Lite spännande händelser i Florens igår får man säga.

Om man inte såg matchen hade det ju varit enkelt att säga att en proppmätt Berrettini ställde in skorna på fel ställe och förlorade mot en av de svagaste hardcourtspelarna man kan tänka sig. Carballes Baena vinner var tredje match som han spelar på hardcourt. Det är inget bra det. Men sådär var det ju inte. Berrettini brydde sig snarare för mycket framför hemmapubliken. Lite gammal hederlig Robin Söderling-panik det där. Inte att man är rädd att förlora, utan att man vill vinna för mycket. Kan vara farligt när det slår över. Då blir man blockerad. Det blev Berrettini igår. Och vilken match av Carballes Baena. Han krossade Galan i första rundan. Det är en sak. Det är inte en match han ska vinna, men den ska ju kanske vara möjlig för honom. Men när man såg det här, då framstår ju den krossen väldigt rimlig, för han var ruggigt bra i den här matchen, Carballes Baena. Sen borde Berrettini förstås ha stängt matchen i alla fall. Han hade sina lägen så att säga, men vanskligt det där, att vilja för mycket.

Robin Söderling förresten. Nu snart 15 år sen efter att det började berättar han slutligen vad det egentligen var som hände. Det var inte någon slags körtelfeber som avslutade hans karriär. Som jag sa hela tiden. Det var psykisk sjukdom. Jag har skrivit en del om det. Jag har varit säker på det hela tiden av olika orsaker, framför allt för att jag kan känna igen mig i delar av det där. När man ser sig själv i något, då är det ganska enkelt att förstå. Och väldigt lätt att förstå att Söderling valde att sluta. Sen kan jag personligen förvånas över att han klarade sig ifrån att göra ett nytt försök några år efter att det troligen var som värst, men han var troligen längre ner i skiten än vad som är vanligt, och han vågade därför inte. Vill ni läsa mer om det där så kan ni prova våra kära dagstidningar men ska man vara ärlig så skrev väl jag det där för närmare 10 år sen första gången. Tråkigt att Robin fortfarande inte är ur det. Han har ju hoppat av jobbet som förbundskapten och jag har svårt att tro att det är något annat än ett återfall. Eller ja, återfall, sånt där blir man aldrig av med. Det ligger och puttrar. Det är bara mer eller mindre dåligt. Ofta bättre med åldern tror jag, och vi kan väl hoppas det blir så för Robin också.

På tal om Sverige. Mikael Ymer är ju med där i klippet också. Vilken drömmotståndare Karatsev är för honom alltså. Det får knappt att designa en spelare för att passa Ymer bättre än Karatsev. Han står och halvchansar hela tiden, Karatsev, utan att ha de där riktiga avgörande slagen. Han slår precis lagom hårt för att Ymer hela tiden ska hinna försvara sig och att stå och halvchansa mot någon som precis hinner med, mer mardröm än så blir det inte i tennis.

Hur får vi ihop det här då?

Jo, Ymer skulle ju mött Berrettini i kvarten och det skulle där då förstås ha varit stopp. Men som jag skrev tidigare i veckan. Toppspelare floppar ofta i 250-turneringar. Berrettini floppade här, och Ymer får nu möta Carballes Baena. Normalt en given seger för Ymer på hardcourt, men som Carballes Baena spelar just nu är den nog tyvärr inte given. Om Karatsev passar Ymer perfekt så skulle jag säga att Carballes Baena är en spelstil som passar honom riktigt dålig. Sen ska Ymer på det här underlaget vara överlägsen, men jag är inte så övertygad om att han är det den här veckan. Klar favorit dock. Ymer spelas just nu till dryga 1,30 här på Bethard. Där jag tycker att en bra bit över tre gånger pengarna på Carballes Baena är riktigt fint men ja, Ymer favorit till att nå semi.

Som värst Bublik i semi förresten för Ymer. Vilken otrolig möjlighet som uppenbarat sig för honom den här veckan.