Det var lite förväntningar inför förra veckan skulle jag säga och jag tycker att förväntningarna infriades. Det har varit mycket mörkt skrivande från mig senaste veckorna skulle jag tro. Fullt relevanta mörka tankar ska jag säga. Men jag skulle säga att turneringen i Astana kanske var en liten vändning. Och jag tror också att den turneringen är ett exempel på vad som kan vara vägen framåt för tennisen.

Det som inte kommer hända, det är det som skulle rädda atp-touren. Att man skulle ta bort startpengarna. Då skulle alla pengar istället läggas på prispengar, och spelarna skulle då nosa sig till turneringarna som skrapat ihop lite mer prispengar. Det skulle då dessutom behöva prestera för att få pengarna.

Men det där kommer ju inte hända. Spelarna har makten över atp-touren. Spelarna vill så klart helst ha betalt utan att behöva prestera. Startpengarna kommer bli kvar. Liksom att prispengarna för att förlora, det vill säga åka ut i första omgången, säkert kommer fortsätta öka.

Ofrånkomligt det där, men det finns ju andra sätt som kommer få atp-touren att klara sig.

Det var inte prispengarna som gjorde att nästan alla av världens bästa spelare tog sig till Astana i Kazakstan. Det var samma prispengar i Astana som det var i Tokyo. Lika många poäng delades också ut. Startfältet i Astana var nog bland det starkaste som skådats i 500-sammanhang. Fyra av världens fem bästa spelare var på plats. I Tokyo var ingen på plats.

Givetvis, turneringen hade överdimensionerat startpengarna. Kazakstan. Inte världens föredöme bland länder kanske. Det ligger väl rätt nära till hands att det på ett eller annat sätt egentligen var staten som arrangerade den här turneringen. Och det ligger nog ännu närmare till hands att turnering gick, får man gissa 30 miljoner back någonting kanske? Möjligen ännu mer.

Jag tror såhär. Det låter lite deppigt kanske. Men vanliga, mindre, vinstdrivande tennisturneringar på atp-touren. Det där är liksom ingen bra verksamhet. Man kan säkert fortsätta hanka sig fram men man lär få göra det utan stora namn och det blir ett klippande och klistrande för att hitta en produkt som kanske intresserar någon att sponsra lite grann, kanske får någon att köpa biljett, man kanske kan få det att gå runt. Och det som ligger bakom det då är antagligen företagare som gillar tennis och vill hjälpa till snarare än folk som sponsrar med affärsmässiga argument. Tänk Stockholm Open. Man gick tidigt ut med Zverev som affischnamn. Det gjorde man väl för något år sen också. Man använde säkert honom för att försöka jaga in någon sponsor. Gick nog inte överdrivet bra. Zverev är kanske ingen som man som företagare vill synas med. Men någon hakade kanske på och när Zverev nu inte är med, då står turneringen så klart kvar med pengarna, utan att behöva betala Zverev, just det, man klipper och klistrar för att få till det. Det hela utmynnar sen i att startfältet är skit. Man har fått in sponsorer på att man skulle ha med någon bra spelare. Några enstaka har kanske köpt biljetter i hopp om att få se bra spelare. Men till syvende och sist är det ändå bara fredagen och lördagen som har publik. Och att det då kommer av att man helt enkelt gett bort en stor del av biljetterna till sponsorer, och sen också lyckats sälja en del till folk som vill ha en anledning att gå ut och äta och dricka lite gott. Eller ja, det blir ju aldrig gott, men man tror att det ska vara gott.

Men jag tror också det finns något som faktiskt kommer funka.

Grand Slam-turneringarna och mastersturneringarna givetvis. De är livskraftiga även om mastersturneringarna tappat lite senaste åren. Och sen tror jag det blir Astana-stuket. 250- eller 500-turneringar i skitländer, men länder där staten vill gå in med pengar så att man lyckas attrahera toppspelarna. Om man så vill en extrem lightversion av golfens liv-tour där hela kalaset bygger på att Saudiarabien som stat vill tvätta sitt eget skitvarumärke. Man får tycka exakt vad man vill om det, men det får många av de bästa spelarna att vilja spela, och spela samma turneringar. Nu behövs det ingen egen tour för detta inom tennisen utan jag tror att skitländerna istället kommer skapa sig egna turneringar, och att de bästa spelarna då kommer samlas där. Utfallet blir att vi, som i Astana, får lite fler turneringar där de allra bästa samlas. Det blir då fyra slams, närmare tio masters, och kanske fem andra turneringar. Det är i princip det som kommer vara av värde och man ska veta det. Vi tennisfans är otroligt bortskämda. Det där skulle göra att vi skulle få se topptennis 20 veckor per år. Det är inte i många sporter där man får se toppspelarna så mycket. Övriga veckor, då kommer det liksom inte vara särskilt bra. Då kommer det vara Stockholm Open, typ. Och det är ju inget bra.

Vad är då skillnaden? Vart vill jag komma med att Astana är vägen framåt?

Jo. Det absolut sämsta, om man frågar mig, är när småturneringar attraherar ett enskild stort namn. Tänk Stockholm Open och Zverev. För vem i hela världen vill se det där? Det kommer en proppmätt toppspelare som egentligen bara ska kunna ställa in skorna men som ändå oftast förlorar för att man inte ens orkar ställa skorna på rätt ställe. Det där blir alltid skit.

Då är det istället bättre som det var i Astana skulle jag säga. Någon som av någon anledning väljer att man kan tänka sig att förlora en massa pengar på att arrangera tennis gör just det, och vi får se en turnering som den förra veckan.

En turnering som för övrigt blev väldigt märklig, men till slut ändå bra. Vi fick se en riktigt rejäl match mellan Djokovic och Medvedev där Medvedev länge kändes väldigt nära att vinna, men det gick till slut inte. Att han kastade in handduken, det där. Ja, jag vet inte. Inte var han särskilt skadad i alla fall utan det var väl snarare att han blev för arg. Otroligt märkligt. Bra match i alla fall som sagt och jag skulle säga att Djokovic har lite svårt för Medvedev. När Medvedev möter någon av de bästa lägger han på lite extra kraft och det är stora problem för Djokovic det. Medvedev får en del på serven, Djokovic får ingenting, och det krävs därmed stor överlägsenhet från Djokovic i spelet. Det är att kräva mycket mot Medvedev det. Alcaraz floppade, Tsitsipas var okej, Djokovic var ganska bra. Just det där ganska bra tycker jag är viktigt. För man måste notera det. En ganska bra Djokovic är kanske inte klart bäst i världen just nu, men i alla fall bäst i världen. Att Medvedev är lite bökig för honom, det är en sak, men totalt sett, det finns bara en spelare som är bäst. Det är inte jämnt i toppen. Inte just nu. Djokovic är den obestridliga världsettan.