Så var det slut för den här gången och sällan har det väl funnits så lite att säga om en Grand Slam-turnering. Men allt har ofta åtminstone någonting bra med sig och i det här fallet skulle jag vilja säga att eftersom Australian Open 2023 faktiskt inte blev mycket att hurra över. Kanske inget alls att hurra över. Nu är jag riktigt sugen på att tennissäsongen 2023 ska dra igång. För nu är det slut på de usla tiderna för oss här i Europa. Nu blir det istället snart spel på grus i Sydamerika, med klart bättre tider. Och så klart också, inom kort är det också spel inomhus i Europa som gäller. Nästa höjdpunkter, mastersturneringarna i USA, spelas då, det kanske hörs, i USA, men även om tiderna där inte är perfekta. De är bra mycket bättre än vad vi haft att jobba med nu senaste veckorna. Nu kommer det gå att börja följa tennisen på ett annat sätt och jag tycker det känns lockande.

Men så måste man ju spinna vidare på det här med Australian Open och finalen så klart. Djokovic vann den. Djokovic vann den i raka set. Djokovic vann alla matcher i turneringen i raka set förutom mot Couacaud av alla människor som han släppte ett set till i andra omgången. Det var på den tiden, för knappt två veckor sen, då Djokovic la stor energi på att försöka framställa det som om han var skadad. Sen började fler och fler, till slut nästan alla, ifrågasätta om han var skadad eller inte. Han påtalade det själv att han inte gillade det, men efter det försvann också hans skadeproblem på något märkligt vis. Det var nog inte lika kul längre när man blev synas så att säga.

Om man ser till det tennismässiga ett väldigt väntat utfall. Både att Djokovic vann turneringen och att han vann dagens final utan setförlust. Det är bara att säga som det är. Alla spelare som under senare år kunnat hota honom var inte med, åkte ut för tidigt, eller har tappat i nivå.

• Alcaraz kom inte till start.
• Nadal var både skadad och dålig.
• Ruud är bara inte bra nog.
• Medvedev har på något märkligt sätt tagit ett kliv tillbaka.
• Zverev har fortfarande otroligt långt kvar till sin högsta nivå.
• Thiem sliter han också och blir nog inget hot igen.
• Kyrgios kom inte till start.
• Federer har slutat.

Det är liksom inte en motståndare direkt. Ruud kan vi ta bort. Annars skulle jag säga att det där är de sju spelare som på ett eller annat sätt varit närmast Djokovic de senaste fem åren. Nu saknades alla. Då får man liksom acceptera att det blir såhär. Om man är bäst, överlägset bäst om man frågar mig, och så saknas de sju främsta konkurrenterna. Ja, hur fan ska det då kunna bli spännande? Det blir ju inte det nej.

Sen är ju inte det där Djokovic problem. Inte hans fel. Och jag tror heller inte han tycker det är särskilt tråkigt. Vissa andra hade nog kunnat bli lite uttråkade av att konkurrensen försvinner. Det kan Djokovic säkert också bli någon gång i framtiden men nu är han fortfarande mitt i det där, att han ska avgöra allt en gång för alla. Att han förutom att alla vet att han är den som är bäst, som varit bäst, och som säkert också kommer vara bäst jämfört med det som kommer efter under rätt många år. Förutom det ska han nu banka ner alla spikar i kistan. Han ska ta alla rekord, så det sen inte längre är något snack. Och där måste jag säga det. Om det nu blir så att Djokovic kan surfa omkring lite ohotad under sina sista år som spelare. Jag tycker det skulle vara rättvist. För tittar man på Nadal och Federer så har de plockat en hel del av sina titlar under en tid då man måste ifrågasätta konkurrensen. Djokovic har plockat i stort sett alla sina då konkurrensen varit stark, men då han ändå varit överlägsen.

22 på Djokovic, 22 på Nadal, 20 på Federer. Franska öppna näst ut. Djokovic stor favorit där men det är klart att Nadal skulle kunna sprattla till och dra ut på lidandet. Inte tråkigt, men man har räknat bort honom för många gånger för att göra det en gång till. Men om Djokovic vinner den turneringen, då är det i alla fall färdigt en gång för alla. För då vinner inte Nadal någon mer. Federer får det nog tufft också. Men Djokovic kommer vinna fler. Han har sen Wimbledon som väl är den där han egentligen kanske är som bäst. Problemet där är möjligen att marginalerna är lite mindre, och att det finns några konkurrenter som är extra bökiga på gräs. Men han brukar ju onekligen vinna i alla fall.

Finalen då? Vad finns att säga?

Väldigt lite. Om man skulle rita upp innan vad som skulle hända, då skulle det väl bli typ sådär?

Tsitsipas har kapaciteten att stå upp och spela det spel som krävs mot Djokovic under kortare perioder. Notera kortare. Över tid blir det snudd på omöjligt för honom, jag tycker faktiskt han gjorde det bra idag som klarade av att pressa in två set tiebreak. Men där kommer nästa problem. Det som är hans största styrka. Att vara bäst på de viktigaste poängerna. Raderas snudd på ut mot Djokovic. För Djokovic vet att han är bättre än Tsitsipas när det gäller. Tsitsipas vet det. Alla vet det. Och att Tsitsipas gjorde så dåliga tiebreaks idag. Det kan helt och hållet bokföras på det där. Djokovic är den enda som har honom i fickan mentalt. Tsitsipas klarar inte riktigt av det.

Spelmässigt, om man bortser från tiebreaken, tycker jag matchen var helt okej. Djokovic hade ingen dålig dag, ingen bra dag, ganska normal dag. Tsitsipas kan kanske lite bättre men inte mycket. En rätt normal dag för honom också. Då är styrkeförhållandena såhär. Det är inte jämnare.

Det var inte den bästa Grand Slam-turneringen det här. Det är bara att säga det. Det är bättre så. Men med det inte sagt att det kommer vara något fel på den här säsongen. Det kommer bli roligare framöver, det är jag helt säker på.