Där blev Djokovic kvar för semi i Franska öppna. Han kommer inte vinna turneringen. Jag kan inte tänka mig att han kommer vinna. Och då är han antagligen ganska klart bäst. Men det där går inte att veta ännu. Vi ska först se Alcaraz spela ikväll. Sen har vi två kvartsfinaler imorgon också. Och sen ska det väl efter en vilodag avgöras på fredag då, om det går som jag tror. Sen kommer inte finalen vara helt knalldöd heller. Det kommer åtminstone inte finnas någon dålig, ovärdig spelare i final, men jag ser inte riktigt att finalen blir den avgörande matchen. Det blir på fredag det avgörs.

Vi kan väl börja med matchen som precis tog slut. Fyra set för Djokovic mot Khachanov och väldigt likt som det känts tidigare under turneringen. Det är inte dåligt alls. Det är egentligen ganska bra. Men kombinationen av att Djokovic är lite pressad hela tiden och att det finns en spelare som jag tror är på en helt annan nivå. Jag tycker inte det känns som att Djokovic är riktigt där han skulle behöva vara för att vinna turneringen. Tidigare, i vanliga fall, skulle jag säga tvärtom. Då hade man istället sagt att det trots allt skulle behöva hända något för att han inte skulle vinna. Nu är det inte så. Nu är det snarare så att något måste hända för att han inte ska vinna.

Riktigt bra insats av Khachanov. Kanske egentligen inte mest i första set, det han vann. Jag skulle säga att andra set var det som imponerade mer. För där började Djokovic spela riktigt bra. Ändå lyckades Khachanov pressa honom nästan hela vägen. Även i fjärde set. Att han fortsatte kämpa. Vågade tro på det, Khachanov. Han är en riktig arbetare nu för tiden. Det är inget trams där.

Djokovic har nu gjort det han ska men jag tror inte han spelat upp sig på den nivå som kommer krävas i semin. Intressant situation ändå. Djokovic kommer gå in till en match som rejäl underdog på fredag. När hände egentligen det senast i en stor turnering?

Sen måste vi ju avhandla åttondelarna igår också. Då det inte riktigt går att lämna dem. Vi kan inte lämna elefanten stående i rummet så att säga.

Vad var värst då? Domaren eller Rune?

👀 The umpire misses a clear double-bounce
😬 The ball kid steps onto the court at the same time
🤯 Cerundolo ends up being broken at the end of the game

𝐌𝐚𝐬𝐬𝐢𝐯𝐞 𝐜𝐨𝐧𝐭𝐫𝐨𝐯𝐞𝐫𝐬𝐲 in the match between Holger Rune and Francisco Cerundolo! 😲#RolandGarros pic.twitter.com/QspfKU3r1V

— Eurosport (@eurosport) June 5, 2023

Det kanske mest intressanta med det här skulle jag säga är det faktum att det knappt pratats om Runes uppenbara fusk efter den här händelsen. Jag förstår det, men det är ändå intressant. Att det finns någon slags konsensus kring att han är tillräckligt dum i huvudet för att inte ge bort en sån här poäng. Och att han känns väldigt fuskkompatibel. Så folk tycker liksom det är så självklart att man istället fokuserat på annat. Om det är något bra eller dåligt för Rune, det får man väl avgöra själv. Skönt för honom kanske att inte få något drev runt sig men deppigt på något sätt att alla vet att man är så värdelös att det här inte ens betraktas som något nytt.

Sen är så klart det allra värsta domarinsatsen. Den här domaren är inget bra. Det har visat sig många gånger. Han främsta fokus under matcherna är att rabbla siffrorna med en tillgjord, konstig röst. Som visserligen är ganska cool, men han kanske skulle lägga någon slags fokus på själva spelet också. Normalt dömer han väl på damtouren så han syns inte jättemycket för oss men i Grand Slam-turneringarna är han med. Men han borde kanske inte vara det. Ni som spelar padel kan det här. Man kan avgöra på skruven i bollen om den studsade i marken eller glaset först. Vid enstaka tillfällen kan det vara svårt, men ofta är det uppenbart. Precis som det var här. Bollen kan helt enkelt inte få den banan och skruven om den inte studsat två gånger i marken innan Rune slog till den och att domaren för det första inte ser att bollen studsar två gånger, det är ju helt uppenbart. Men att han sen inte heller kan utläsa att den studsat två gånger via bollbanan och skruven. Det är liksom så dåligt att han knappt borde få döma ungdomstävlingar. Förstår man sig inte på det där förstår man sig inte på spelet tennis och då är man förstås inte någon tillgång i domarstolen.

Bad borde Cerundolo gjort då? Borde han accepterat det där?

Alltid svårt det där. I praktiken kan han inte göra något. Det går inte att få någon att ompröva domslutet. Däremot kan jag ju spontant tycka att han borde ställt till en lite större scen. Att han i större utsträckning stått och pekat på Rune och berättat för honom att han ska sluta fuska.

Lika mycket som man måste förakta Rune för hans uppförande, hur han känns som tennisspelare, allt det där. Lika mycket måste man åtminstone notera hur sjukt stark han är när det hettar till. Hans förmåga att vägra missa när bollarna är som viktigast, den är verkligen helt sjuk. Absolut toppklass och sällsynt. Jag skulle säga att normalresultatet i den här matchen hade varit 3-1 till Cerundolo. Så mycket bättre var Cerundolo. Ändå lyckades Rune vinna tre av seten. Extremt imponerande.

Han spelade inte så bra igår, Rune och har egentligen inte sett bra ut under turneringen. Lite märkligt. Jag hittar ingen logik i att han skulle tappa formen till den här turneringen. Men allt är ju relativt förstås. Ganska bra att vara framme i kvartsfinal när man inte spelat särskilt bra.

Såg ni förresten Mats Wilander prata om matchen igår? Han nämnde inte ens Runes fuskande. Inte vad jag hörde i alla fall. Vad har hänt med honom egentligen? Fram till för några år sen var han ändå ganska skarp, och kändes ärlig i sina analyser. Det är väl det där vanliga syndromet. Experter har ett tydligt bäst före-datum. När de kliver in i rollen bara kör de. Det är inte rädda för något. Tycker inte de har något att förlora. Och är då ofta ganska bra. Sen går tiden. De börjar bygga upp sina liv efter jobbet och blir därmed rädda för att just bli av med jobbet, något som utmynnar i att de säger självklarheter och vågar absolut ingenting. Ta bara Allsvenskan som exempel för er som följer det. För några år sen var Alexander Axén ganska bra. Precis som Mikael Stahre, som precis börjat som expert, är nu. Numera mumlar Axén självklarheter och om han mot förmodan säger något som råkar sticka ut, då ser han alltid till så det är på rätt sida godheten, så att säga. Aldrig något som är ”fel” i folks ögon. Att vara expert handlar om att våga säga som det är, oavsett om folk, eller ens chefer gillar det. Wilander vågar numera aldrig säga någonting som kan uppfattas som negativt av någon. Därför, som sagt, vad hände egentligen med den där människan som mer än någon annan stod upp mot allt vad fusk heter?