Jag kan inte påminna mig faktiskt att det funnits en tennisturnering där det funnits så extremt mycket att berätta tidigare. Väldigt olika det där, även när det gäller slamsen. Ibland kan en turnering nästan bara flyta förbi utan att man tycker att det hänt något. Det finns så många slams där man i efterhand kan fundera över om man ens kommer komma ihåg en enda match från dem. Den här turneringen däremot. Det känns redan nu som att man kommer minnas det mesta.

På tal om minne. Jag skriver ju rätt långa texter här på bloggen. Det har nog inte undgått någon. Det är ganska otroligt att det går egentligen eftersom jag aldrig bestämmer mig innan för vad jag ska skriva om. Det liksom bara kommer någonting. Rätt lustig effekt av det igår. Jag såg hur folk började skriva sociala media-inlägg om att ”var försiktig vad du önskar” och ”du fick som du ville” och liknande. Jag tänkte, vad fan har jag önskar nu då? Jag kan säga att jag fortfarande inte minns att jag igår tydligen skrev att Zverev gärna skulle få ett häftstift i foten. Men tydligen så skrev jag det och helt otroligt sammanträffande får man säga, även om jag ju inte skrev det kring att han skulle skada sig utan det var visst i samband med Nadals ruttna fot.

Jag kanske inte minns vad jag skriver riktigt, men som tur är så minns jag rätt bra något dygn tillbaka. Och om något påverkar mig så är det inga som helst problem med minnet. Jag tror det är just där det ligger. Jag tror jag har en väldigt god förmåga att glömma saker som inte intresserar mig. Det sorteras bara bort, och så finns det plats för viktiga saker istället. Matchen igår, den blir nog svår att glömma, för oss alla skulle jag tro.

Det första man kände var väl i mitten av första set. Nej, fel. Det första man kände var under de första gemen. Zverev gjorde några av de absolut bästa gemen han spelat skulle jag säga. Han fick hjälp. Taket var stängt. Zverev är den som har mest hjälp av spel inomhus. På flera olika sätt egentligen men själva inomhusdelen hjälper hans fladdriga serveteknik mycket. Ingen vind, bra om man fladdrar. Taket gjorde igår också att förhållandena blev blytunga, något som är Nadals mardröm. Kan tyckas märkligt egentligen. Under första delen av hans karriär pratade man alltid om hur tunga Nadals bollar var att möta. Det där har helt och hållet vänt under andra delen av hans karriär när motståndarna blivit bättre. Nadal har svårt med tyngden. Han behöver snarare få press, tempo på sina motståndare. Zverev fick hjälp, men som sagt, han spelade så bra att det nästan var löjligt åt det. Han var mer offensiv än han någonsin är annars och det höll på ett perfekt sätt i, det var väl 5-6 gem innan man såg de första tecknen och sen efter sju gem var förtrollningen bruten.

Det var inte så svårt att bryta förtrollningen. Det var nästan larvigt tydligt. Det var som från en sekund till en annan. 4-3 var det väl. 15-0 blev 15-lika. Nadal knöt näven. Och tror att kommentatorerna på svensk tv sa det till och med. Ja, jag körde svenska kommentatorer igår. Jag vet inte varför. Jag borde kanske inte gjort det. Strandlund gjorde ganska bra ifrån sig tycker jag. Björkmans Nadal-hat är lite ofräscht, så jag kunde kanske gjort ett annat val. Jag tror det var Strandlund som notera det. Det stod 15-lika i Zverevs serve, ändå började publiken och Nadal vädra morgonluft. En chans som normalt inte ens är en chans räckte för att man skulle få upp något slags hopp. Det säger mycket om hur chanslös Nadal var i inledningen.

Även om ni inte såg matchen förstår ni nog vad som hände. Zverevs arm förvandlades till en geléaktiv substans. Han drog ut ett par bollar med några meter, några minuter senare hade Nadal brutit tillbaka.

Raka spåret därifrån då?

Inte direkt.

