Indian Wells – tisdag

Mitt tålamod, det är kort. Och jag har inte överseende. Jag bestämmer mig. Jag kan i teorin ändra mig. Det har hänt. Men det är inte alldeles vanligt.

Jag ska inte säga att det var första gången jag såg Rune som jag i mitt huvud slog fast att han är en idiot men jag tror det gick rätt fort i alla fall. Det behövdes inte någon längre analys för att slå fast det så att säga. Sen har jag inte heller det där överseendet som många har där man accepterar, förlikar sig med, att man är en idiot beroende på faktorer, oftast handlar det om ålder. Har man det överseendet, då tycker jag man är smått larvigt naiv, och ser kanske inte riktigt heller verkligheten som den ser ut. För välj en enda valfri tennisspelare som hunnit bli minst 30 år gammal vid det här laget. Tänk på hur den var i början av sin karriär, och tänk på hur den är nu eller var i slutet av sin karriär. Ni kommer i samtliga fall notera att det är precis samma person. Och då menar jag inte att spelare kan vara mer utåtagerande tidigt under karriären, tänk Federer. Nej jag menar hur man uppför sig, vilken aura man har kring sig.

När det gäller Rune har jag hört många säga att ”men han verkar ju vara så trevlig vid sidan av banan, jag såg en intervju där han var jättetrevlig, bla bla bla”. Jag tror det ingår lite grann i personlighetstypen. I alla fall i vissa fall. Rune är väldigt lik Bublik egentligen. På vissa sätt också lik Söderling. Jag skulle säga att han representerar den sämsta personlighetstypen. Den där man inte är så trevlig, men där man inte förstår att man inte är det. Där man blir frustrerad över varför ingen tycker om en, för man tycker ju själv att man är jätteskön. Bublik, jag skulle säga att om man tar bort tramset, då är de likadana, Rune och Bublik. Den där totala avsaknaden av känsla kring vad folk tycker om saker. När Rune igår efter matchen frågade Wawrinka ”om han inte hade något att säga nu” med referens till förra gången de möttes när Wawrinka sa åt honom att växa upp. Rune trodde nog då på riktigt att Wawrinka skulle skratta lite och säga att nej men nu är du ju stor, grabben. Vad bra att du lärt dig uppföra dig. Medan Wawrinka garanterat tyckte att Rune var en precis lika stor idiot under matchen igår. Vilket han väl får sägas varit också. Det var liksom inte bra. Precis som Bublik när han tramsar, slår busiga slag, fintar underarmsservar, och så vidare. Han tror då på riktigt att motståndaren ska tycker det är skitkul, men trots att motståndaren aldrig skrattar så tror han det nästa gång också. Som sagt, den där totala avsaknaden av uppfattning om vad folk faktiskt tycker om en. Jag är helt totalt övertygad om att både Bublik och Rune tror att de är riktiga favoriter för tennisfans världen över. Vilket är en rätt stor kontrast till verkligheten. Att folk i allmänhet inte direkt skrattar med dem utan snarare åt dem.

Söderling då? Varför drog jag in honom i det här? Han var ju inte så omtyckt heller kanske. Men han hade samma grej, att han nog egentligen så otroligt gärna ville bli omtyckt, men att han helt enkelt inte riktigt visste hur han skulle göra. Sen blev allt fel och han svängde och körde sitt mantra om att han inte brydde sig om vad varken publik eller motståndare tyckte om honom men jag tror egentligen det bara var ett resultat av att han inte visste vad han skulle göra. Kanske att man skulle kunna koppla det där lite till hans mentala välmående under karriärens andra halva. Det är nog väldigt jobbigt att vistas i en miljö där inte många tycker om en. Honom har jag lättare att förstå, för jag tror att jag själv mycket väl hade kunnat hamna i samma fälla.

Jag borde kanske dragit in Djokovic och Kyrgios i det här också, men det vore egentligen fel för de är trots allt i någon mån älskade. Ingen av dem förstår varför de inte bara är älskade utan att de enligt dem själva borde vara komplett avgudade men det är egentligen en annan fråga. De jobbar också hårt för att folk ska tycka om dem, men det är på en annan nivå. De har ändå lyckats lite grann. De andra spelarna jag nämnt harvar på botten. Ingen tycker om dem.

