Avgjordes hela kalaset igår? Det vet vi inte än. Men det kan ha varit så. Och i så fall avgjordes det under en speldag då slutsegraren i så fall inte ens spelade.

Märkligt, kan man väl kalla det som hände igår. Inte att Kyrgios krossade Garin utan att ens behöva förta sig. Det kan vi väl bara raska av ungefär sådär. Det var en ickematch. Garin hade kunnat vinna tredje men inget hade spelat mindre roll. Kyrgios hade total kontroll på matchen och som sagt, han behövde inte vara obekväm för sig själv. Matchen vann sig själv, så att säga. Han behövde mest stå där.

Att Nadal slog Fritz. Det var ju…annorlunda.

För nu var det dags för nästa kroniska skada som Nadal släpar omkring på. Känns som att jag skrivit om den här skadan precis hur många gånger som helst och det är en rätt tråkig skada att skriva om, för den går inte att förstå sig på. Det är en muskelskada i magen, som inte handlar om en sträckning, bristning eller nåt sånt. Det är något som ligger där och puttrar, och ibland blir det sämre. Som igår.

Jag var helt säker på att han skulle ge upp. Jag tror han var det själv också. Jag tror han snudd på hade bestämt sig. Men Nadal styrs av smärta. Om det gör ont, då vill han inte spela. Däremot verkar han ju vara vansinnigt mottaglig för att på konstgjord väg ta bort smärta och det måste väl vara det som hände igår. Han lär ha fått något för att ta bort smärtan, och då funkade det, kanske inte bra, men det funkade. Det var inte som att muskeln var helt ur bruk så att säga för även om han var hämmad under hela matchen, han kunde ju ändå spela. Han var lite försvagad, men det fick att spela. Tidigt i matchen gick det knappt att spela. Då fick han knappt serven över nätet och även i slagen det funkade inte, troligen för att smärtan var för obehaglig för honom.

Jag tror ingen missat att jag gillar Nadal. Han är en sådan hjälte i min värld att…ja, jag vet inte. Jag tror ni förstår. Men just den här biten. Att han framställs som någon som går igenom allt. Som kan spela trots att en arm eller ett ben hänger lite löst från kroppen. Jag har lite svårt för den beskrivningen av honom, för jag tror inte det är så. Det är inte vad det handlar om. Nu svär jag i kyrkan här, men jag skulle snarare säga att han är lite vek. När någonting känns lite dåligt. När något gör lite ont. Då slås alla varningssignaler på för honom och han blir nästan paralyserad. Men med tillägget, som sagt. Om man däremot tar bort smärtan för honom. Då fungerar han igen. Och då hittar han ett sätt att spela. För han tycker det är så vansinnigt härligt att tävla. Han kan liksom inte låta bli att tävla. Även om inte kroppen fungerar för fullt, det spelar ingen roll. Gör det inte ont, då kommer han anpassa sig till situationen och försöka tävla mot sig själv och motståndaren. Som han gjorde igår. Det är svårt att säga att han spela på topp direkt. Det är svårt att säga att han kunde göra sig själv rättvisa. Men med Fritz hjälp lyckades han hitta ett sätt att mäta sig med motståndaren och när det sen blev det ultimata skarpa läget, då var det väl lite som att han glömde bort det. Hans insats i det avslutande tiebreaket, den var inte dålig direkt. Hjälp av Fritz där också lite grann, ja, men just där var han faktiskt riktigt bra Nadal. Det var inte aktuellt att missa direkt och när Fritz då var lite stel i armen, kan man väl utan överdrift säga så, det funkade rätt bra. Fritz stod och tog i allt han kunde, trodde han. Men det var kinapuffar snarare än missiler som flög över nätet.

Avgjordes det igår?

Jag tror det. Och då baserar jag det på att jag inte tror att Kyrgios kommer slå Djokovic. Men jag tror inte att Nadal kommer piggna på sig på två dagar. Ser man till hur den där skadan yttrat sig förut så har den faktiskt inte inneburit någon lång frånvaro, men att det skulle gå på två dagar, det har det inte gjort förut och det kommer det inte göra nu heller. Det känns lite 50/50 om Nadal kommer komma till start imorgon eller inte men även om han gör det kommer han inte vara helt hundra procent och då kommer det inte räcka. Sen så, givetvis, det finns någon liten avlägsen chans att det går att lappa ihop det här också, att bedöva magen på något vis, det låter obehagligt, men vem vet. Matchen är av en sådan karaktär att Nadal kanske skulle överväga det alternativet om det finns, som han gjorde när han sövde ner foten under hela Franska öppna. Han är två matcher från sin tredje slam för året och han har då sen en och en halv månad på sig att samla alla krafter och alla andra krafter för att ge allt en sista ansträngning för att vinna US Open också och gör han det, då är det väl bara att kasta upp hatten på hyllan. Vafan skulle han pressa sig själv mer för då? För att vinna hittepåturneringen slutspelet? Knappast. Då måste han ge sig. Då får det räcka.

Idag är det vilodag. Det känns lite som det behövs för min del. För Nadal behövs det ännu mer, och det är svårt att inte tänka att han hade behövt de där två dagarnas vila som Djokovic och Norrie får inför semifinalen. Vi kan bara hoppas att han hittar på något, för tänk om han kunde komma ut i stridbart skick och utmana Kyrgios. Tänk om. Tänk vilken match. Oj, oj, oj, ojojoj. Det skulle kunna bli en av tidernas tennismässiga upplevelser.

Men jag tror inte på det. Jag tror det är kört för Nadal, och även om finalen då absolut inte kommer bli ointressant. Jag tror det skulle varit en fräsch Nadal som skulle slå Djokovic om det skulle hända. Jag tror inte Kyrgios kommer klara det.

Så blir det väl Norrie som vinner bara för det. Vilken grej det hade varit…