Det är tufft att vara bäst i världen i tennis. Eller nästan bäst för den delen. Kanske särskilt om du till 90% tränat dig dit snarare än att ha något gratis. Det måste kännas lite jobbigt för Thiem just nu.

Man kan väl börja med att säga att det ser mil bättre ut än när han gjorde sina första matcher på challengertouren i våras. Nu kan han spela. Det kunde han inte då. Men man får ju vända på det också. Nu är det snart ett halvår sen han kom tillbaka och han är så enormt långt ifrån att vara där han nog vill vara. Är han 50 i världen i spelstyrka nu? Kanske. Med darr på ribban i så fall. Därifrån ska han jobba sig till att bli topp-10 igen, och sen vill han väl nå dit han en gång var, som en av de fem absolut bästa spelarna.

Han är snart 29 år gammal nu, Thiem. Jag minns honom från när jag för första gången såg honom på atp-touren. Jag tror att det var i just den här turneringen i Kitzbuhl faktiskt. Första svängen av den här turneringen. Den hade ju relativt nyligen några års uppehåll innan den återkom som atp. Det lite lustiga i det hela är att då, de första gångerna man såg honom, var han en spelare ganska lik den spelare han är nu. Han hade en jäkla fart i forehanden. Men ska man vara helt ärlig var det inte så mycket mer. Han hade otroligt svårt med tempot och han var rätt lätt att fånga in i backhandsdiagonalen. Han var en endimensionell spelare som inte fick ihop det.

Sen fick han ihop det. Som han fick ihop det. På ett sätt som jag ju kan erkänna att jag hade svårt att förstå. Det minns nog ni som hängt med i det jag skrivit länge. Att han under året innan skadan hängde med och till och med kunde vinna på hardcourt, även om det var en pajas-slam han vann, men det var ju fler turneringar på hardcourt där han var långt framme också. Så han hittade ett sätt att hävda sig på hardcourt. Även om man där väl får säga, det hade inte gått nu, med så många bra spelare på hardcourt. Det hade han inte klarat. Men han gjorde det då. Otroligt bra gjort.

Ni kan ju titta i klippet var han står nu. Bokstavligt står. Han står bak vid skynket, och därifrån är det svårt att slå bra spelare. Det klarar inte ens Nadal. Helt vansinnigt vad han fladdrar bakåt just nu Thiem, framför allt så fort han måste spela backhand. Han liksom springer bakåt för att få tid till slaget och det där, det går liksom inte nu för tiden. Sen beror det egentligen inte på backhanden. Det beror på att den där magin i forehanden inte finns där. Han hade under några år världens bästa forehand. Han slog en forehand, och sen gick det liksom inte att komma ifrån den. Han höll helt perfekt tryck på den utan att ta risker, och utan att släppa in motståndaren. Man fastnade i hans forehandfälla helt enkelt. Nu när han slår en forehand är det lite för dåligt tryck men kanske framför allt, bollen kan flyga precis var som helst. Och utan den, då räcker ju inte det andra till helt enkelt.

Det jag vill komma till är just det jag började texten med. Oj, så hårda bud det är att försöka vara bäst i världen i tennis. Är du borta en stund och tappar lite grann av ditt vapen, då är du inte ens i närheten, precis som Thiem just nu. Han är verkligen inte ens halvnära någon slags toppnivå och som sagt, det har gått ett halvår nu. Undrar jag var det kommer landa det här.