Sen är det väl lite en åldersgrej också. Jag är säker på att många barn skulle kunna tänkas gilla Rune. Men för en överårig tennisbloggare som mig blir det liksom rätt tydligt när han möter en ärrad gammal tenniskrigare som Wawrinka, där han uppför sig som skit, Wawrinka bryr sig inte, och bara slår honom till slut. Inget större utagerande vid segern från Wawrinka. Inte ens när Rune försöker börja bråka efteråt. Bara lugnt, kontrollerat, värdigt viftande med racket i bästa Federrer-anda. Som sagt, det är nog ett tecken på att man börjar bli lite väl gammal men ja, det där var ju ett rätt skönt resultat, det måste jag erkänna.

Nu har jag haft väldigt svårt att ta mig fram till dagens matcher senaste dagarna. Jag har fastnat i såna här inledande utläggningar. Egentligen skulle jag vilja anknyta litegrann till min text igår om luftslott. Ni vet att jag länge under hösten vägrade ge mig, att Rune absolut inte var så bra som hans resultat indikerade utan att man skulle vara väldigt försiktig med att se honom som en toppspelare. Sen slog han Djokovic i årets sista match och jag var tvungen att ge upp. Av samma anledning som med Ruud. Jag var tvungen att förlika mig med att jag förstår väl ingenting då helt enkelt. Det blev för många bra resultat. Det kändes bara dumt att fortsätta försöka förklara att han egentligen inte såg så bra ut som resultaten var. Men nu, när reaktionen kommit. Man får åtminstone ta upp det där lite igen för jag tycker inte han ser ut som en absolut toppspelare rent spelmässigt. Däremot, nu när jag jämför med Ruud. Det är ändå på en helt annan nivå. Rune ser kanske inte ut som en topp-10-spelare men han ser definitivt ut som en bombsäker topp-20-spelare. Jag tror inte det finns någon långsiktig fara på taket riktigt. Det sägs att han tränat väldigt hårt under uppehållet och precis som för Alcaraz ligger nog fokus på utveckling snarare än resultat nu. Rune kommer bli bättre och hitta formen igen. Då kommer han vara topp-10 igen, även spelmässigt.

Wawrinkas insats var förresten riktigt bra. Det krävs förstås för att han ska slå en så bra spelare som Rune nu för tiden. Men underlaget måste också nämnas. Jag såg att Medvedev hade raljerat över det under någon match här i veckan. Det är faktiskt nästan komiskt så hög studsen är, så långsamt underlaget är, i Indian Wells. Jag tvivlar på att det kan passa någon spelare bättre än Wawrinka. Vilka möjligheten han får att stå och trycka ner sina vinkelkanoner alltså. Ska han någon gång nå en riktig framgång igen, då är det nog på just ett sånt här underlag. Av alla spelare som är kvar i turneringen skulle jag säga att Wawrinka är den som har mest nytta av underlaget.

Jag tänkte säga helt skrällfritt igår i övrigt men Paul slog ju faktiskt Hurkacz. Det är en skräll om man ser till ranking och seedning men de är trots allt nära varandra. Paul är också topp-20 nu för tiden. Och som matchen såg ut, det var liksom inte något konstigt. Lite spelstilsfördel för Paul, inget bra underlag för Hurkacz, och då är skillnaderna mellan dem utraderade och kanske till och med plus för Paul.

Idag tisdag spelas samtliga åttondelsfinaler. Vilket gör att ni nog förstår hur utspritt och torftigt det riskerar att bli under slutet av veckan. Det här är något av det jag har svårast för kring hur man arrangerar turneringar. Att vilja ha ett par matcher per dag och vilodagar när det handlar om tresetare, jag tycker helt enkelt inte att det passar överhuvudtaget. Sen ska väl sägas att när det var Federer, Nadal, Djokovic och någon mer i varsin match, då höll det ändå. När nu Tiafoe, Norrie, Davidovich, Medvedev, Sinner, Fritz, Felix, och Alcaraz är troliga kvartsfinalister. Visst, flera av de bästa spelarna vi har. Nivån är det inget fel på. Men ska det spelas två matcher över en hel dag med dessa spelare, jag skulle säga att det blir tunt. Man behöver nog istället utnyttja tennisens största styrka, att se till att ha det fullt med matcher så länge det går. Fyra åttondelar idag, fyra imorgon onsdag, kvartar på torsdag, semis på fredag, och finalen på lördag. Man har helt enkelt två speldagar för mycket. För det bästa hade så klart varit att köra en omgång per dag från åttondelarna, det som är det normala i mastersammanhang.

