Mindre än 10% chans.

Det spelar ingen roll vilket spelbolag man tittar på. Struff ger mindre än 10% chans att vinna kvällens final i Madrid. Och då ska man ha med sig det. Det spelar nästan ingen roll vilken match det är. Det är sällan som en spelare ges långt under 10% chans. Risken för en skada på favoriten finns alltid exempelvis och redan där är det ett par procents chans. Sen så, det händer ju konstiga saker ibland. Även de största spelarna har oftast enligt spelbolagen typ 5% risk att förlora även om de möter en komplett odugling.

När Struff idag stämplar in med 7-8% chans att vinna finalen i Madrid. Vad ska man säga? Annat än att det som man lite diffust började prata om för många år sen. Som jag sen pratat mer på allvar om i drygt ett år. Nu tycker jag inte att man längre kan prata om vad som ska hända med tennisen när den magiska generationen faller ifrån. Nu är vi där. Nu är vi inne i det nya. Det nya som säkert kommer bli bra. Inte bra på en nivå som det varit. Det kommer aldrig bli så igen. Vi kommer aldrig få profiler som Federer och Nadal på sin absoluta topp, med en Djokovic som sen ger sig in och förstör ekvationen. Det där kommer inte hända. Idrottsmän födda på 2000-talet är helt enkelt för perfekta, för tråkiga, för normala för att det ska bli så igen. Men som sagt, bra kommer det bli. När Alcaraz, Rune och Sinner blir torra bakom öronen samtidigt som en åldrande, och troligen inte mindre arg, Medvedev ska försöka klamra sig fast. Plus att det så klart kommer komma upp nya stjärnor även om årgångarna efter de här mycket starka årgångarna precis i början av 2000-talet ser lite sämre ut.

Men nu, under en tid. Nu tänkte jag skriva att om du vill ägna dig åt att följa en annan sport i ett par år, då är det nog jävligt bra läge. Nu skrev jag det också, vilket väl är lite komiskt på något vis. Jag vill ju så klart ha intresse kring det jag skriver, så en normal människa hade väl skrivit om vilken fantastisk tidsålder tennisen är på väg in i. Men det är väl samtidigt det där som gör mig så mycket bättre än alla andra. Att jag skiter i vad man borde skriva. Jag skriver som det är istället. Och som med allt, synnerligen vad gäller tennis. När det låter som något är omvälvande, då är det ofta nyanser det handlar om. Tennisen kommer vara fantastisk framöver också. Redan i sommar. Franska öppna kan bli en otrolig turnering. Wimbledon kan bli mycket bättre. Det är som upplagt för en kanske sista strid mellan Alcaraz och Djokovic. För nästa säsong, då har väl Alcaraz ändå kört om Djokovic en gång för alla? Prognosen säger onekligen det. Men i år, i år tror jag fortfarande att Djokovic har alla möjligheter att vara bättre, kanske en sista gång. Djokovic verkar av allt att döma spela Rom med start kommande vecka för övrigt. Nadal lämnade häromdagen återbud till den turneringen vilket var ett ganska tungt slag vad gäller hans möjligheter i Franska öppna. Jag såg att det spånades kring att han skulle spela någon 250-turnering sista veckan innan Franska eller till och med en challenger samtidigt som turneringen i Rom. Det där kommer så klart inte hända. Om Nadal kommer till start i Franska öppna kommer han göra det som helt otränad. Och även om han klarat det några gånger, generellt brukar det inte gå bra. Om han nu ens kommer till start. Om han varit i tillräckligt bra skick. Då hade han definitivt velat spela Rom. Så någonting är det fortfarande som inte är bra nog.

Final ikväll var det. Jag har knappt nämnt Struffis ännu. Att han spelar final i en mastersturnering, det är liksom bara helt sjukt. Han är ju lite av en hjälte för oss denna Struff. Egentligen ingen vet varför tror jag. Mer än att det så klart är jag som startat det, men jag vet inte ens själv varför. Det enda jag kan gissa mig till är väl att det helt enkelt bara handlar om namnet. Han heter både Jan-Lennard och Struff. Båda namnen var för sig är tillräckliga för att man ska bli hjälte. Om både för- och efternamn är magiska, då blir man en dubbelhjälte, superhjälte. Det kan vara hela normala namn i Tyskland. Det vet jag faktiskt ingenting om. Struff är säkert inget konstigt, det är bara ett helt fantastiskt namn. Jan-Lennard känns kanske som att det är lite mer ovanligt, i alla fall för någon som nyss fyllt 30. När jag går till andra tyska idrottsmän jag känner till kommer jag i alla fall inte på någon som heter Lennard. Det är ett bra namn.

I övrigt är han supertråkig, Struff. Han är stel som en pinne. Både personlighetsmässigt och spelmässigt. Ni som såg semifinalen såg när han försökte ge Karatsev en kram efter matchen. Det gick väl sådär. Jag tror inte att Struff är någon kramare riktigt. Han är, just det, stel. Och torr. Och tråkig. Spelar väl inte jätteroligt heller. Det pangas från höger och vänster helt utan finess.

Så det finns ingen anledning att gilla Struff riktigt, förutom då namnet, men det räcker gott, särskilt då när namnet byggt upp något kring spelaren som fått många att bry sig om honom. Även om som sagt ingen vet varför.

Hur har han då lyckats med detta, Struffis? Kvart i Monte Carlo och nu final i Madrid. Däremellan hann han med att förlora mot en komplett värdelös schweizare vid namn Ritschard hemma i Munchen. Jag skulle säga att det är två saker egentligen. Dels så har Struff kapacitet i sitt spel. Däremot är han ganska talanglös. Han har ett spel som om han träffar bollen bra blir riktigt skarpt. Det är bara det att han som sagt är lite för talanglös, så oftast träffar han bollen för dåligt med för många missar som resultat. Kort sagt, han klarar inte av sin egen svårighetsgrad. Men har man den typen av spel kan man ju också få till det och det har han verkligen fått nu. Allt stämmer för honom. Det hade inte hjälpt om han varit en spelare som spelat som alla andra. Då hade han kanske kunnat gå till typ åttondel i en sån här turnering med sin spelstyrka. Men nu har han ett spel med hög svårighetsgrad, hög kapacitet, och därför kan detta hända. Men jag ska också lägga till. Det händer på grund av det jag skrev om högre upp. Nivån, både på toppen framför allt kanske men också bredden bakom toppen, är på väg, kanske inte rakt ner i källaren men i alla fall markant neråt. Att Coric var i semi här i Madrid är också ett enormt svaghetstecken på alla sätt och vis.

Blir finalen ikväll spännande?

Aldrig. Det handlar väl bara om huruvida Alcaraz prioriterar att bjuda på show, som han ibland önskar, eller om han fokuserar enbart på att vinna matchen. han avgör själv hur stora siffrorna blir.

Givetvis dock. Det finns alltid en risk, en chans. Struff har sina 7-8% att vinna matchen på något vis. Om det skulle ske blir han topp-10 på årsrankingen. Då i så fall med två tredjedelar av sina poäng från en enda turnering. Han har faktiskt samlat en del poäng i år även utanför de här två mastersturneringarna. Men komiskt nog. Han har faktiskt mestadels spelat på challengertouren. Det säger väl en del om hur sjukt det är att han är i final här.

För Alcaraz del landar han fem poäng bakom Djokovic på världsrankingen om han vinner. Så ingen ändring där. Däremot har han chansen att gå upp som etta på årsrankingen om han vinner. I så fall hundra poäng före Medvedev där.