Tänk så kort grussäsongen kan kännas. Det vore förstås en direkt lögn att påstå att den går mot sitt slut. Det är mer än en månad kvar, eller egentligen ännu längre. Man spelar ju på grus i Europa hela sommaren egentligen men efter Franska öppna är det ju gräs, och efter Wimbledon ställer de bästa spelarna om till spel på hardcourt. Även om det förstås spelas på grus några veckor efter Wimbledon också. Båstad då, bland annat. Vilken dålig plats i spelprogrammet Båstad har egentligen. Måste vara angränsande till årets sämsta vecka i kalendern. Tänk om man bara lyckats lite bättre på den tiden då turneringen var står, och hade drag kring sig. Kanske hade man då lyckats få en 500-licens i alla fall, och kanske en vecka någon gång under grusässongens första halva. Vilken turnering vi då hade kunnat få på svensk mark.

Men nu ska vi inte prata om Båstad. Utan nu ska vi prata om en av årets främsta tennisturneringar. Jag har ju mina favoriter. Grand Slam-turneringarna är förstås alltid störst. Det går liksom inte att jämföra dem med vanliga turneringar. Men av atp-turneringarna. Grand Slam-turneringarna är ju faktiskt egentligen inte atp-turneringar utan arrangeras av itf. Men av atp-turneringarna har jag två favoriter som går utanpå alla andra. Paris är något speciellt. Om jag måste välja en enda turnering skulle det ändå vara Paris masters. Men tätt bakom skulle jag säga, Rom masters. Så det är ett par speciella veckor som nu väntar.

Gemensamt för dessa två, Paris och Rom, är att det är de två främsta publikturneringarna på atp-touren. Inte såtillvida att de har mest publik. Centercourten i Rom är visserligen riktigt stor med över 10 000 åskådare på läktare som är byggda enligt den gamla standarden. Hur branta som helst, inget tak, definitivt inga bekvämligheter. Man är inte där för att sitta skönt. Eller sitta alls kanske. När jag besökte turneringen för ett gäng år sen fanns inte platsen som stod på min biljett. Det är inte alltid så noga i Italien. Men det löste sig ändå. Och det är verkligen en fantastisk arena att titta på tennis på. Oavsett om man är där eller ser på tv. För att inte tala om de andra banorna. Den tredje största banan som är någon slags gryta med antika statyer runt hela banan. Man är väl gammal när man tycker gammalt är coolt men den banan, det finns ingen coolare tennisbana. Där jag för övrigt för några år sen fick se en enormt servefrossande Kubot sänka sin medspelare Melo med en serve i bakhuvudet. Undrar om det var där Melos ras började kanske. Faktiskt inte tänkt på det. Men de var bäst i världen då. Typ efter det var de aldrig det.

Sen ska man nog nämna publiken en gång till vad gäller den här turneringen. Problemet för hemmaspelarna blir ofta att publiken är för bra. Den hjälper för mycket och de italienska toppspelarna har ofta haft svårt att hantera det genom åren. Med ett undantag givetvis. Den största av dem alla. Min favoritspelare genom alla tider. När Volandri krossade Federer på den här banan för 16 år sen och avslutade det hela med något slags ärevarv där han körde highfives med publiken. Topp-3 tennisminnen för min del skulle jag säga. Han hade faktiskt Federer på kroken fyra år tidigare också, på samma bana, Volandri. Låt oss säga att han varken hade slagit eller haft Federer på kroken någon annanstans. Det finns videoklipp på det där på youtube. Jag tror inte riktigt man kan förstå känslan av att se klippet men det finns i alla fall där. Om man nu skulle tvivla på att det hänt.

Årets turnering då? Vad handlar den om?

