Semifinal i en 500-turnering. Det är inte dåligt, det är det inte. 180 rankingpoäng, nästan en miljon i prispengar. Bra vecka för Mikael Ymer får man säga.

01:00 Kyrgios-Ymer 1,19-4,65 Bethard

Jag skrev inför veckan att jag mindes Washington som en kvällsturnering lokal tid, alltså mitt i natten svensk tid. Det är möjligt att det är såhär det är med den saken. Att man spelar på bra tider för oss i början, och att vi sen går miste om upplösningen. Det hade ju varit lite trevligt att se den här matchen ungefär nå, då spelet startat i Washington tidigare under veckan, men så kul ska vi tydligen inte ha det.

Som vanligt när det gäller Mikael Ymer. En perfekt blandning av tur med lottningen, motståndare som passar honom, marginaler med sig, men mest av allt, en rackarns mängd hårt jobb. Om han hade slagit Korda om Korda inte behövt spela en match tidigare under gårdagen, kanske. Jag är inte säker på att det egentligen spelade så stor roll, men man vet inte. Jag tror inte det var till någon nackdel i alla fall. Men som sagt, marginalerna är ofta med och till viss del skulle jag säga att det kan bokföras under att han just jobbar så hårt. Om det inte utmynnar i att man kämpar för mycket så att det låser sig brukar ofta den spelare som kämpar mest få med sig de där jämna matcherna och det är Ymer onekligen ett klockrent exempel på.

Vad nära han var på att förlora igår, Kyrgios. Han räddade fem matchbollar mot Tiafoe. Tänk om det varit Tiafoe som motståndare för Ymer. Han hade definitivt inte varit favorit, men han hade haft en riktigt ordentlig chans. Han kan ha en chans nu också, men det hade varit på ett helt annat sätt med Tiafoe. Nu måste han i lite större utsträckning lita på att motståndaren ska skjuta ut sig själv och det har onekligen hänt förr för just Ymer.

Jag tror det ligger rätt nära till hands att Kyrgios är en mer eller mindre stor idol för Ymer. Jag skulle säga att de har en rätt stor likhet. Ytterst vilsna själar som egentligen är besatt av att bli älskade, men som liksom också har något slags självskadebeteende som yttrar sig i form av att de för precis tvärtom vad man ska göra för att bli älskad. Kyrgios har ändå lyckats komma ganska långt. Älskad kanske han inte är, men han får åtminstone den uppmärksamhet han så gärna vill ha. Ymer kämpar fortfarande på den punkten. Vi får se om han någon gång kan nå dit men lite svårare kanske. Kyrgios har sitt fantastiska spel att luta sig mot, ett spel som inte lämnar någon oberörd. Det har inte riktigt Ymer. Men de vill som sagt samma sak i alla fall, och de förstår också på samma sätt för sig själva.

Vad det har för betydelse för matchen låter jag vara osagt. Jag tror att Ymer är ganska bra på att hantera möten med sina idoler, att han klarar att göra den han ska ändå. Så det borde inte förstöra så mycket.

Sen finns det ju lite andra problem. Det är en mardröm för många att möta Kyrgios. Men för Ymer, det är nästan bortom en mardröm det här. Allt i Ymers spel är den diametrala motsatsen till vad man ska ha för att enklast kunna slå Kyrgios.

Att ha en vettig serve är en viktig start om man som en sämre spelare vill slå Kyrgios. Om man inte på något sätt får någonting, ens lägen, på sin serve, då blir det enormt jobbigt att hela tiden behöva spela i sin egen serve men inte få spela i Kyrgios serve. Kyrgios kan då egentligen bara vänta på tillfället då något händer som ger honom möjlighet att få till breaket.

Att hålla tryck på Kyrgios är viktigt. Kyrgios är mycket duktig på att spela i lågt tempo, han är säker då och kan då också själv växla tempo. Att möta Ymer, antagligen atp-tourens mest defensiva spelare, kommer vara lite som att skjuta på en sittande fågel för Kyrgios.

Kort sagt. Ymers spelstil. Att springa omkring och jaga boll. Det går liksom inte här. Det är totalt omöjligt. Hans enda möjlighet att vinna matchen är att Kyrgios av någon anledning skiter i det och även om det varit sällsynt nu senaste tiden, det har ju hänt förr så att säga.