Ruud utslagen och ska vi prata lite om det här som jag väl nosat på två dagar i rad tror jag. Luftslott, spelare som ofta är bra rankade. Som kan vara precis hur bra som helst. Men där någon som mig, som kanske tänker lite mer på tennistaktik än vad som är hälsosamt, gärna tillägger att ja, det går ju bra, men den dag då motståndarna förstår och hittar hålen då? Hur går det då?

Jag skriver nästan alltid detta kring Mikael Ymer. När man spelar honom i händerna. När man står och stångar sig blodig mot hans försvar. När kan står och pressar och pressar och pressar istället för att växla tempo. Då är han omöjlig att slå för en sämre spelare och kan vara väldigt bökig även för spelare som är mycket bättre än honom. Kolla bara på matchen mot Hurkacz nyligen i Frankrike. Det är inte direkt som att de är två spelare på samma nivå. Men de blir det när Hurkacz inte kan, eller vill, varken eller kanske, spela på något annat sätt än det han alltid spelar på. Ibland går det. Ibland klarar Ymer att föra spelet. Ibland klarar han att hantera konstanta, stora tempoväxlingar. Men spelar man exakt så som man ska spela mot honom. Att istället för att mala slå enstaka, hårda attackslag med risk och i övrigt ta bort all fart i bollen, framför allt mot hans forehandssida där han inte kan sätta egen fart utan att riskerna slår i taket. Då kan spelare som är mycket sämre än honom slå honom. Som tur är för Ymers del är det taktiska något som hamnat lite i bakvattnet i den moderna tennisen. Spelarna har på senare år blivit mycket bättre spelmässigt, framför allt har offensiven hos spelarna i allmänhet blivit skitbra. Men jag skulle säga att spelarna generellt är mindre taktiska nu än de var för 10 år sen. Det är tur det för vissa spelare. Som Mikael Ymer.

Och som De Minaur, som jag skrev lite liknande om igår. Inte alls lika tydligt. Det finns inte samma uppenbara hål i hans spel. Men han är en av världens bästa spelare, trots att han är en medelmåtta på att själv driva spelet. Så att man som en sämre spelare inte utnyttjar det och provar istället för att stå och spela det spel man är helt chanslös mot honom på, nämligen att stå och mala mot hans försvar, det förvånar mig ofta.

Det finns förstås fler. Ett annat exempel är Ruud, men kanske på ett lite annat sätt ändå. I hans fall skulle jag säga att hela han är lite av ett luftslott. Ni vet hur många gånger jag sagt det. Hur otroligt det är att han lyckats ha de resultat han hade under förra året. Hur han lyckades bli rankad tvåa i världen. Hur han lyckades ta sig till två Grand Slam-finaler, en på hardcourt, och hur han förra året också gick till final i en mastersturnering på hardcourt. Sett till hur bra han är borde det vara omöjligt och i hans fall har jag nog aldrig riktigt kunnat förklara det egentligen. Jag fick ju ge mig lite grann. Jag minns hur jag under slutspelet bara gav upp och kände att jaha, jag kan väl helt enkelt inget om tennis. Jag fattar väl bara inte vad som gör honom bäst i världen. Men precis då, när jag började ge upp så, ja, man kan väl titta lite på årets resultat.

Berrettini, Djere, Brooksby, Daniel, Garin. Det är hans förluster i år. Hans segrar? Monteiro, Machac, Andreozzi. Tre vunna matcher, fem förlorade, när vi nu är framme i mitten av mars månad. Alla matcher på hardcourt. Och någonstans så, om jag skulle vara sådär väldigt tydlig. Det är ungefär så bra jag tycker han är på hardcourt. Det är det här hans spelstyrka berättigar. Att vara en medelspelare på atp-touren på hardcourt, någonstans runt 50 i världen på det här underlaget. Sen måste man fråga sig, vad är det normala? Det som var förra året eller det som är hittills i år? Jag är som ni förstår mer åt hur det är i år men sanningen är troligen någonstans mittemellan. Det var någon slags kollektiv psykos förra året som gjorde Ruud till en av världens bästa hardcourtspelare. I år är han hittills ur form. Och det landar någonstans på att han kanske ändå är på övre halvan då på atp-touren på det här underlaget, men att det inte är mycket mer än så.

