Idag har det varit tennis i kvällstidningarna. Som visserligen inte är kvällstidningar längre. Snarare morgontidningar. Eller egentligen nättidningar. Har ni tänkt på det när ni är och handlar mat nu för tiden. Det finns inte längre några vettiga ställ med Aftonbladet och Expressen. De är instuckna på hörnet bredvid magasinen, som ingen heller köper. När man om några år ska förklara för grabbarna att när pappa var ung, då gick folk till affären och köpte en tidningar av papper där nyheter, som ibland inte längre var nyheter, fanns att läsa. Fast jävlar vilken charm det var det där ändå. Jag minns några utlandsresor som ung där man efter några dagar lyckades få tag i en kvällstidningar, efter att ha varit helt avskuren i några dagar. Det kommer man ju aldrig få uppleva igen, eftersom en nyhet knappt hinner inträffa innan man vet om den.

Jag lät inte ung där, jag vet. Kanske att den auran fortsätter kring hela det här inlägget.

För kanske är det bara så enkelt att det är nya tider. Såg ni intervjuerna med golfspelarna som spelade den saudifinansierade tävlingen i helgen? Det var som att de gav upp. De gav svar som ”det där behöver jag inte svara på”, ”jag gör det som är bäst för mig”, och liknande. De kunde liksom inte ens försöka stå upp för det de gjorde. De satt bara där, och mådde troligen rätt uselt över det, men deras beslut var troligen ändå inte så svårt. Det var helt enkelt för stor skillnad. Mickelson och Johnson ska ha fått två miljarder var för att bara vara med. Att jämföra med att Mickelson spelat in knappt en miljard totalt under sin karriär. Pengar som han av allt att döma inte riktigt har kvar längre. Att då på ålderns höst när man inte riktigt kan hävda sig längre få två miljarder för att delta, jag kan förstå det. Samtidigt som jag inte kan förstå det. Helgens bästa fråga var den till Poulter och Westwood. En journalist frågade hur de hade gjort om Putin arrangerat en goldtävling och erbjudit dem samma villkor. De svarade båda kort och gott att de inte ville svara. Det var kanske det bästa, men det blir ändå påtagligt hur de fåt brallorna nerdragna. De tappar allt de byggt upp under sin karriär. All respekt, alla som sett upp till dem. Allt bara faller. Men de får mer pengar än de någonsin kunna spela in, hur länge de än skulle hålla på. Och de får det direkt från den saudiska staten. Som…ja, där får man väl välja själv hur dåliga de är. Kanske inte Putin-dåliga om man frågar vissa, kanske värre om man frågar vissa. Det enda man kan slå fast är väl att det inte är särskilt fräscha pengar de får ut ur bankomaten, men de funkar lika bra i godiskiosken för det. Bankomat. Kanske en annan sak som blir svår att förklara för grabbarna. Man använde små papperslappar att betala med…

Tidningar och golf.

Men nu tennis.

Vad var det egentligen som hände med bröderna Elias och Mikael Ymer?

Den här veckan är de rankade 90 respektive 148 i världen. Duktiga tennisspelare, men när de båda var i finaler i juniortävlingarna i Grand Slamsen. Var det verkligen här de ville befinna sig vid 24 respektive 26 års ålder? Jag tror kanske inte det. Det är lite tråkigt det där, att de inte får till det bättre.

Det där med golfen. Det där skulle väl om man ska vara helt ärlig vara brödernas dröm. De jobbar mer eller mindre hårt för att inte få sina landsmän att tycka om dem, så ett sånt läge, det är nog inget de tackat nej till direkt. Nu är de väl förhållandevis lite för dåliga, om något liknande nu skulle dyka upp inom tennisen, men det tål nog att noteras att de skulle vara rätt kompatibla.

Anledningen till att det varit tennis i media idag är att Mikael Ymer inte accepterar något wildcard till Båstad i år. Han fick erbjudandet, men han tog det inte. Han har inte berättat själv varför, men tydligen har han en agent som uttalat sig och sagt att…han inte vill uttala sig. Rätt komiskt egentligen. De är halvt om halvt misslyckade tennisspelare båda två, ingen av dem har någon riktig tränare utan de kör på själva, vilket är totalt idiotiskt, men en agent, det har en av dem i alla fall. På tal om det. En annan grej som är rätt komisk kring dem. Det är ju rätt vanligt att idrottsmän har sponsorer, eller hur? De får väl visserligen lite kläder av tillverkare av sådant, de får säkert sina racketar gratis också, men är det inte helt sjukt att ingen av dem har haft ett samarbete med ett svenskt, eller för den delen utländskt företag? De har lyckats med konstverket att vara idrottsmän på ganska hög nivå, i en sport som trots allt är relativt intressant i det egna landet, men de har ändå inte lyckats ro hem ett enda samarbete med ett företag som genererar pengar för dem. Och ja, jag vet. De har haft ett företag, eller kanske snarare en företagsledare, som hjälpt dem med pengar under karriärens gång, men det är inte sponsring som jag talar om, där ett företag ska få ut något av dem.

Vad är då anledningen till att Mikael inte spelar i Båstad? Han vill ha pengar förstås, och Magnus Norman som har hand om turneringen är så pass rakryggad att han väljer att inte erbjuda mycket av det. Riktigt snyggt måste jag säga. Det har nog blivit lite av en principsak för honom det där. Är man inte bättre än vad han är, då ska man inte få betalt för att spela en turnering. Det skulle vara lätt att skjuta till något för att få honom att vara med, men det skulle vara fel och riktigt starkt att stå upp på det sättet måste jag säga.

Hör ni hur det där går ihop?

Mikael Ymer lånar gärna ut sitt namn för pengar. Han hade garanterat spelat Båstad om han fått i sitt tycke vettigt betalt.

Tror ni att han hade lånat ut sitt namn till ett företag om han fått betalt för det?

Det kan man ju nästan gissa, eftersom han tycker om att få betalt. Med andra ord har aldrig ett enda företag visat intresse för att synas tillsammans med honom. Rätt imponerande ändå att framställa sig själv som så ointressant och kanske också osympatisk att verkligen ingen vill synas med en. Det borde nästan vara omöjligt.

Elias får lite grann åka med på Mikaels osmaklighet, men jag vet inte hur mycket charmtroll det är där heller egentligen. Han kommer i alla fall spela i Båstad. Det kan man ju förstå kanske. Mikael kommer in i vissa mindre atp-turneringar utan kval. Elias gör det inte, så kan känner nog mer att han måste ta de här chanserna att kanske kunna vinna någon match på atp-nivå.

Jag kommer inte komma till något svar i den här texten. Jag är ledsen. Och det är kanske just det som är svaret. Det förblir en gåta. Vad som egentligen händer med bröderna Ymer. Hur i hela världen blev precis allt så tokigt?