Nu tänkte jag fråga om ni minns. Det gör ni inte. De flesta är inte gamla nog. Alla som är gamla nog är inte lika konstiga som jag. Alltså minns ingen.

Men jag minns när Frank Andersson avslutade, eller det var väl en comeback egentligen. Men i alla fall. Det sista han gjorde i sin idrottskarriär var en wrestlingmatch i WCW, en wrestlingorganisation som då försökte utmana WWF som då var den riktiga organisationen så att säga. Som sen blev WWE som nu är det som folk tittar på.

Vad fan gafflar han om?

Jag förstår. Vi pratar alltså hittepåbrottning. Nån slags teater där två eller flera låtsas brottas, slåss, allt möjligt, mot varandra i en boxningsring. Om ni tänker UFC, men på låtsas, då har ni det.

Jag tyckte det där var rätt kul när jag var barn. Det var ett rätt pampigt skådespel på något vis och när man var i 10-årsåldern hade man precis lagom svårt att förstå huruvida det var på allvar, låtsas, eller lite mittemellan. Jag tror i och för sig att jag skulle kunna tycka det var rätt kul idag också. Jag växer sällan ifrån saker.

Men att hålla på med det där. Det andas väl någonstans inte…ja, vad ska man säga. Det andas inte idrottslegend riktigt. Och därmed var det väl kanske inte supervärdigt slut på Frank Anderssons karriär kanske. Även om det väl kanske gick lite i linje med hans personlighet, så att just han gjorde det, varför inte liksom. helt fel var det kanske inte.

Men när man tänker Federer då. Känns det värdigt att det är på det här sättet han avslutar?

Jag måste erkänna. Jag skäms lite grann å hans vägnar. Laver Cup, där han varit involverad från starten och han är också delägare till evenemanget. Jag gissar att det är på det här han kommer lägga det mesta av sin tid efter karriären. Egentligen tror jag inte det hade spelat någon roll. Om det inte varit för att han avslutat just här. För nu finns det en risk att Laver Cup kommer ingå som en del av det man minns honom för och ärligt talat, det är verkligen katastrof. Det är lite av ett karaktärsmord på sig själv.

Jag skrev inget inför fredagens tidiga matcher i Laver Cup. Jag ville liksom känns lite på det för att först få en uppfattning om vad jag faktiskt tycker.

Vad känner jag då? Och vad tycker jag?

Ja, det är ju wrestling.

Har ni tänkt på det, ni som använder social media. Jag har faktiskt aldrig sett så många bilder från något idrottsevenemang, alla kategorier.

De brukar vara duktiga på det här kring slutspelet. De tar en dag där de vallar runt spelarna och tar en massa bilder på dem i olika miljöer och olika konstellationer. Det brukar ge rätt bra uppmärksamhet på olika sätt. Men det brukar liksom vara inom rimliga ramar. Nu inför Laver Cup. Det är det sjukaste jag sett. Det har liksom varit tre dagars parodi på regisserade bilder och även filmer. Vi snackar ungefär en miljon bilder på spelarna, vi snackar intervjuer med alla möjliga, men mest äckligt av allt. Alla dessa småsnack. Två spelare som står och är allmänt sköna med varandra och småpratar. Framför en kamera som är ungefär en halvmeter ifrån dem.

Under de första matcherna nu under eftermiddagen.

Ja, matchen visas ju. Men typ en tredjedel av tv-tiden är snarare nån slags regisserat dokusåpa och då snackar vi inte Big Brother, där man faktiskt i många och mycket fångar folks vardag inne i ett hus. De är visserligen inlåsta i ett hus med en massa kameror, men större delen av tiden får de åtminstone göra lite vad de vill, och prata om vad de vill. Så är det inte i Laver Cup. Man får se hur Tsitsipas står framför en tv och tittar på matchen mellan Ruud och Sock, givetvis med en kamera en millimeter ifrån honom. Man får se hur först federer och Djokovic sitter vid ett bord och äter samt småpratar med varandra. Givetvis med en kamera en millimeter ifrån dem. Sen blir det någon slags avlösning vid bordet och så sitter Nadal och Murray där och äter, och småpratar. I bild har man också tryckt in någon slags buffebord med två servitörer bakom.

Truman show, minns nu?

Laver Cup är fan Truman show men det är värre. För de som är med vet redan från början att de är med.

För att inte tala om när spelarna som inte spelar ska stå och tjata, eller för den delen inte tjata, bara stå där och drälla, bakom spelaren som spelar i gempauserna. Alltså, lägg ner. Bara lägg ner.

Finns det en enda jävla sak som är på riktigt, som är äkta, med Laver Cup?

Svaret är ett rungande nej. Laver Cup är en fasad. En skitfasad. Och jag kan bara säga som det är. För mig är det här inte ens sport. Det är en dokusåpa. Jag älskar dokusåpor. Det skulle alltså kunna vara bra. Men det här är en fullkomligt uselt producerad dokusåpa. Varför? För att man inte erkänna att det är en dokusåpa man producerar. Man producerar en dokusåpa, men man försöker svepa in den som riktig idrott och där bara havererar allting.

För tänk. Tänk om man skulle dra det hela vägen. Om man bara stängde in spelarna i arenan dygnet runt i en vecka och filmade. Då jävlar. Då hade det blivit något. Jag hade kollat. Tänk er när alla bara skulle ledsna på Djokovic efter några dagar. När man dag tre kastar in sprit i arenan och några skulle börja dricka medan Djokovic blir mer och mer obekväm…ja, ni förstår.

Men så kul ska vi så klart inte ha det. De nöjer sig med något som är komplett värdelöst, och tyvärr är det med detta värdelösa som Federer kommer synas för sista gången. Det är lite sorgligt det.