Nadal hade god kontroll under ett par gem. Han kunde mycket väl avgjort setet innan tiebreak. Men väl i tiebreaket var Zverev bara bättre igen och vid setbollar 6-2 i tiebreak, efter typ 1,5 timmes spel kändes det väl som att det hade varit högst rättvist om han fått vinna setet. Eller, kändes det så? Det var väl lite både och. Det var något med Nadal igår. Det var någon panik i honom som inte synts så ofta. Efter första set skrev jag i vår facebookgrupp att det där var en helt ny nivå av att vägra förlora och egentligen var det väl det. Nadal gillar ju normalt sett att vinna. Ganska mycket. Men igår tycker jag det kändes som att det övergick i att vägra förlora. Sällan bra det där, att försöka undvika förlust, och lite grann var det nog det som gjorde att Nadals insats var så förhållandevis svag igår. Det går absolut att peka på tunga förhållanden men jämför man med matchen mot Djokovic där han i perioder blåste på allt han hade. Igår var det riskminimering, försvar, och passivitet istället. Han var inte riktigt beredd att vinna matchen. Han ville undvika att förlora den. Och är man Nadal, då funkar väl det också. Det var lite lurigt för Zverev att vinna den där sista poängen i tiebreaket. Särskilt när han själv är ett nervvrak, och Nadal inte hade tänkt ge bort något.

Jag tror man kan koppla det där till det som jag tror är det som ligger bakom det hela. Jag tror faktiskt att Nadal nästan gett upp. Det är för många uttalanden åt samma håll. Det är för deppigt. Nu har han till och med pratat om att han skulle vilja byta den kommande eventuella titeln mot en ny fot. Det där är liksom inte Nadal. Han har alltid pratat om vad som behöver för att något ska ordna sig. Nu har han gett upp. Han tror inte han kommer hamna i stridbart skick igen. Jag tror att han spelar sin absolut sista match imorgon. Man vet inte. Det kan ju komma ett försök senare om han hittar något han tror på. Jag skulle definitivt inte utesluta att han i princip är borta ett år, och sen försöker vinna Franska öppna nästa år på samma sätt som i år. Men i hans huvud tror jag att han just nu i alla fall nästan gett upp. Det har redan kommit rätt trovärdiga uppgifter om att han inte spelar Wimbledon. Det gör han ju nästan aldrig. Och jag kan inte tänka mig att han försöker komma tillbaka för den del av säsongen som sen är kvar. Sen blir det en fråga om huruvida foten kan bli bra, och det tror jag inte. Framför allt, det tror han inte själv. I hans huvud tror jag att han lägger av på söndag. Sen tror jag knappast att han berättar det då, men han kommer åtminstone säga att han tar en lång paus. En paus som antagligen inte kommer ta slut. Och där måste jag ju säga att jag är så vansinnigt intresserad av vad han ska hitta på. Han har inga barn som stör honom. Jag tror han har sjukt lätt för att bli uttråkad. Det blir spännande, som sagt. Hjälptränare till Alcaraz kanske. Vilken grej det skulle vara… Ferrero kan nog ta taktiken. Nadal är kanske inget geni där riktigt. Däremot så, nu kämpar ju lille Carlos ganska bra redan men Nadal skulle ju kanske kunna tänkas ha ett och annat att lära någon om hur man ser till att vinna tennismatcher.

Andra set igår. Nadal avgjorde direkt, trodde man. Men en rejäl svacka. Zverev började spela rätt bra igen. Fram och tillbaka. Ett nivåmässigt uselt set. Zverevs serve klappade ihop fullständigt. Tiebreak. Zverev bröt foten. Eller stukade den. Spelar nog ingen större roll faktiskt. När man vrider till foten sådär extremt mycket tror jag inte det är så stor skillnad, vissa säger att det till och med kan gå snabbare att komma tillbaka om man bryter den snarare än att alla ledband och sånt där blir uttänjda.

Jag ska inte dra så mycket om hur jag ser på slutet. Zverev är en urusel, komplett värdelös människa. Det är lätt att tänka att han förtjänar det men det är alltid svårt det där. Tycker man att han förtjänar att bryta foten, då lär man nog backa upp kroppsliga straff om man bryter mot lagar och liknande. Jag är emot det. Så jag säger nog såhär egentligen. Nej, jag tycker inte att Zverev förtjänar att ha en trasig fot. Men jag tycker att han förtjänar misären att behöver bryta en sådan här stor match, en av hans största under karriären, i ett läge där han fortfarande har chansen. Han förtjänar att bli av med möjligheten, men jag hade kanske hellre sett att han blivit diskad eller nåt sånt där så han i alla fall slipper ha ont.

