Ibland övergår idrott från att vara underhållning till att vara en upplevelse. Jag tycker att upplösningen av gårdagens final var just det, en upplevelse. Något som man kommer minnas.

Rune hade sju raka förluster i somras. Lite gräs och mycket grus. Peniston, Giron, Zapata Miralles, Griekspoor och Wolf var spelare han då förlorade mot. Så hade hans utveckling börjat.

Sen tror jag däremot att han började bli bättre tidigare än vad många tror. Än vad jag kanske trott i alla fall. Från Montreal och framåt har han inte längre förlorat mot dåliga spelare. Skulle väl vara Bublik kanske. Men man ser att hans resultat började byggas upp igen precis i slutet av sommaren. Och någonstans får man nog säga att det är helt ofrånkomligt att peka på att sambandet mellan att han tog in Mouratoglou som tränare och hans höjning. Det är angränsande till omöjligt att det inte skulle ha med varandra att göra. Det är knappast bara det, men det måste ha med det att göra. Jag är sällan mycket för att tro att en tränare kan hjälpa en tennisspelare särskilt mycket, men då menar man oftast färdiga, vuxna tennisspelare. När det gäller ett barn som Rune, som redan är enormt bra. Då är det nog faktiskt möjligt för en tränare att komma in och få till en sådan här sak.

Jag tror man måste peka mycket på hans serve. Jag kan inte påstå att jag sett alla hans matcher tidigare precis, men jag tittade tillbaka lite och hans teknik är extremt förbättrad. Nu är hans serveteknik extremt bra och när man jämför med spelarna i toppen så är hans serve nu ett mycket starkt kort. Egentligen är jag inte säker på att det behöver vara så mycket svårare. Ni som spelat boll sporter själva vet. I alla fall ni som kunnat serva. Ni vet känslan när man får bett med serven. Hur enkelt allt annat då blir. Man kan spela avslappnad när bollen väl är i spel, för man vet att man kommer få mycket enkelt på serven. Jag tror den förbättrade serven är en stor del i Runes höjning. För spelet är det ju inget fel på. Det har det inte varit förut heller. Han är så klart bättre där också nu. Men om man tar gårdagens match till exempel. Han hade inte vunnit om han inte haft den överlägsna serven. Djokovic var bättre när bollen var i spel, men Rune fick hela tiden öppna med bättre lägen i egen serve än Djokovic fick.

Sen måste jag också ta upp hans teknik. Som jag nu börjar förstå att den är en styrka. Han har väldigt stabil teknik. Undrar om det är Magnus Normans forehand det finns likheter med. Eller om det är någon annan som jag inte kommer på vem det är. Oavsett vilket, jag gillar verkligen det där sättet att slå sin forehand. Han sätter sin racket redo i position väldigt tidigt och har sen en rätt kort sving men med massor av kraft. Definitivt att föredra skulle jag säga. Det finns mycket mindre som han gå fel i hans forehandssving än i många andras som har större svingar. Det är inte sättet att få mest kraft i slaget, men det är ett väldigt bra sätt att minimera misstagen. Dessutom, Rune är så pass kraftfull att han inte behöver ha några stora svingar. Han får fart i bollen ändå. Backhanden? Väldigt bra teknik från den sidan också skulle jag säga.

Han rör sig bra. Han kan både attackera och försvara sig. Han väljer rätt sätt att spela i rätt lägen på ett sätt som är otroligt ovanligt bland unga spelare och där tror jag man kan peka på hans extrema vilja att vinna. Jag skrev, jag tror det var under Stockholm Open, att han har den drygaste uppsynen jag sett sen Robin Söderlings dagar. Så är det. Och det är så klart inte menat som något positivt om man tänker på möjligheterna att tycka om honom. Men när det gäller förmågan att hålla fokus. Att välja rätt sätt att spela för den valda situationen, så är det en superbra förmåga. Om man jämför med Alcaraz exempelvis så skulle jag säga att Alcaraz älskar att spela, kanske lite för mycket. Det gör att han inte alltid är som mest noggrann när det verkligen behövs. Rune, älskar att vinna. Faktiskt en skillnad mot Söderling som var extremt rädd att förlora. Jag ser inte riktigt samma rädsla i Rune. Det är snarare det att han så otroligt gärna vill vinna.

Det sista gemet igår egentligen en uppvisning i just det där. Att kunna använda sig av sin besatthet av att vinna för att ta sig igenom en svår situation. Jag tror att Rune var trött på riktigt. Han kanske hade lite krampkänning i låret han gick och slog på också. Djokovic hade ett sånt där gem då han vägrade släppa taget. Han kopplade på all sin vinnarinstinkt och då lär man se upp. Då måste man göra något. Hade Rune i det gemet gjort som typ alla andra hade gjort. Försökt spela extra aggressivt hela tiden och försöka slå igenom Djokovic. Då hade han misslyckats. Djokovic hade satt upp muren. Nu började Rune istället variera sig med att försvara sig i några bollar. Matchbollen, och Djokovic hade ett par andra missar i gemet för han tvingades attackera på grund av att Rune började försvara sig. Rune flydde inte. Han stod kvar och vägrade tappa gemet. Otroligt bra gjort. Det höll på att skita sig ändå men det säger väl egentligen bara något om hur pass svårt det är att ta sig förbi Djokovic när han kopplar på alla sina sinnen.

Om gårdagens match måste man också säga det. Djokovic föll på att han inte var påkopplad hela tiden. Det där är något han alltid brottas med. När han känner att han är mycket bättre klarar han inte att hålla sig kvar på toppen fokusmässigt och när han möter någon som är så pass bra som Rune, då kan han förlora på det. Så var det igår. När Djokovic hade sitt fokus, då var han mycket bättre. Sen klarade han det till slut inte ändå. Han blev lite nervös när det gick så långt att marginalerna blev små. Men hade han bara hållit sitt fokus från första set några minuter till, då hade han vunnit matchen i raka set.

För min del är Rune välkommen in i toppen. Jag gillar honom inte men det behövs spelare att inte gilla. Djokovic sa efter matchen att han gillar honom och hans personlighet. Det säger väl allt. ………. dras till varandra, ni vet. Jag är inte förvånad. Oavsett vilket. Spelare som är svåra att gilla gör att man kan gilla de andra lite mer, och det blir därmed saftiga matcher.

För mig en fantastisk avslutning av den ordinarie atp-säsongen. Med en sån här avslutning finns det inget uppehåll att deppa över, för man känner hur kul det är, och hur kul det blir när det drar igång igen.

Slut för säsongen är det dock inte. Tre spelveckor återstår. Knatteslutspelet kommande vecka, börjar imorgon. Rune hoppade av det direkt efter finalen igår. Slutspelet nästa vecka. Rune är första reserv där och kommer så klart finnas på plats. Och sen slutspelet av Davis Cup sista veckan. Det kanske också kan bli lite kul, vem vet.