Steg framåt eller fortsatt misär?

Vi kan väl hålla lite koll på toppspelarna den här veckan. Nadal spelar ju United cup och har redan spelat två matcher i år. Djokovic och Medvedev gör båda två sina första matcher för året imorgon. Vi tittar säkert till det då.

Men Nadal då. Två matcher. Två förluster. Tar man med hur han avslutade förra säsongen har han faktiskt förlorat helt otroliga sex av sina senaste sju matcher. Det behöver nog inte direkt sägas två gånger att det aldrig hänt.

Jag tycker två saker om den här matchen.

Det första. Så extremt dåligt ser det inte ut. Det finns något slags hopp ändå. Det ser på något vis ut som att han kan spela. Samtidigt kan man väl hitta ett problem i det också. Om man tycker det ser ganska skapligt ut när han förlorar mot De Minaur, vad har man egentligen då för förhoppningar på Nadal nu för tiden liksom? Inte är de höga i alla fall.

För det andra tar jag också med mig hur otroligt jäkla lättspelad Nadal är nu för tiden. Inte alla, men jag skulle säga nästan alla, gör riktigt bra matcher mot Nadal och det handlar liksom inte om att de höjer sig mot just Nadal. Det handlar om att Nadals spel, som en gång i tiden var den största mardrömmen för motståndarna, nu är precis det spel som motståndare vill ha emot sig. Han serverar hela tiden perfekta bollar för motståndaren att slå på. Bollen studsar precis lagom längdmässigt och sen gör hans överskruv att bollen också hamnar i exakt den höjd som spelare nu för tiden helst vill spela från. Det är väl egentligen det som utvecklats inom tennisen de senaste åren. En av få saker som verkligen utvecklats skulle jag säga. Att spelarna i stor allmänhet blivit mycket bättre på att spela bollen ur lite högre positioner. Kort sagt, spelarna har blivit bättre på att kliva in i banan och trycka ner bollen. Att utnyttja bollens höjd och få en bättre vinkel mot nätet.

För man ska veta det. Jag såg De Minaur mot Norrie. Han var definitivt inte dålig. Men jag kan ju säga som så att Norrie bjöd inte direkt in honom till att spela såhär pass bra. Nu är det ytterligheter. Norrie är kanske den spelaren som är mest bökig att möta. I alla fall en av de absolut bökigaste. Det är hans enda riktiga styrka. Men det hjälper ändå till att peka på Nadals möjligen största problem nu för tiden, bortsett då från att kroppen börjar säga ifrån. Han är verkligen otroligt lättspelad.