Jag är nöjd, men inte helt nöjd

Då var det slut. En ny mästare är korad. Framtidens överlägsna spelare sitter för första gången på tronen och det i dubbel bemärkelse. Nu regerande mästare i den senast spelade Grand Slam-turnering och världsetta, både på atp-rankingen och årsrankingen. Det blev som jag sa i våras. Att det är stor chans att Alcaraz kommer vara bäst i världen lagom till US Open. Så blev det ju, men samtidigt inte. Jag hade rätt, men ändå fel. Det är det jag tycker känns så konstigt.

På vilket sätt fel? Jo, han är ju liksom inte bäst i världen. Att säga att han inte är nära att vara bäst i världen kanske är att ta i, lite i alla fall. Djokovic är mycket bättre än den nivå Alcaraz håller just nu. En vältränad Nadal hade nog buntat ihop Alcaraz ganska ordentligt. Zverev, minns ni honom? En god vän upplyste mig igår om det faktum att Zverev hade vunnit US Open om han inte blivit skadad och jag skulle nog vilja dra det ett steg längre. Zverev hade vunnit US Open överlägset om han inte skadat sig. Om han bibehållit sin nivå från i våras hade han verkligen krossat Alcaraz om Alcaraz hållit den nivå han höll i finalen och tidigare under turneringen.

Så har vi Medvedev, men han har ju tappat det lite grann just nu även om, man får väl säga det, med en annan lottning hade Medvedev mycket väl kunnat vinna turneringen. Kyrgios? Han hade slagit Alcaraz, det är jag övertygad om.

Sen behöver jag nog inte nämna fler. Alcaraz är bättre än alla andra. Men det känns fruktansvärt märkligt. Han var uppe som en av de absolut bästa, kanske den bästa i våras. Nu skulle jag säga att 4-5 spelare faktiskt är bättre än honom. Ändå förväntas man väl säga att han nu tagit över och prata om vilken fantastisk prestation det här var.

En prestation var det. Jag läste att ingen spelare vunnit en slam genom att vara totalt sett längre tid på banan än Alcaraz var i den här turneringen och det kan man ju förstå. Han var pressad nästan hela tiden. Om man ska peka på en sak som faktiskt är extremt imponerande så blir det att han spenderade all denna tid på banan, men han var väl egentligen inte sliten en enda gång? Jag brukade alltid säga att Ferrer aldrig var andfådd när han spelade. När det var riktigt, riktigt illa så tog han ett par djupa andetag mellan poängen. Helt utan att sänka tempot, men ibland behövde han lite extra luft. Jag tror aldrig jag ens sett Alcaraz djupandas. Jag har aldrig sett honom sänka tempot. Han svettas knappt. Han är relativt energisnål. Han slarviga spelstil just nu gör att han inte fastnar i alltför jobbiga dueller men ändå, jag har nog aldrig sett en mer vältränad tennisspelare. Det ska inte underskattas det där. Att hela tiden kunna spela exakt som man vill helt utan att påverkas av det fysiska. Där kan man ju bara gå till en själv. Jag har det, problemet, eller vad man ska kalla det i de bollsporter jag försöker mig på. Jag gillar inte riktigt att missa. Och jag spelar därmed som om jag skulle orka. Men det är svårt att orka spela som Ferrer när man är lite tjock så att säga. Så där brukar jag ju ofta tänka, fan vad bra jag hade varit om jag inte behövt bli trött. Låter nog inte genialt kanske, men man ska förstå hur viktigt det där är. Att inte behöva anpassa sitt spel efter trötthet.

Sen kommer han bli fantastisk. Han kommer bli bäst. Ingenting har ändrats. Hur mycket han kommer vinna, där kan man enbart gissa. Rent kvalitetsmässigt, spelmässigt, skulle jag säga att det är i princip 100% säkert att Alcaraz kommer bli tidernas bästa spelare. Det är så det funkar. Nivån stiger alltid. Alcaraz har en potential i sitt spel som ingen annan haft. När han får ihop det om några år, då kommer han vara bättre än vad Djokovic och Nadal någon gång varit. Det deppiga är bara att Djokovic och Nadal passerat sin topp. Djokovic kanske inte är så långt ifrån den. Men när Alcaraz är på sin topp, då kommer Djokovic vara långt därifrån och vi kommer därför aldrig få se dem mäta sig mot varandra. Man kommer få nöja sig med att göra uppskattningen att Alcaraz är bättre.

Hur fantastisk är han nu då? Ja, ni såg väl igår. Vissa stunder är fantastiska, men jag kan ju ärligt säga att jag känner mer och mer att han lite grann söker de där sjuka bollarna. Han vill ha dem. Sen ska jag inte kalla honom dör någon slags cirkushäst som spelar uppvisningstennis men som sagt, lite grann söker han dem. Han skulle kunna spela lite smartare.

