Kanada vann Davis Cup. Jag tror väldigt få bryr sig. Det som man däremot kan säga. Om man för drygt fem år sen sa att Kanada skulle vinna Davis Cup men att Raonic inte skulle vara med i laget. Det hade nog inte många trott. Försökte googla vad som händer med Raonic. Det verkar inte som att någon riktigt vet. Han är orankad, inte spelar på 1,5 år, och fyller 32 år om en månad. Otroligt egentligen. Han fick aldrig riktigt chansen.

Nu ska vi dock inte prata om kanadensiska servemonster. Nu sparkar vi istället igång det jag vet att ni alla längtat efter. Eller ja, inte alla kanske. Men säg såhär då. Jag vet att vissa av er tycker det här är kul.

Jag tror faktiskt den här listan gjorde ett uppehåll förra året, men i övrigt är det nog 10 år som jag kört den. Min ranking vid årets slut. Om det var uppehåll förra året så bryter vi nu det. Jag jag personligen tycker det här är riktigt kul.

En liten ändring gör vi. Det har alltid varit en topp-100 det här. Vi justerar det till en topp-50. Flera olika orsaker egentligen men kanske främst att jag tror ganska få ändå bryr sig om men som är rankad 70 eller 90 i världen. Det är lite längre upp som det börjar bli intressant.

Vad är det för kriterier då?

Väldigt förenklat kan man säga att jag rankar spelarna efter hur bra de är. Ska man förklara lite mer ingående så väger kapacitet kanske lite högre än stabilitet. Jag rankar spelarna efter vad de presterat under säsongen, men augusti väger kanske lite tyngre än januari så att säga. Nutid betyder mer än dåtid.

I övrigt egentligen inga konstigheter. Världens 50 bästa spelare, med en liten text om varje spelare. Vi tar några stycken om dagen och det borde vara klart i god tid till nästa säsong.

Nu kör vi, och vi börjar med en enda, plats 50. Den första siffran är min ranking. Siffran inom parentes är spelarens atp-ranking vid säsongens slut.

50, (69) Mikael Ymer

Är det ett uns av populism i det här kanske? Det fanns definitivt spelare som man kunde stoppat in på denna sista topp-50-placering istället för Ymer men det finns också saker som talar för att detta är korrekt. Framför allt ska man då nämna resultaten i stora turneringar som Ymer gjort. Få spelare på den här nivån har så ofta varit med och huggit långt fram i stora turneringar i år och även hotat riktigt bra spelare, som Ymer gjort.

Höjdpunkten på året skulle jag säga var semifinalen i Washington där han slog fyra spelare som då var bland de 50 bästa för att sen också pressa Kyrgios lite grann. Ett par semifinaler i mindre turneringar också.

Jag tycker det känns vettigt det här. Jag tycker jag gjort rätt. Ymer är topp-50 i världen om än med väldigt liten marginal.

Framtidsutsikter då?

Alltid otroligt svårt vilket ben man ska ställa sig på med Ymer.

Ser man till prestationerna, hur ofta han hotar bättre spelare, är det lätt att argumentera för att han ska kunna fortsätta klättra uppåt.

Samtidigt så blir jag inte av med det här jag så ofta tjatar om. När man spelar dumt mot honom, alltså inte anpassar sig efter hans styrkor och svagheter, då kan han vara en mardröm för bra spelare. Om man är förberedd. Om man vet vad man ska göra. Det vill säga utnyttja hans oförmåga att sätta egen fart på bollen från forehandssidan. Då kan han ärligt talat förlora mot vem som helst.

Det är lite luftslottsvarning över honom på så sätt. Om han syns mer och fler och fler börjar se vad man ska göra, då kan det bli jobbigt. I alla fall i perioder, för han är verkligen periodare när det gäller forehanden. Tekniken är alltid extremt fladdrig, men ibland kan han under en period hitta tajmingen så det ändå fungerar. Ibland kan han dock också tappa tajmingen, och då, då finns det enkla poäng att hämta på den sidan, så att säga.

Om Ymer skulle lyckas landa någonstans här på ranking nästa säsong, då tycker jag han ska vara väldigt nöjd.