Det är inte första gången, som väl Jonas Björkman skulle ha beskrivit det. Inte första gången som en stor final eller en stor match som man sett fram emot mycket. Båda i det här fallet. Blir lite av ett fiasko, antiklimax, vad man än vill kalla det. Förklaringarna kan vara många och olika men ofta är väl åtminstone en parameter att den ena spelaren inte riktigt klarar det fysiskt. Och visst var det så med Sinner igår? Kanske inte helt lätt att peka på vad det var. Men att han inte riktigt orkade, det tycker jag nog man kan säga.

Visst har det sett ut som att han åtminstone nosat lite på gymmet på sistone, Sinner? Jag tycker det. Jag tycker han sett lite, lite minimycket starkare ut i kroppen. Allt är relativt. Han är fortfarande som ett sugrör. Och det unika med honom. Eller ja, unikt ska man inte säga. Men han har ju lite av en maratonlöparkropp så att säga. Om man är elitidrottare med en sån kropp, då brukar man ju vara uthållig. Men där har Sinner faktiskt också lite problem skulle jag säga. Han viker ibland ner sig i dueller av den enkla orsaken att han blir trött.

Nu låter det som en fotknölssågning det här av en spelare som jag igår skrev att han var på väg upp i den absoluta toppen. Ingenting har ändrats där. Han kommer ta sig dit. Delvis är han redan där. Men ska man skriva något om matchen igår så tycker jag man ska börja här, att notera att Sinner inte riktigt klarade av det fysiskt vilket var tråkigt, för det berövade oss matchen lite grann.

Som nummer två måste man nämna Medvedevs mentala status för dagen. Man såg det nästan direkt att han var på humör. Det var inte den där överdrivna, spelade positiviteten som han ibland provat utan igår var han bara tokfokuserad och allmänt positivt inställd. Han hade bestämt sig och han fick aldrig den där riktigt stora motgången. Eller ja, det fick han ju egentligen när Sinner till slut fick med sig det första breaket men inte det störde Medvedev. Han gick bara ut och gjorde ett ännu bättre gem och bröt tillbaka.

Sen vill jag också notera hur sjukt små marginaler, nyanser det är i en sån här match mellan två av de bästa. Medvedev såg ut att ha bestämt sig för att han ville ha olika spel beroende på vem som servade, en taktik som jag personligen ofta är väldigt svag för. Så också igår. Det tjänade Medvedev väldigt väl att vara tokoffensiv i egen serve och att spela sitt vanliga spel i Sinners serve. Men det ska noteras att jag inte tycker att han riktigt hade kontroll över offensiven i sin egen serve i första set. Det gick ibland på en höft, så att säga. Det kändes inte som att han hade full kontroll över den. Den kändes svajig. Men han hade lite marginaler med sig igår och det fungerade tillräckligt bra för honom. Starkt faktiskt tycker jag att som favorit, som han väl ändå fick sägas vara, komma ut med en tydlig taktisk som inte bara var det han gör i vanliga fall. Och att sen också utföra och hålla fast vid den som han gjorde. Bra gjort.

Jag skulle också vilja avsluta med att nämna något om Sinner. För jag tycker ändå man såg hur han kan slå Medvedev. Och i princip alla andra också. När han väl träffar sin forehand är den verkligen ett vansinnigt vapen. Som jag tycker blivit skarpare på senare tid. Han släpper lös den och slår den hårdare än han tidigare gjort och den var definitivt hård nog för att slå igenom Medvedev. Nästa steg blir väl att han ska ha koll på motståndaren lite grann också, Sinner. Hur många gånger hade han inte läge och dunkade bollen stenhårt i ena hörnet men att Medvedev redan stod parkerad där? Något att utveckla för Sinner. Att hålla bättre koll på motståndaren, särskilt nu när han slår så pass hårt att motståndarna oftare kommer behöva chansa mot honom här han har läge.

En sista sak. Spelarnas returposition. Som kanske egentligen var den enskilda grej som avgjorde matchen. Medvedev hela tiden bak vid planket, Sinner som vanligt en rejält offensiv returposition. Hur många gånger fick Sinner press på Medvedev med sina returer? Extremt få gånger. Och vad tjänar det då egentligen till att stå där framme och därmed inte ens få tillbaka en stor mängd returer. Jag skulle säga att det kommit få taktiska grejer inom tennisen där man så tydligt kan säga att det som kommit bara är bättre. Det spelar knappt ens en roll hur man spelare. Att ha en offensiv, chansartad returposition, det är i allmänhet inte en bra idé, inte på förstaserven i alla fall. På andraserven är det snarare tvårtom. Tänk så obehagligt när det kommer en spelare som får ihop kombinationen. Längst bak när man returnerar förstaservar. Sen tio meter längre fram, innanför baslinjen när man returnerar andraservar. Burr, säger jag om jag ska sätta mig in i servarens huvud där.

Medvedev upp till plats fyra helt utan poäng att försvara närmaste månaderna. Överlägsen etta på årsrankingen nu också, Medvedev. 600 poäng före Djokovic där. Sinner upp till plats nio, plats fyra på årsrankingen. Känns väl vettigt. Och så kan det noteras att Djokovic återtar platsen som världsetta från Alcaraz med några hundra poängs marginal.

Nu grus. Inte så superkul för Medvedev kanske, eller är det här året då han skiter i sina spöken och börjar prestera på grus? För typ alla andra, inklusive oss, väntar nu tennisens högtidsperiod. Det kommer spelas fantastisk tennis de närmaste månaderna, och vi kommer givetvis följa den tillsammans här på bloggen.