41, (47) Brandon Nakashima

Nu börjar spelarna bli rätt bra. Det är en liten nivåskillnad någonstans här på rankingen skulle jag säga. Spelarna som är mellan 40 och 50 på min ranking, det finns spelare bakom dem som inte är med men som inte är så långt efter dem. Men som sagt, nu börjar det bli spelare där man rätt enkelt kan säga att spelarna som inte är med på min ranking, de är sämre. Nu är vi uppe på spelare som helt enkelt är väldigt bra på tennis.

En och en halv titel i år för Nakashima. Han vann i San Diego. Mycket svagt startfält där. Och han vann knatteslutspelet. Inget starkt startfält där heller. Och jag tycker egentligen detta pekar på någonting som kan ses som en svaghet hos honom. Nu är det ju skidåkningstider. Nu kanske inte de där åkarna finns i samma utsträckning längre. Men på den tiden man tittade på nedförsåkning, det var väl 10-20 år sen någonting, fanns det åkare som alltid stod på benen, som alltid kom typ tia, men som inte hade farten för att vinna. Jag vill minnas att någon kallade dem för linjeåkare. De stod lugnt och tryggt och åkte rätt linje mellan käpparna men de attackerade inte tillräckligt. Därför stod de på benen, men de vann aldrig. Lite den känslan har jag om Nakashima. Han gör det han ska. Han svår att slå för sämre spelare. Men han har svårt att räcka till när motståndet börjar bli riktigt starkt. Han slog ingen topp-10-spelare i år. Det kan man kanske inte nödvändigtvis förvänta sig. Han slog ett par topp-20-spelare. Men som sagt, det är mest något jag vill kasta ut kring honom. Jag tror kanske han kommer få det svårt att höja sig sådär väldigt mycket.

För det är väl en linjeåkare det här. Han har en okej serve för spelstilen. Han är snabb. Han kan spela i högt tempo. Men det där kan ju ganska många. Nakashima gör det extremt bra, bättre än typ alla, men det är ett svårt spel att närma sig toppen med. Det är lätt att jämföra honom med Nishikori kanske på grund av deras gemensamma ursprung, att spelstilarna är ganska nära varandra, och så vidare. Men där kan man ju ganska enkelt peka på en betydande skillnad. Nishikori var superduktig på att växla tempo, från högt till superhögt tempo. Den förmågan har jag inte sett i Nakashima ännu. Jag tycker snarare han borde titta på Davydenko som tog sig till toppen med ett spel som inte är helt olikt. Finns ju vissa krav då dock. Davydenko tog bollen innan den studsade, i stort sett. Det gör inte Nakashima. Ska han utveckla något tycker jag han ska titta där i alla fall. Försöka ta bort ännu mer tid från sin motståndare.

Kom ihåg. Han är född 2001. Detta var hans första fulla år på atp-touren. Han ligger enormt bra till.

Lyckades jag ta mig igenom den här texten utan att skriva Nishioka tro? Nishikori, Nakashima, Nishioka. Det är liksom som gjort för någon slags namntombola.

40, (48) Jenson Brooksby

En av de svåraste spelarna att placera på listan. Det slutade med att jag bara var tvungen att skjuta från höften. Kanske blev det i överkant, kanske inte. Det vet man ju inte när man skjuter från höften.

Jag skulle säga ett rent dåligt år från honom, och då är han ändå topp-50 i världen på atp-rankingen. Det säger en del om vad han skulle kunna hitta på.

Inte omtyckt. Det verkar inte vara någon vidare bra kille det här om man frågar mig. Det är lite Söderling-aura över honom. Söderling sa alltid att han inte spelade tennis för att skaffa kompisar. Det tror jag inte någon gör på den här nivån. Däremot har inte det något att göra med om man uppför sig bra eller dåligt. Brooksby uppför sig uppenbart dålig. Jag tror inte han är trevlig.

Men hans tennis är trevlig.

Jag kan inte komma på någon annan spelare som ens varit möjlig att jämföra med den gamla trollkarlen Santoro, utom då Brooksby. Det finns beröringspunkter. Det är precis samma trollande. Samma balansgång mellan genialitet och galenskap. Samma balansgång mellan variation och trams. Sen var ju Santoro världens bästa människa. Eller ja, är. Han lever nog, kan man hoppas. Mer godhjärtad tennisspelare har knappast funnits och kanske inte någon mer sevärd spelare heller. Så där skiljer de sig onekligen åt, men rent spelmässigt finns det alltså likheter.

Santoro vann atp-turneringar. Han trollade väl bort Federer ett par gånger. Han trollade även bort Djokovic en gång. I sitt enda möte med Nadal fick han ett gem. Det säger väl kanske en del om att det finns skillnader mellan de tre största. Det finns alla möjligheter att besegra Nadal, men man gör det fan inte med variationstrams i alla fall.

Men nu var det Brooksby. Vad har han då som Santoro inte hade? För han är förstås en bättre spelare. Santoro var visserligen uppe topp-20 en gång. Det har Brooksby ännu inte varit men det krävs förstås lite mer idag än det gjorde för 20 år sen. Brooksby har en annan kraft. Han är en stor kille. 193 cm lång, väger närmare 90 kilo. Han kan slå till bollen ordentligt när han vill och har en fin räckvidd.

Vad är då allra mest konstigt med honom?

Det komiska är att hans serve faktiskt är lite lurig. Men det är nog mest att den är så patetiskt dålig att motståndaren kan bli överraskad. Seppi är väl en konkurrent där kanske men jag skulle säga att jag under alla mina år med tennisen aldrig sett en spelare som haft en så dålig serve sett till sina fysiska attribut som Brooksby har. Han träffar helt enkelt knappt bollen i serven. Den orkar knappt över nätet. Det går inte att säga såhär. Det är som att säga om jag bara hade Federers serve och forehand, då hade min backhand nog räckt för att bli topp-100 i världen i alla fall. Det är helt meningslöst att resonera såhär. Men jag säger det ändå. Kyrgios är också 193 cm lång. Och väger lika mycket som Brooksby. Om Brooksby haft Kyrgios serve skulle jag säga att han hade varit bäst i världen.