Inte bra men turneringen lever

Överord när de inte är befogade. Det är ju inte det värsta jag vet. Men det är heller inte särskilt nära att vara det bästa jag vet.

Det jag mest funderar över efter matchen i morse är egentligen. Sitter Djokovic och skrattar eller gråter? Jag tror att han innerst inne skrattar. Han tycker nog det är tråkigt att inte kunna vara med, men jag tror han skrattar åt de som får vara med, och försöker. För vad hade egentligen hänt om spelarna som nu är kvar fått möta Djokovic. Låt oss säga att han inte hade förlorat mot någon av dem. Låt oss också vara högst eniga om att han inte varit nära att förlora mot någon av dem. Hade han tappat set mot någon av dem? Knappast. Hade han tappat set mot Sinner idag? Icke.

Varför är då detta viktigt. Djokovic är ju inte med. Det har vi vetat rätt länge. Jo, för jag sett några alldeles vansinniga överord efter matchen. Om hur fantastisk den var. Om vilken fantastisk rivalitet Alcaraz och Sinner kommer ha i många år. Hur hög kvalitén var. Tillåt mig säga hur det var. Det var skräp.

Jag fick berättat för mig alldeles nyss att Alcaraz under matchens gång frågat Ferrero om hur han skulle serva för att få någon ordning på det hela. Ferrero ska ha flinat lite grann och svarat att det du, lilla gubben, det får du klura ut själv. Jag har inte hört det själv, och det hade inte spelat någon roll om jag hört det, de pratar ett konstigt språk. Men det låter som något som skulle kunna stämma. För helt ärligt tror jag att det där är ganska talande för Alcaraz just nu, och för hans relation med hans tränare, mentor, och troligen också kompis, Ferrero. Jag har funderat mycket på det här sen i somras. Jag har nog skrivit en del om det. Om varför Alcaraz, som var så perfekt i våras när han värderade bollen grymt bra, nu under några månader spelat angränsande till idiotiskt och vilt. Han har pangat från alla möjliga håll och det har helt enkelt varit okontrollerat. Det har gjort att han varit mycket sämre. Jag har tänkt tanken att de kanske håller på och jobbar på något. Jag har också tänkt tanken att de kanske försöker kräma upp svårighetsgraden i spelet till absolut max så att när det sen sitter, då ska det inte vara möjligt för någon att besegra honom. Om historien från idag stämmer så är det förstås nära till hands att svaret är något helt annat. För det framstår förstås som osannolikt att det spelsätt han haft sen i somras är det spelsätt som Ferrero förordar. Men kan det istället vara så att han ser det, men väljer att inte göra något. För att han vet vad som behöver göras. Det är väl inte alldeles osannolikt att han, precis som jag och antagligen många andra under massor av år sett Nadals största svaghet. Att han själv inte har något taktiskt sinne eller förmåga att ändra saker under en matchs gång. Utan att han hela tiden måste instrueras hur han ska spela. Inte optimalt, och istället för att Alcaraz ska dresseras på samma sätt så släpper han honom bara. Han låter honom spela som han vill. Låter honom misslyckas ett tag. För att han måste lära sig själv för att sen bli självgående. Om du är så, då är det ett ledarskap på en nivå där nog ingen varit inom tennisen hittills i alla fall.

Matchen, som sagt, det var inget bra. Alcaraz totalt vild som vanligt. Korkat spel. Ovårdat spel. Inte särskilt bra spel, men hans råa grundkapacitet gjorde ändå att han var åtminstone nästan lika bra som Sinner. Sinner hade en jättebra dag och servade framför allt riktigt bra. Det är uppenbart att Alcaraz har svårt för att läsa Sinners serve och Sinner vässar också sin serve lite grann mot Alcaraz jämfört med mot andra. Ni vet det där. Om ni spelat någon bollsport där ni haft en bra serve. Om man börjar få bett på motståndaren, då blir variationen i serven plötsligt bättre och allt bara flyter. Så är det nog för Sinner mot Alcaraz.

Men ska man peka på vad som egentligen hände i morse. Vad som egentligen avgjorde. Sinner blev nervös. Ett par gånger om. Inte så lite nervös heller. När han servade för matchen i fjärde föll han ihop totalt. När han skulle ta sig igenom med breaket i tredje började han spela sämre. Sen så, absolut. Alcaraz kan skärpa sig och vara lite mindre vild när det verkligen behövs. Annars hade det inte räckt med att Sinner blev nervös. Men den stora grejen ändå, Sinner blev nervös och det gav Alcaraz chansen att vinna.

Alcaraz var inte värd att vinna. Sinner var mer värd att vinna men framför allt börjar jag i mitt huvud få lite problem med att Alcaraz inte ens kommer behöva göra en bra turnering för att vinna sin första slam och bli världsetta. Man hade ju velat att det skulle hända när han var bäst, när han bara körde över de andra. Men han är inte i närheten av var han var i våras och ska man vara riktigt ärlig, om han vinner den här turneringen så gör han det på grund av brist på motstånd. Om han vinner så kommer Sinner ha varit det tuffaste hindret. Sinner liksom. Han är inte ens en topp-10-spelare. Inte på ranking och heller inte på spelstyrka om jag får avgöra. Han är fortfarande just utanför.

På tal om ranking. Det är ju en av de grejer som trots allt är spännande inför avslutningen.

Alcaraz är nu tvåa i världen. Ruud är nu trea i världen. Om båda förlorar sina semifinaler så landar de alltså just där. Då blir Nadal världsetta på måndag. Om en av dem vinner sin semifinal och den andra förlorar sin, då blir finalisten världsetta på måndag. Och självklart, om båda går till final blir vinnaren världsetta.

Tittar man lite inför slutet av säsongen, vem som ska bli världsetta vid årets slut, så ligger Nadal bra till men han kommer väl knappast spela något mer. Det kommer istället vara ALcaraz, Ruud och Tsitsipas som gör upp om vem som är världsetta vid årets slut. Beroende på hur den här turneringen slutar kommer Tsitsipas vara rätt bra med i striden och han borde ha några bra månader kvar. Han är just nu precis bakom Alcaraz och precis före Ruud på årsrankingen.