Nadal i final och det enda jag tycker är tråkigt med allt detta är hans egen deppighet. Det går rätt kraftigt emot paniken i honom igår men det är nog två olika saker. När han väl står på banan och har i bakhuvudet att han kanske aldrig får spela tennis igen. Då tänker han inte mycket på någonting annat. Sen mellan matcherna, då tar deppigheten över och han känner att ingenting egentligen spelar någon roll, för det är ändå över. Men det där är lite tråkigt. För man hade ju velat bygga upp något där alla vet att det är hans absolut sista match, och att alla då investerar ungefär alla känslor som finns i att han ska få driva det i mål. Att avsluta med att vinna världens största tennisturnering för 14:e gången i sin absolut sista match. Det går liksom inte att förstå. Många idrottsmän har avslutat på topp, när de vunnit något stort i sin sista match. Jag kan dock inte påminna mig någon som gjort det när den redan varit slut. När någon slutar som vinnare i sin sista match slutar den alltid lite för tidigt, när den fortfarande är bra nog för att vinna. Ser man till Nadal igår, och egentligen till tidigare under turneringen också. Han är inte bra nog för att vinna. Han krämar ut saker som inte finns ur sig och än så länge har det märkligt nog hållit. Om han också skulle vinna hela skiten, det jag närmast kommer på som jämförelse är alla boxare och MMA-utövare som slutat efter att ha vunnit sin sista match. Tyson Fury slutade väl efter sin senaste match. Obesegrad, komplett överlägsen. Han hade troligen kunnat gå 5-10 matcher till utan att torska. Khabib Nurmagomedov i UFC slutade förra året, obesegrad och så överlägsen att det nästan var larvigt åt det. Han hade inte torskat än på ett gäng år. Jag hade velat se de där två stå som halta gamlingar och svinga blint mot sina motståndare men ändå vinna. För det är typ det som Nadal nu gör.

Klarar han det då, Nadal?

Jag är väldigt osäker. Men glädjande nog kommer det bli en värdig förlust, om han förlorar. Han behöver inte förlora mot en idiot som Zverev. Eller en halv odugling som…Cilic. Orättvist mot Cilic. Han är fantastisk när han är som bäst vilket han var i den här turneringen men han är inte en spelare som Nadal ska kunna förlora mot. Han är liksom i grund och botten för dålig. Men nubehöver inget av det där hända för Ruud slog Cilic igår. Cilic började helt överlägset men lyckades inte hålla sin nivå uppe och Ruud lyckades mala ner honom efter som lite stökig, dålig match för en tjeja också hann med att knyta fast sig i nätet i några minuter. Miljönissar…det går sällan bra för dem.

Jag tror att Nadal hade velat möta Cilic för att ha bästa möjliga chans att vinna. Jag hade i alla fall velat det. Jag har otroligt svårt att se att Cilic över fem set skulle hålla nivå nog för att slå igenom Nadal. Vi såg nog ett bevis på att det inte hade gått igår. Han klarade inte av att göra det mot Ruud och han hade då inte klarar det mot Nadal.

Om Nadal skulle förlora, vilket vi nu får hoppas inte händer, men ändå. Så skulle han förstås gjort det mot Alcaraz. Den avslutningen hade man ju accepterat. Helst i en final där Nadal bara inte räcker till och sen kan kliva av med gott samvete och tänka att någon värdig tar över manteln. Men nu är Alcaraz borta och den finalen var ju omöjlig redan när lottningen kom. Ruud känns lite samma, men inte riktigt.

När Ruud för fem år sen fick komma till Nadals tennisskola och till och med träna med Nadal la han ut bilden nedan och skrev en text om att hans dröm nu slog in, att han fick komma och träna med sin stora idol. Om det nu skulle vara han som stängde igen Nadals karriär fem senare, varför inte. Det hade väl gått att acceptera.

Vi ska så klart försnacka finalen. Jag ska inte dra för mycket om den nu men det jag funderar kring är att Nadal nog hellre hade mött någon som slår bort sig. Ruud måste han stå och bolla med. Han måste förmå sig själv att styra spelet och går man till gårdagens match. En Nadal med lite panik blir ganska försiktig och hamnar han i ett duttande med Ruud, då är det högst möjligt att de är typ lika bra. Nadal måste klara av att utnyttja sin överlägsna offensiv, annars kan det bli hur stökigt som helst.