Först ut idag klockan 19, Davidovich-Garin och Medvedev-Zverev. Inte överdrivet svårt att välja match där kanske. 6-6 i inbördes mellan Medvedev och Zverev. Zverev vann senast, i slutspelet 2021. Men innan dess vann Medvedev fem matcher i rad. Vilket gör det ganska enkelt att förstå att Zverev vann fem av deras sex första matcher. Faktiskt bara mötts på hardcourt. Medvedev är ju ingen höjdare på varken grus eller gräs men lite anmärkningsvärt ändå. Någon gång borde de ramlat på varandra. Zverev börjar hitta lite form, det blir bättre och bättre, men Medvedev är ju inte direkt dålig just nu och visst ska det mycket till för att det ska räcka för Zverev. Samtidigt ett rätt bra läge för honom det här. Ingen press, ingen förväntar sig något av honom, men det är ju just en sån här match han behöver vinna för att motståndarna ska känna att han är tillbaka och att respekten för honom då kommer tillbaka.

Det är bra matcher idag, det ska sägas. 20:3 har vi Rublev-Norrie. Man kan definitivt argumentera för att ingen av dem är jätterolig men plats 7 mot 12 och de skulle mycket väl kunna ligga högre båda två, det har de gjort i närtid. Norrie har faktiskt slagit Rublev en gång, 2021 men jag skulle säga att det här är inget bra för Norrie. Han får svårt att komma ifrån att Rublev kommer sätta press på honom och nja, jag tror matchen blir på Rublevs villkor. Då går det inte för Norrie. 1,65 på Rublev här på Bethard. Ganska bra skulle jag säga. Samtidigt spelas Fritz-Fucosivcs. Inte så alldeles tokig match det heller men man väljer ju Rublev-Norrie så klart.

Har ni tänkt på förresten. Varför är tennisen så enormt låst vid lottningar, att de ska göras innan turneringens början? Varför görs det inte bara en seedning efter varje omgång istället, bästa spelaren möter den sämsta, enligt rankingen? Man gör väl så i hockeyn i Sverige i alla fall. Om ett högt seedat lag, eller i tennsiens fall spelare, råkar åka ut. Då blir det inte en smörlottning för två dåliga lag medan två bra lag kan behöva mötas i samma omgång utan en ny seedning gör, och allt blir rätt och riktigt. Ska man ta ett exempel från dagens matcher så, Davidovich och Garin möts idag i en av åttondelarna eftersom Ruud åkt ut. Samtidigt möts Medvedev och Zverev i en annan av åttondelarna. Medvedev-Garin och Zverev-Davidovich hade varit mer rimligt? Så hade man på så vis sett till att få de bästa matcherna i slutet av turneringen i större utsträckning, något som också hade löst det där problemet med lite för få matcher på slutet när matcherna inte innehåller enbart spelare som folk är intresserade av. Tycke och smak kanske. Jag vet att många fascineras och intresseras av att sämre spelare tar sig fram långt i turneringar. Jag är mer åt att man vill se de bästa spelarna göra upp och så hade det i större utsträckning blivit med den här modellen. För mindre turneringar som är ännu mer beroende av affischnamnen borde det här vara lite av en dröm.

Den sista kvällsmatchen är den mellan Tiafoe och Tabilo. Tabilo. Han hade fått möta Alcaraz idag med den alternativa modellen. Nu får han en liten chans då han inte behöver möta en av de bästa spelarna. Men nja, ska vara ett upplägg för Tiafoe det där. Tabilo håller egentligen inte för atp-touren men har tagit chansen. Först slog han en just nu ganska svajig Cressy och sen var han på Tsitsipas del så det blev Thomspon i tredje rundan.

Sen är det nattmatcher på riktigt usla tider. Alcaraz-Draper, ska han väl klara, Alcaraz. Vore kul att se Alcaraz-Medvedev i final den här veckan. De är på olika halvor så det är en möjlighet. Sinner-Wawrinka, den hade man ju gärna sett men den kommer starta klockan tre inatt någonting, så tyvärr kommer ingen se den. Och Paul-Felix. Paul är favorit där, helt rimligt tycker jag, men säger en del om Felix nivå just nu.