39, (45) Lorenzo Sonego

Det kan ju bli lite konstigt ibland. Spelare jag egentligen inte har så höga tankar om hamnar högre på min topplista än vad de ligger på atp-rankingen. Det säger väl kanske någonting om att jag må ha en jävla massa svagheter, men att se saker nyktert, det är om man frågar mig en styrka. Jag har inte det där i mig, att bara för att jag ogillar någon så måste jag också tycka att den är dålig. Mina söner går just nu runt och säger ”AIK är bäst, Djurgården är sämst”. Det de missar är att deras pappa må heja på Djurgården, men egentligen inte bryr sig riktigt. Nu ska jag kanske inte kasta två sexåringar under bussen så att säga, men det där är ju vanligt bland vuxna också. Bara för att man hejar på ett lag så tycker man att ett annat lag är skitdåligt. Så är det förstås inte. AIK och Djurgården är ju typ lika bra, typ jämnt. Det avgörs inte av vilket lag man tycker mest om.

Sonego, skittråkig. Skit-, skit-, skittråkig. Men också skitbra så klart. Ordet allround ligger väl nära till hands. Lite komiskt egentligen men det främsta tecknet på att en spelare är allround, det är att hardcourt är dens sämsta underlag. Är man bättre på både grus och gräs än vad man är på hardcourt, då vet man att spelaren gör allt ungefär lika bra. Sonego är sån. Han har en hyfsad serve. Han har en hyfsad fysik. Han är en hyfsad bollare. Och så tänker ni att jag när jag säger hyfsad jämför med utomjordingar. Om man ställde inte Sonego i en svensk tennishall skulle han se ut som Djokovic, för man skulle inte ha något tillräckligt att jämföra med.

Jag tror han är lite missnöjd med sin säsong faktiskt. Han började den rankad topp-30, slutar den rankad topp-50. Det släppte inte riktigt. Varför? Ingen aning. Det jag däremot vet är att han kommer fortsätta tråka ut oss i flera år till. Han är nämligen bara 27 år gammal. Eller om det är så bara, det vet jag inte. Han slog igenom ganska sent. Han var närmare 25 år gammal när han slog sig in på topp-100 och innan det fanns det egentligen inte mycket som talade för att han skulle bli en bra atp-spelare. Men han lyckades med det som nog alla på challengertouren drömmer om. Att man helt plötsligt bara ska lyckas förbättra sig lite grann på alla punkter och på så sätt nå den stora touren. Jag minns att Sonego under sin sista tid tampades en del med Elias Ymer. De är i samma ålder också. Man kan väl gissa att Ymer drömmer om att samma sak skulle hända honom.

38, (37) Alexander Bublik

Kuf, ett mer passande ord finns väl inte för Bublik. Och så finns det förstås ett helt gäng bokstäver också i hans diagnos. Sådär får man inte säga. Jag vet. NI får skriva en kommentar i vår kära Facebookgrupp Tennisen om att man inte får säga så, precis som vanligt. Jag gör det ändå. Jag tycker det är harmlöst, och jag tycker det är relevant. För det finns en förklaring till att Bublik uppför sig som han gör. Att han har noll fingertoppskänsla när han ska försöka skoja med sin motståndare under eller efter matchen. Han tycker nog att han själv är skitrolig, det är bara det att han inte fattar att det liksom inte passar sig. Att motståndaren inte tycker det är roligt. Sen har han ju gissa problem med koncentrationen också kan man ju säga. Samma sak där. Bokstäver.

Om man tar bort det där så. Att han har skallen emot sig. Hur bra är han egentligen?

Han är förstås väldigt, väldigt bra.

Bristen på fokus är genomgående och påverkar honom mer än bara det uppenbara, att han ibland inte kämpar. Om man ser på själva råmaterialet har han en av världens bästa servar, men bristen på fokus förstör för honom där också. Att han inte har tålamod. Att han inte klarar av att använda sitt råmaterial på ett bra sätt. Om man ser honom som en servekanon. Om han skulle kunna använda potentialen i sin serve. Då är han så bra i spelet att det nästan är larvigt åt det. Jämför honom med servekanonerna liksom. Bublik kan bolla med de flesta. Det är heller inte något fel på fysiken överhuvudtaget.

Det är slarvet som hindrar honom från att vara topp-20 och kanske också knacka på dörren till topp-10 tillsammans med några andra. Det är lätt att tänka ”om han bara lärde sig fokusera så…” men så kan man ju inte tänka. För då fattar man absolut ingenting om de  här kära bokstäverna. Han har dem. Det är inget att göra åt. De kommer alltid vara där och störa honom. Sen finns det så klart grader i det. Skulle han klara av att hitta ett lite bättre fokus så skulle han bli bombsäker på topp-30 och det är väl kanske ett vettigt mål i framtiden för honom. För en framtid finns så klart. Han är bara 25 år gammal.

Han är ryss, förresten. Men som flera andra blev han värvad till Kazakstan. Det är väl ingen av kazakerna på atp-touren som faktiskt är kazak i grunden, tror jag. De får betalt för att spela för landet. Och vilken lyckträff det blev. De kan nu röra sig helt under radarn trots att de väl antagligen har rätt liten koppling till Kazakstan och som Bublik, han bor fortfarande i Ryssland.