19, (24) Alex De Minaur

Jag är ofta snabb med att skriva när jag inte tycker om en spelare. När jag inte tycker den är bra. När jag inte förstår mig på spelaren. Inte alltid lika snabb med att skriva det när det är motsatsen. En spelare som jag tycker är bra, och som jag verkligen förstår mig på.

De Minaur, jag tycker han är bra. Jag förstår mig på honom. Om det är något jag inte förstår är det väl kanske egentligen det faktum att han ännu inte riktigt lyckats nå sin fulla potential om man frågar mig men han är 23 år gammal, det kan fortfarande komma.

Tennisens snabbaste spelare. Det hade varit intressant att se vad han skulle kunna göra mot andra idrotters snabbaste spelare. Bilförare brukar väl mötas någon gång per år där man försöker göra upp om vem som är den bästa föraren, alla kategorier. Något liknande hade varit kul. Omöjligt, definitivt, men olika bollsporters bästa spelare hade man ju velat samla på något sätt.

De Minaurs problem är väl egentligen att han inte har så mycket mer. Han har ingen vidare serve och inga vidare grundslag men han orkar hur mycket som helst och är hur snabb som helst, något som för det väldigt enkelt för honom att spela tennis. Sen kan man absolut diskutera huruvida det ska gå att vara bättre än såhär, runt 20 i världen, utan att vara särskilt bra på själva spelandet men jag hävdar nog att svaret är ja. Har man De Minaurs snabbhet är det så pass enkelt att spela att han borde kunna få till det ännu lite bättre.

Sen så. Jag förstår vad ni tänker. Men vadå, säger han att De Minaur inte kan spela alls, vilken idiot! Så är det förstås inte. Men ska man sätta in hans spelmässiga kvalitéer i något slags sammanhang så skulle jag säga att han är rejält på andra halvan av atp-touren. Kanske till och med att man skulle kunna peta in honom runt plats 100 i världen, om man nu tog bort hans spets i snabbheten. Fortfarande jättebra, men inte sådär utomjordiskt bra.

Det återstår väl att se om han kanske kan jobba sig till att forehanden blir lite mer av ett vapen. Om han kan putsa lite på serve. Jag tror faktiskt inte det ska behöva behövas så jättemycket. En liten förbättring och De Minaur har alla möjligheter att vara åtminstone nära topp-10 där han faktiskt var för snart två år sen.

18, (17) Marin Cilic

Det här trodde jag faktiskt inte. Att Cilic både skulle bli bättre och sega sig lite uppåt igen på rankingen som han gjorde den här säsongen.

Egentligen två olika spelare i en, Cilic.

När han inte är så bra är han ofarlig. Han servar bra, men inte tillräckligt bra och är sen allmänt vek och osäker i bollandet utan att riktigt hota motståndaren.

Det är väl 80-20 någonting. 80 procent av tiden är han spelaren ovan. Men 20 procent av tiden är han också en annan spelare. En spelare som är så nära på att vara en extrem servekanon som det bara är möjligt och som när bollen är i spel konstant hotar motståndaren med sylvassa attacker.

Kort sagt, Cilic är en formgubbe. Det är väldigt stor skillnad mellan honom när formen är där och när den inte är det. Så är det väl för alla i och för sig, men hela Cilic spelsätt förändras liksom beroende på detta. Det som dock ska sägas är att jag tror han är medveten om detta, och det är absolut inte så att han lägger sig ner och dör när spelet inte sitter. Han nöter då på med det han har, och vinner massor av matcher även när han inte är i form. Inställningen är alltid där och det är det som gör att han är så bra rankad som han är. En annan spelare hade kanske tappat motivationen och förlorat i första rundan hela tiden när det inte känns bra men Cilic är inte så.

Luddigt det här. Men såhär då. Det är väldigt ovanligt att en spelare som är runt 20 i världen. Som Cilic är. Under kortare perioder kan vara uppe på nästan samma nivå som de absolut bästa i världen. Det är något som är unikt med Cilic. Hans högsta nivå är extremt hög och det kan man ju också se bland hans meriter. Hur många är det som har en Grand Slam-titel och två Grand Slam-finaler de senaste 20 åren? Det är inte många kan jag säga. Det är de tre stora. Det är Murray. Det är Wawrinka. Och…sen kommer väl Cilic och Del Potro va? Alcaraz har ännu ingen finalplats att backa upp sin titel med. Söderling vann aldrig någon. Och så vidare. Cilic är, högst i skymundan, men av de mest meriterade spelarna i modern tid.

17, (14) Cam Norrie

Det här kan kanske framstå som en diss men det är det definitivt inte. Det är snarare en hyllning att jag placerar Norrie såhär pass högt för vilken karriär han haft hittills. Fullständigt otroligt.

Han var uppe på plats åtta på atp-rankingen precis i slutet av sommaren och om han själv skulle påstå att han trott på det för några år sen, då hade det nog varit en bra idé att kontrollera längden på hans näsa. För att Norrie idag är en av världens absolut bästa spelare. Det borde verkligen vara helt omöjligt.

Han slutade skolan för fem år sen. Han gick väl fyra istället för fem år där till slut för att han ville prova att spela professionellt. Vilket jag skulle säga egentligen var en liten chansning på något vis, och då vet ni det nog. Jag är inte riktigt den som pratar mig varm för att gå i skolan istället för att försöka sig på en professionell karriär inom tennis, om man nu har minsta chans att lyckas som tennisspelare. När Norrie kämpat sig igenom sin första riktiga säsong som tennisspelare var han rankad utanför de hundra bästa i världen. Han spelade i princip bara challengers i USA och tampades med alla de där amerikanerna ni vet, som aldrig blir någon. Han var visserligen nära topp-100, men om man frågade mig skulle jag i alla fall sagt att det fanns stora frågetecken kring hur han skulle kunna tänkas hävda sig på atp-touren om han skulle få chansen där, trots att han absolut gjorde bra resultat på challengertouren. Men man får nog också se på vilka spelare han mötte. Han spelade jämnt med Elias Ymer, han förlorade mot Broady, dubbelspelaren Roelofse, Kudla, Smyczek, De Schepper. Ni som förstår, ni förstår. Det var inte så vansinnigt bra. Det han redan då hade var emellertid att han hade en rackarns tendens att vinna typ alla jämna matcher, en förmåga han har kvar än idag.

Vad hände sen då? Hur blev en medelmåtta en av världens bästa spelare på några år?

Jag skulle egentligen säga noggrannheten. Han har verkligen förändrats som spelare från det att han kom in på atp-touren till idag. Då var han en helt vanlig tennisspelare. Det vill säga lite slarvig, lite spretig, som tennisspelare i allmänhet är. Inte supersmarta. Idag är han kanske tennisens mest noggranna spelare som spelar smartare än nästan alla andra och som inte ger bort en enda boll under en match. Det kan väl vara värt att tänka på egentligen, oavsett vilken nivå man håller till på. Det finns aldrig en enklare väg framåt än att se till att bli mer noggrann. Det är alltid den lägst hängande frukten så att säga. Det är enklare att sluta slarva än att skaffa sig en bättre forehand. Dessutom får det så väldigt fina följdeffekter. Inte bara att man vinner fler poäng bara på att inte missa i onödan utan man påverkar också sin motståndare negativt. Jag skulle säga att Norrie nog är en av de absolut tråkigaste spelarna att möta och det är ett minst sagt gott betyg för hans del.

Han är ingen topp-10-spelare, Norrie. Långt därifrån. Men han är en topp-20-spelare vilket i sig är rätt sjukt med tanke på hur medelmåttig han i grund och botten är.