33, (28) Grigor Dimitrov

Som jag tror jag skrev i en tidigare text här under en annan spelare. Att bli topp-50 i världen, klart möjligt. Att bli topp-100 i världen, synnerligen möjligt. Men när man ser de spelare som nu börjar komma. Som enligt mig inte ens är topp-30 i världen. Nu börjar det bli otroligt tufft.

Han har varit en rankingpendlare under karriären, Dimitrov. Som högst uppe som trea. Som lägst för några år sen var han nästan nära att få lämna topp-100. Korta stunder båda två dock. Han var topp-10 i ett år någonting och det byggde på ett par rejäla överprestationer vars poäng gjorde det typ omöjligt att inte vara topp-10. Samma sak med hans dipp, den var ganska kortvarig. Oftast har han legat stabiliserad mellan 20 och 35 någonting.

Och det är just så bra han är om man frågar mig. Om man tänker att det ofta är några spelare i toppen skadade så är han kanske ibland i praktiken nära 20 men när alla spelare ska in, som här på min ranking, då klarar han inte 30-strecket.

Fantastisk tennisspelare så klart. Jag skriver tennisspelare, det gör jag aldrig annars. Med det försöker jag understryka hur mycket tennis han kan. Han spelar tennis som tennis ska spelas. Eller kanske egentligen, som man tyckte att tennis skulle spelas förr i tiden. Det är svårt att komma runt att han kopierat Federer i allt han gör och Federer är väl just forntidens perfektion. Han gjorde allt helt perfekt, så länge man trodde att det var det perfekta. Sen har det kommit nya tider. Det har visat sig att andra spelsätt varit mer effektiva men det är kul att Dimitrov fortfarande hänger med så bra som han gör.

Varför är han då inte bättre? Federer var ju trots allt alltid med i toppen?

Han är ju lite sämre så klart, Dimitrov. Han är som en Federer men utan genialiteten. Sen är han lite mer av en arbetare än vad Federer är, men just för den här spelstilen är genialitet att föredra. Sen är han mer lättläst också. Jämför man deras servar exempelvis så ser de exakt likadana ut, men Federers är superbra, Dimitrovs inte så bra. Det handlar om möjligheten att läsa serven. Dimitrovs är som en öppen bok. Federers serve, den var en stängd bok som var i princip omöjlig att öppna.

Sen lider han väl lite av överflödets förbannelse också, Dimitrov. Han har alla slag i lådan. Han kan allt. Men han har inte så mycket som han verkligen kan luta sig mot för det finns också lite otrygghet i alla slag. Det är som att det alltid är någonting som inte fungerar. Om man så vill, han har i princip alltid svårt att riktigt få ihop det, ett problem som spelare med utpräglade styrkor, nästan alla andra alltså, inte har.

Mycket bra spelare Dimitrov, men ibland kanske lite överskattad om man frågar mig.

32, (25) Diego Schwartzman

Om man skulle utse säsongens besvikelse på atp-touren skulle jag säga att Svarre är toppseedade. För absolut, plats 25 i världen på atp-rankingen, det är inte kattskit. Det är en bit ifrån där han ska ligga, men det är ingen katastrof. Det man ska veta är dock att alla hans poäng är från första halvan av säsongen. Om han inte höjer sig till starten av nästa säsong, då kommer han inte längre vara topp-50.

Det jag tycker är svårt att förstå är vad som hänt. Man brukar ju ha en förklaring. Spelarna kanske varit skadad, blivit gammal, ni vet. Saker som gör att man blir sämre. Svarre har nyss fyllt 30 år. Han är inte gammal. Han har inte varit skadad. Han har bara blivit mycket sämre.

Sen kan man väl se det från två håll. Man kan tänka, som jag tänker, att hur kan man bara tappa det när man är så sjukt bra i spelet? Det borde liksom inte finna så mycket som kan gå fel. Samtidigt kan man vända på det. Svarre har ju ingen serve. Han lever till hundra procent på att han ska vara bättre än sin motståndare när bollen är i spel. Helst mycket bättre för att kunna vinna matcher med någon slags säkerhet. Om det då händer något. Som att motståndarna börjar slå lite hårdare, vara lite mer offensiva, någonting. Då kan det vara lite små marginaler. Och om jag ska ge mig på en förklaring skulle jag nog gissa att det kanske är det som hänt. Tennisen går just nu hela tiden mot att bli mer offensiv. Spelarna slår till bollen mer och mer och för Svarres del kanske det då helt enkelt blivit så att han inte kunnat föra spelet på det sätt han vill utan att han behövt jaga boll lite för ofta och då inte varit lika dominant när bollen är i spel.

Jag vägrar dock tro att det på något sätt ska vara över för honom. Det här är en av världens absolut bästa spelare när bollen är i spel. I grund och botten alltså. Han måste hitta ett sätt att ta sig tillbaka dit han ska vara, precis utanför de 10 bästa i världen.