något känns lite dåligt. Då tänker en normal människa att det går ju över, det där är inget. För min, och kanske också Nadals del, så trycks det på alla panikknappar på samma gång i huvudet, och det blir inget bra. Sen kan man ofta klara av att lugna ner sig ganska snabbt, men är det något som känns dåligt över tid, då blir det bökigt. Som sagt, jag ger mig fan på att det är sådär med Nadals fot. Det är nog inte så farligt. Kolla på honom liksom. Men han har fastnat i vinkelvolten i sitt huvud, och därför låter det lite negativt just nu.

Nadal vidare. Två dagar på sig. De två konkurrenterna försvann igår. Det blir ett högt fall för min del om han inte vinner nu. Det finns fallgropar. Vi kommer till det de närmaste dagarna. Men nu ska det bara gå. Han spelas till 1,50 som slutsegrare här på Bethard idag. Det är väl rätt nära verkligheten. Han ska nu vinna turneringen två gånger av tre.

För Alcaraz är ute. Zverev är vidare.

Det var den tidiga matchen igår som inte alls blev tidig då damtennisen drog ut på tiden. Och vilken upplevelse den matchen var.

Minns ni Punch Out!!? Alcaraz minns det garanterat inte för han var inte född när vi satt och spelade Nintendo på 90-talet. Jag minns det i alla fall, och ibland hittar jag idrottsmän som kan jämföras med när Tyson började blixtra. De som var lite tuffa försökte då slå till honom. Det var vinstgivande. Jag vågade det inte. Jag försökte bara hålla mig undan. Han såg för kraftfull ut. Ungefär så kändes det när Alcaraz under några få perioder under matchen igår varvade upp. Om man ska göra en jämförelse i tennissammanhang är det bara, verkligen bara, Federer som haft det där tidigare. Ni hörde det på publiken igår, även om ni kanske inte minns det. När Alcaraz lossade sin forehandslägga så gick det ett sus genom publiken och vetefan om det inte gick ett sus på mig också. Det är liksom något som är svårt att förklara. Pampigt är det. Del Potro också förresten. Han och Federer förut. Tur att jag skrev ordet pampig, för då kommer man ju alltid att tänka på Del Potro.

Men perioderna var för korta igår, och jag kan egentligen inte förklara det. Jag kan dock notera att det varit ett genomgående problem i den här turneringen för Alcaraz. Han har inte lyckats få upp tempot, pulsen i matchen. Precis som mot Ramos hamnade han i alldeles för mycket av sengångarbollande och där är han absolut bra, men hans överlägsenhet kommer inte fram. Sengångarbollande är liksom Zverevs paradgren. Alcaraz ska kunna slå honom där också, men när man staplar Zverevs serve ovanpå det, då börjar det bli jobbigt. Under de korta peridoer när Alcaraz fick upp pulsen, tempot i matchen var han överlägsen men i övrigt fastnade han för mycket i Zverevs sätt att spela. Jag tror det är så enkelt som att Alcaraz inte riktigt var i form i den här turneringen. Han gjorde en bra match mot Khachanov men obefintligt motstånd där. Han kom inte upp på nivån som han höll stora delar av våren. Han var helt enkelt inte som bäst. Det var jävligt nära att det räckte ändå mot Zverev. Alcaraz hade setboll fram till ett femte som han nog hade vunnit. Och om han vunnit det hade han varit favorit mot Nadal. Hade Nadal orkat slå Djokovic om Alcaraz inte åkt ut? Jag utesluter inte överhuvudtaget att det åtminstone kan ha påverkat kvällsmatchen. Oavsett vilket., Alcaraz hade inte sin bästa turnering, men han var antagligen ändå extremt nära att vinna den.

Zverev? Ja, sådär bra är han ju. Det var mest bara att Alcaraz inte lyckades kliva över den nivån igår.

Det var gårdagen det. Jag behöver andas lite nu känner jag. Det är några nissar som ska försöka spela tennis senare idag också men det får vi ta i ett eget inlägg. Jag vill inte besudla detta inlägg med att prata om medelmåttiga långskånkar, snorungar, och så vidare.