Sen kommer nu grussäsongen. Där ska han vara stark, men han ska inte vara så stark där som han gjort resultat senaste åren heller. Han ska inte vara en av de absolut bästa. Är han det betyder det att de andra är dåliga om man frågar mig. Han ska ligga någonstans bakom toppen på grus, och som sagt, övre halvan på hardcourt. Vilket landar i att Ruud kanske är en topp-20-spelare då, men som verkligen inte borde vara topp-10. Vi får se var det landar helt enkelt. Jag tror att om han börjar dåligt även under grussäsongen, då kommer även han själv börja tvivla kring hur bra han egentligen är. Då kan det bli dubbeldåligt.

Vad beror det då på? Varför är han inte så vansinnigt bra, Ruud? vad består luftslottet av i hans fall? Ja ni, det är den stora frågan. Psykos, som sagt. Alla började tro att han är hur bra som helst. Motståndarna, och han. Det i kombination med att han jobbar så sjukt hårt och är väldigt noggrann. Det blev jobbigt att slå honom. Men nu när han tvivlar på sig själv, när motståndarna vet att han är mänsklig. Då måste han vinna alla matcher på det spelmässiga istället och då landar man i att jodå, han är bra, men han är inte sådär sjukt bra ändå när man ser över alla hans spelmässiga förmågor.

Jag hade tänkt skriva lite om gårdagens matcher för att sen snabbt gå på dagens spel. Tycker ni att det blev då?

När jag började skriva om luftslott hade jag också tänkt skriva lite om motsatsen. Spelare som helt enkelt är så bra som de här, helt utan konstigheter. Exempel på såna spelare, Rublev och Norrie som vann sina matcher igår. Men det där får vi ta en annan gång. Den stora spelaren som åkte igår var Ruud. De andra bra spelarna vann.

Nu, dagens matcher.

Start klockan 19. USA har gått över till sommartid, därför det börjar lite tidigare nu under andra veckan. När jag tänker efter så, det blir ju alltid tvärtom sen under Miami. Matcherna börjar tidigt de första dagarna, sen en timme senare under resten av turneringen för under den turneringen är det istället vi som går över till sommartid. Vi är helt enkelt inte synkade med amerikanerna.

Hurkacz-Paul första paret ut idag och väldigt hög nivå på den så klart. Båda topp-20 men åt olika håll. Hurkacz 11, Paul 19. Jag nämnde ju Hurkacz lite längre upp, hans match mot Mikael Ymer, och Paul, det är väl inte olikt ändå. Det finns en liten risk att Hurkacz fastnar i det där idag, att han står och maler och maler och absolut slår lite hårdare än motståndaren, men inte tillräckligt hårt för att komma igenom och att det då istället landar på att han är osäkrare än Paul. Men, Hurkacz, han har en rackarns serve. Flest ess på touren i år. Det glömmer man ofta med honom. Man ser honom inte som en sån där superservekanon men egentligen är han väl faktiskt det. Spännande match i alla fall. Hög nivå. Oviss utgång. Det blir kul. Cerundolo-Felix samtidigt. Inte lika kul.

Innan 21 någon gång har vi Rune mot Wawrinka. Minns ni matchen i Paris i höstas för Wawrinka verkligen, verkligen, verkligen borde stängt butiken. Rune hade i princip accepterat förlusten där innan han kom tillbaka. Lite oklar form på Rune. Eller oklar nivå kanske. Allt det jag skrev om Ruud. Rune är väl någon slags minimal lightversion av det där. Man kan ha vissa tvivel kring om han verkligen är så bra som han var i höstas. Jag ser inga problem för honom spelstilsmässigt med att möta Wawrinka ändå och han ska vara bättre. Jag tror inte på skräll men vilken fin match. Den ska man se.

Senare när vi närmar oss natt borde favoriterna klara sig bra. Sinner möter Mannarino, knappast problem. Fritz möter Baez, ska vara busenkelt. Alcaraz möter Griekspoor, inte jämnt. Det är väl Murray-Draper som skulle kunna vara intressant men dålig tid. Se de där första två fina matcherna är mitt tips.