Jag tror man får leva med det där. Jag vet i och för sig att många av er gillar det. Annars hade ju inte alla gillat Federer. Han är väl egentligen den ultimata cirkushästen så att säga. Så det är väl bra kanske, att alla Federermänniskor får någon som tar över. Jag tycker inte det är den mest charmiga sidan av Alcaraz men som sagt, jag förstår den. Mycket kan man förvänta sig av honom, men han är 19 år gammal, är begåvad med de bästa förutsättningarna en tennisspelare någonsin haft. Hur i hela världen ska man då kunna låta bli att ha lite kul? Det vore helt orimligt.

Matchen förresten. Ska vi säga något om den?

Hade Ruud vunnit om han tagit en av setbollarna i slutet av tredje? Mjaeee….njaaaa….jo, kanske det. Han hade onekligen varit favorit enligt oddsen och sånt kan ju knappast ignoreras. Vid 5-4 och 6-5 för Alcaraz endast knapp favorit att vinna matchen. När Ruud hade sina setbollar var han favorit. Så det är väl något att notera. Under tre korta separata minuter så var Ruud favorit till att vinna US Open. Om han om 10-15 år skulle sluta utan att vinna en slam så kanske kan kommer tänka tillbaka på det med lite lätt irritation. Han var väl inte nära på någon av setbollarna ska sägas och efter esset på första bollen i tiebreaket så var han väl knappt ens nära att vinna någon av poängen där heller. Jag tycker egentligen det tiebreaket pekar så tydligt som något kan göra det på vad som händer när Alcaraz skärper sig lite och bara får till det. Han är så liksom inte lite bättre än Ruud. De är då spelare på två helt olika nivåer.

Annars så hängde Ruud med jättebra. Det är uppenbart att han lärt sig spela i ett högre tempo än tidigare. Han klarar också av att själv tempoväxla på ett annat sätt en tidigare. Han har helt enkelt blivit mer av en fungerande hardcourtspelare. Man ska också komma ihåg spelarna han faktiskt slog på sin väg fram till finalen. han kanske duckade de absolut bästa spelarna men han slog bra spelare och med två finaler i Grand Slam-turneringar i år, på olika underlag, det är omöjligt att säga något annat än att Ruud numera är en bra topp-10-spelare. Sen vidhåller jag nog att han kommer gå på fler smällar på hardcourt än man ska göra som topp-10-spelare, men vi får väl se hur det blir med det. Hans förbättringar är i alla fall helt fantastiska. En lite kul sidohistoria är att jag minns att jag såg Ruud i en tennishall i Stockholm för många år sen. Det var fler år sen än jag trodde nu när jag kollade. 2015 var det som jag såg honom i Danderyd. Han var verkligen ingen superspelare på den tiden. Bara 17 år gammal, och det pratades en del om honom, men han var liksom inte jättebra. Att han skulle spela final i US Open, det var då helt omöjligt skulle jag säga. Han förlorade en jämn kvartsfinal i den futureturneringen mot Mikael Ymer. Ytterligare lustigt från den turneringen. Jag minns att jag inte tyckte att Ruud var särskilt imponerande sett till vad jag hört om honom. En som jag däremot tyckte var rätt bra var spelaren som vann turneringen. En ung engelsman, som jag kommer ihåg. Fan vad mycket jag kommer ihåg. Men jag kommer verkligen ihåg det här. Jag kommer ihåg att jag tänkte att där finns det en del kapacitet, och jag tänkte också, tänk om han skulle satsa på dubbel med sin spelstil, då skulle det kunna bli riktigt, riktigt bra. Salisbury hette han. Han är nu världsetta och vann US Open i lördags. Med andra ord, ett fel och ett rätt från den där veckan i Danderyd för sju år sen. Mitt liv sammanfattat det där. Om man konstant skjuter från höften och träffar rätt i hälften av fallen, då blir det rätt bra ändå.

Hur syr vi då ihop det här?

Alcaraz är fantastisk. Han kommer bli fantastisk. Om jag fått frågan vem jag hoppades skulle vinna inför turneringen hade jag nog sagt Alcaraz. Jag borde vara nöjd, men det är någonting. Jag hade liksom velat att det var lite bättre. Jag hade velat ha lite bättre matcher. Lite större matcher. Lite högre nivå. Jag är inte helt nöjd med turneringen i stort men självklart, skulle någon vinna, varför inte Alcaraz. Det var Kyrgios turnering att förlora när han slog Medvedev och Kyrgios, han är ju liksom en förlorare, så helt rimligt. Han gjorde bort sig, och då var det kanske inte öppet mål för Alcaraz men inte jättelångt därifrån.