Om att Nadal inte är på plats. Och startfältet är därmed inte komplett. Däremot är Djokovic tillbaka efter ett par veckors vila. Även Alcaraz är med. Han har ännu inte kommit upp i den åldern där han är tråkig nog att välja att vila bara för att han råkat spela några matcher senaste tiden. Det var väl inte den hårdaste turneringen för honom i Madrid direkt, så han ska nog orka det här. Utanför dessa två favoriter är det de vanliga. Sinner, Tsitsipas, Rune, Ruud, Rublev, Zverev, Medvedev, och så ska man nog också nämna Musetti som är någon som skulle kunna plocka upp Volandris mantel och bli en sån där overklig hemmahjälte i den här turneringen. På tal om hemmahjältar så finns Berrettini däremot tyvärr inte med. Han, Nadal, Cilic, Busta, Kyrgios, och Shapovalov är de betydande spelare som inte finns med. Dessutom, Mikael Ymer finns inte med han heller. Hans stukade fot är det väl som fortfarande bökar.

Innan vi tar en snabbtitt på lottningen, vi kan väl kolla till Bethards odds.

Någonstans bland de där borde vi ha vinnaren. Om man jämför med Madrid är det mycket mindre möjligheter att skrälla här i Rom. Så vi kommer inte se samma osannolika spelare långt in i turneringen tror jag i alla fall. Av semifinalisterna från Madrid saknas för övrigt både Struff och Karatsev. De kom inte in här av egen kraft och alla platser för speciella undantag var fyllda. Jag antar att det är spelarna med skyddad ranking som tog dessa och att det då inte fanns några kvar för spelare som gick långt veckan innan. De hade kunnat kvala i och för sig. Karatsev blev ju utslagen i fredags och hade hunnit. Struff hade fått skynda sig lite då första kvalomgången spelades igår. Lite konstigt kanske. Det borde ju finnas en plats ledig för en mastersfinalist kan man tycka.

Oddsen var det. Är Alcaraz verkligen sådär stor favorit? Nej säger jag. Är han favorit framför Djokovic är det mycket knappt. Djokovic har vunnit här i Rom sex gånger. Detta är en bra turnering för honom. Nadal har ”bara” vunnit 10 gånger. Murray och Zverev de andra som vunnit turneringen de senaste 18 åren.

Vem ska man spela då?

Jag hade faktiskt inte krånglat till det här. Jag hade valt den jag tror vinner av Alcaraz och Djokovic. Jag tror verkligen att någon av dem vinner den här turneringen. Det finns goda marginaler ner till nästa spelare skulle jag säga.

Så var det lottningen. En lottning jag inte kommer spekulera mycket kring nu, utan det här blir ju en turnering med dagliga inlägg om spelet så matcherna kommer vi prata om senare men vi kan väl titta hur spelarna placerats ut i alla fall.

Kanske lite tufft för Djokovic att få Rune som kvartsseedad på sin del. Det vill man ju inte ha.

Ruud eller bra mycket mer troligt, Sinner som potentiell semifinalmotståndare för Djokovic. Jag tror Sinner hellre hade tagit Alcaraz faktiskt.

Alcaraz kan väl få det lite hetare om öronen i början kanske. Lehecka har visserligen tappat lite form men inget bra att få honom så tidigt. Han är mycket bättre än sin ranking. Coric var i semi i Madrid och heller ingen drömmotståndare kanske för Alcaraz så tidigt. Tsitsipas i en eventuell kvart. Det blev en riktig skitlottning för Alcaraz detta. Här kommer han behöva bekänna den färg han kanske inte behövde bekänna i Madrid. Tsitsipas-Musetti i åttondelen, den matchen skulle man ju vilja se för övrigt om nu Musetti klarar av Tiafoe.

Den tredje kvarten med Rublev och Medvedev känns väldigt öppen med spelare som Hurkacz, Zverev, Davidovich, Fritz, och så vidare. Där blir det väldigt tajt om vem som ska ta sig fram.

Överlag. Bredden på den undre halvan mycket bättre än på den övre skulle jag säga.

Ni märker nog. Det är en speciell turnering för mig det här. Det ska bli ett nöje att ännu en gång följa den tillsammans med er. Vill ni följa den extra noga så rekommenderar jag som vanligt att ni tar er till facebookgruppen Tennisen där det brukar vara fint drag under dessa stora turneringar.