Min topp-50 – Plats 11-10

11, (16) Matteo Berrettini

En spelare jag tycker är helt gjuten på topp-10 blir rankad…11 på min ranking. Då är det trångt, men det är så det är. Han kan diskutera nivån på några av topp-10-spelarna, det gör vi ofta, men det handlar i stora drag om att det alltid saknas någon, och därför ligger det någon eller några topp-10 på atp-rankingen som egentligen inte borde ligga där.

Dåligt 2022 för Berrettini. Skador och även när han spelade lite underprestation. Men mest skador ändå och sjukdom. Han fick corona precis till starten av Wimbledon. Då var han obesegrad på gräs under sommaren. Han vann både Stuttgart och Queens. Han hade varit Djokovic främsta utmanare om Wimbledontiteln men han fick alltså inte chansen.

Oavsett det där. Jag har svårt att förstå att han inte är rankad bättre på atp-rankingen. Jag tycker egentligen han gjort resultat för att vara högre men en ranking ljuger inte, det var ett svagt år för honom.

Han kommer så klart studsa tillbaka. Han har alla möjligheter att bli topp-10 igen under 2023 och det är där jag tycker han ska vara. Lite begränsad, absolut. Han har sin serve, han är noggrann, och hans forehand är bra. Men backhanden är svag och blir det lite för mycket spel får han det tufft mot de bästa.

För mig är han fortfarande bästa italienare men det är hårt om den saken nu med Musetti och Sinner i bakhasorna för Berrettinis del.

10, (6) Felix Auger-Aliassime

Den här är ju svår att stå för men det som ska sägas. Här är en gräns, precis ovanför Felix namn här ovan. Från plats tio till plats två är det sjukt, sjukt jämnt. Jag ska inte säga att det hade varit möjligt att placera Felix som tvåa, men några platser upp hade det gått att placera honom utan att det skulle kännas fel.

Stora kliv framåt för honom under 2022 och det behövs. Det spelar ingen roll hur mycket supertalang man är. Felix var långt fram på challengertouren som 15-16-åring. Då kan det tyckas självklart att man ska bli en toppspelare men det går inte att sega sig dit. Man måste ha ett eller helst flera genombrott där man tar kliv på lite kortare tid. I år tog Felix ett sånt. Han blev klart bättre än tidigare.

Det handlar för hans del egentligen om trycket i spelet. Små marginaler, det är det ju alltid i tennis. Men när Felix inte är som bäst, då står han mest och kontrar. Han håller igång bollen och hoppas på att motståndaren ska missa. När han är som bäst, som han ofta var i år, driver han istället på spelet. Han ser till att pressa upp tempot, och då blir han en helt annan, farligare spelare.

Underskattad serve också. Han rör sig jättebra. Jag älskar hans forehandteknik. Det är väl backhanden som kanske är lite kantig tekniskt. Han väntar ofta ner bollen lite för mycket. Men i övrigt är han en nästan perfekt tennismaskin.

Han började med nio raka finalförluster innan han vann sin första titel. Nu har han fyra raka finalvinster. Lite skkönt faktiskt, för jag tycker aldrig det fanns någon rimlighet i hans vinstfobi. Det handlade mer om slumpen. Han vann en 500-titel i år i Rotterdam men han har ännu inte varit i någon riktigt stor final. Det får väl bli något att bocka av under nästa säsong för honom kanske. Och det ska väl gå för kolla på siffran inom parentes på honom. Sexa på atp-rankingen. Han kommer ha otroligt bra seedningar och få fina lottningar under kommande säsong.