Min topp-50 – Plats 7-6

7, (4) Stefanos Tsitsipas

Vissa placeringar på rankingen känns svajiga. Vi hade en sån i senaste inlägget med Rune till exempel. Man funderar kring om man verkligen fick det rätt och något svar, det får man ju aldrig.

Men så finns det såna här också. Där man känner att oj, vad bra det här blev ändå.

Tsitsipas rankad fyra på atp-rankingen, på min ranking sjua. En grym placering, men också en mer rimlig placering sett till hans spelstyrka.

Poängmässigt ligger han bra till. Tsitsipas är en av de bästa poängsamlarna. Han spelar mycket. Han kan alla underlag. Han är mycket stabil. Han har alltid fokus. Bra mot sämre motståndare också rent generellt. Poängen rasar in. Han hade länge, och har faktiskt fortfarande, häng på de som ligger före honom på atp-rankingen. Sen försvarar han många poäng i årets inledning så han kommer nog inte klättra men det ska sägas. Han är bara knappa 1500 poäng från att vara världsetta.

Varför sätter jag honom som sjua då?

Det finns många bra spelare. Och jag tycker lite grann också att det här var säsongen då han äntligen blev lite avslöjad spelmässigt. Det var lite fler tillfällen då man såg att nej, han är inte lika bra på tennis som de bästa. Han kan samla lika poäng som några av dem, men han är spelmässigt sämre.

Han har faktiskt smått otroligt många poäng att försvara fram till Franska öppna. Kan bli svettigt för honom att behålla sin atp-ranking tror jag.

6, (22) Nick Kyrgios

Hur sätter man då in en spelare som inte spelar tillräckligt för att ha en möjlighet att ha en vettig ranking?

Två saker. Man gör en subjektiv bedömning så klart. Men det kan också vara rätt effektivt att titta på hur hög procent matcher spelaren vinner.

Kyrgios spelar ganska hög andel stora turneringar. Han spelade bara tre 250-turneringar i år och han kämpade väl inte i någon av dem egentligen. Så inga bra siffror därifrån. Ändå ligger han på 80% vunna matcher i år. Om man jämför med Tsitsipas ovan så är det lite bättre. Trots då att Tsitsipas har med fler mindre turneringar och att han också kämpar i dem.

Ganska bra måttståck skulle jag säga, Tsitsipas. Kanske därför de hamnade precis bredvid varandra på rankingen också.

Vissa minns nog matcherna på gräs i somras. Gräs, Kyrgios bästa. Kanske inte Tsitsipas absolut bästa ännu. Matcherna var jämna. Men det andades trots det klasskillnad. Det var lite som att Kyrgios skulle avgöra åt något av hållen. Han själv kunde välja åt vilket. Kyrgios höjde sig ordentligt i år, ändå hade han också plus på Tsitsipas sen tidigare på andra underlag, 4-1 totalt. Vilket är en sanning med modifikation. Tsitsipas har faktiskt aldrig slagit Kyrgios i en riktig match. Hans vinst kom i Laver Cup och att matcher därifrån är med i den officiella statistiken, det får ses som lite pajaseri.

Nu ska vi väl sluta jämföra Kyrgios med Tsitsipas. Han hade nog inte gillat det själv. För han är en helt annan, större spelare.

Världens bästa serve? Nära, men nej. Jag skulle säga att det är omöjligt att ha världens bästa serve om man ”bara” är dryga 190 cm lång som Kyrgios är. Världens bästa serveteknik? Helt omöjligt att säga något annat. Hans serve tillhör också de tre bästa alla kategorier, inget snack om den saken.

Förutom serven så är han bara en enda stor talang. Grundslagen är hemsnickrade men han har en sån extrem bolltalang att han träffar bollen så extremt bra att det spelar mindre roll att det egentligen är tekniskt ganska dåligt. Om någon utan talang skulle försöka slå till en boll som Kyrgios, låt oss säga att ganska få bollar skulle landa innanför linjerna.

Problemet blir för honom, hans enda spelmässiga problem egentligen, när han möter de absolut bästa i världen. Då är han lite sämre i spelet och är man lite sämre än de bästa spelarna i världen på något, då blir utslaget ofta ganska stort. Det är därför han inte är bäst. Svårare än så är det inte. Men bra är han och framför allt farlig för precis vem som helst. Om man kör en sista jämförelse med Tsitsipas. De bästa spelarna i världen vet att de slår Tsitsipas bara de spelar hyfsat. Mot Kyrgios vet man aldrig någonting. Man kan förlora mot honom, även om man spelar bra, vem man än är i stort sett.