Det var inte mycket snack om saken det där. Djokovic vann slutspelet helt ohotad. Snacket ska knappast handla om vem som var, och är bäst. Jag tycker snacket efter den här turneringen, och den här säsongen, snarare ska vara. Hur bra hade Djokovic varit om det hade funnits någon som i någon mån kunde pressa honom?

För när man såg finalen mot Ruud. Fantastisk vecka för Ruud. Som resultatmässigt hängde med i finalen också. Men vi vet ju. Vi som varit med ett tag. Hur Djokovic anpassar sin nivå, höjer sig, när motståndet kräver det. När det funnits spelare som hotat, pressat honom. Då blir han helt plötsligt bättre. När man ser till hur det är just nu. Vem i hela världen är det egentligen som pressar Djokovic? Jag skulle säga absolut ingen. Han kan bli överraskad ibland. Just beroende på det där skulle jag säga. Det är ingen som pressar honom, han är inställd på att det inte ska krävas så mycket, och när en motståndare då spelar bra, då är Djokovic ibland inte på tårna. Några matcher som blivit jämna och någon han förlorat den här säsongen kan härledas dit.

För när man tittar på hans matchfacit i år, 41-6. Det är ärligt talat lite skrattretande. Jag brukar säga att jag alltid har en förklaring till varför Nadal förlorar. Att han aldrig förlorar på riktigt så att säga. Det finns alltid någon skada eller någonting att skylla på. Djokovic i år? Han har knappt förlorat på riktigt.

Vesely i Dubai. Djokovic hade inte fått spela tennis på flera månader och var både matchotränad och kanske också lite otränad rent allmänt.

Davidovich i Monte Carlo. Fortfarande samma. Han hade inte fått någon chans att samla på sig matcher efter att inte ha fått spela mastersturneringarna i USA.

Han var sen värdelös hemma i Belgrad där han till slut förlorade mot Rublev i finalen. Han borde ärligt talat ha börjat komma igång vid det här laget men det tog lite tid.

Alcaraz i Madrid. Grym match. Jag skulle säga kanske den enda matchen i år där han var helt förberedd på en kamp, och förlorade.

Nadal i Franska öppna. Man kan förlora mot Nadal i Franska öppna.

Rune i Paris. Han vann egentligen, eller? Slarv.

Det var det. Han vann Rom, Wimbledon, Tel Aviv, Astana, och slutspelet. Om man så vill, han vann fem turneringar, förlorade sex.

Om jag får avgöra. Matchen mot Rune i Paris. Ja men där var det väl inga undanflykter egentligen. Det var orättvist, men det fanns ingen förmildrande omständighet. Sen Alcaraz i Madrid. Definitivt årets bästa tennismatch om man frågar mig. Jag skulle till och med säga att den var på en helt annan nivå än alla andra. I övrigt, det var tramsförluster han åkte på i år, Djokovic. Det ser ju absolut inte så ut när man tittar på rankingen men jag skulle säga att det var längesen som en spelare var så överlägsen som Djokovic just nu är. Och då handlar det tyvärr inte om att han är extra bra. Det handlar verkligen om att spelarna bakom honom just nu är lite, eller mycket kanske, klena.

Som jämförelse vann Alcaraz också fem turneringar i år. Men det på 18 försök. Han förlorade 13 matcher. Djokovic alltså fem titlar på 11 försök. Alcaraz är världsetta enbart på att han spelat mer.

Hur blir det då framåt?

Helt ärligt så, på tal om undanflykter. Alcaraz och Medvedev framför allt. De har nivå för att hota Djokovic. De måste bara komma upp på den. Medvedev, det vet vi. Han har i sina bästa stunder varit uppe och hotat och slagit Djokovic trots att Djokovic varit uppe på en hög nivå. Alcaraz, han visade i våras vilken spelare han kan vara. Där finns det så klart också möjlighet att han kommer kunna ta ett steg till under träningsperioden i vinter. Sen finns Nadal förstås med på något slags hörn. Man vet aldrig. Men framför allt Alcaraz och Medvedev ska kunna göra toppen spännande ikväll. De ska bara skärpa till sig.

Och kom ihåg. Så lätt man glömmer. Jag nöjer mig inte med att säga att han hade varit världsetta. Jag tror ärligt talat att Zverev hade varit överlägsen världsetta nu om han inte skadat sig i somras. Sen handlar det nog mer om att jag tror att han hade varit bättre än Alcaraz under årets andra halva än att han hade varit lika bra eller bättre än Djokovic. Men man ska ha klart för sig. Zverev var bara veckor från att bli världsetta i somras. Jag skulle säga att det var helt ofrånkomligt. Sen får man väl välja själv om man tycker att det smakar bra i munnen, att Zverev ska vara med och utmana i toppen men gillar man spänning, då ska man definitivt se hans återkomst som något positivt.

Djokovic bäst. Jättebäst. Så stänger vi atp-säsongen 2022.