Om vi bara ser till att ingenstans nämna någonting som har med semifinaler eller Alcaraz att göra. Om vi även håller oss ifrån att på något sätt nämna Nadal. Då tror jag faktiskt vi kommer lyckas med uppgiften att börja se fram emot dagens final i Franska öppna.

14:30 Djokovic-Ruud 1,23-4,60 Bethard

14:30. Inte 15. Man vet inte varför. det kanske brukar vara så, det kan jag inte svara på men det känns ju som en lite annorlunda tid att starta en stor match.

Hur är det? Är finalen av Franska öppna årets största eller näst största match? Jag skulle säga näst största. Franska öppna är den turnering som det på något sätt räknas mest att vinna. Det är det största kraftprovet att vinna den här turneringen. Men ska man prata en enskild match, en final, då går det liksom inte att slå Wimbledon. Jag ska inte ge mig på att försöka förklara det nu men att vinna Wimbledon är något väldigt speciellt som går långt utanför tennisvärlden. Så är det inte riktigt med Franska öppna. Tänk de medelmåttor som lyckats vinna Wimbledon i dubbel på senare år. De kan gå och slänga sig med att de vunnit Wimbledon när de träffar folk som varken hört talas om dem eller vet vilka de är. Om än i dubbel, men ändå. Låter ganska bra att ha vunnit Wimbledon. Tänk Frederik Nielsen, typ. Undrar hur många som vet vem han är utanför de mest tennisintresserade.

Fyra spelare har vunnit Franska öppna sen argentinarna fuskade med sig hela turneringen mer eller mindre 2004. 19 år alltså, fyra vinnare. Federer en, Wawrinka en, Djokovic två, och Nadal alla. 14 gånger vann han, Nadal. 14. 14. Jag tar det en gång till. Är ni med? Han vann Franska öppna 14 gånger. Okej, en sista gång. 14. Jag tänker inte ens försöka ge mig på att försöka förklara det där. Jag förstår det inte ens själv. Nu när jag redan nämnt Nadal, som jag inte skulle göra. Kan jag väl nämna Alcaraz också. Han är 20 år gammal men tiden har redan runnit ut för honom gällande att ta Nadals rekord i just den här turneringen. Eller? Ja, det är en utmaning att spela professionell tennis i 14 år. Alcaraz är redan ett par år in i sin professionella karriär. Vi får se om han får till 14 år till.

Djokovic ska vinna sin 23:e titel idag. Också rätt svindlande. Om man tänker att man kanske kan vara på topp i 10 år om man är en normal människa. Då är det alltså marginellt mer än två slams per säsong. Kanske inte låter så mycket, men när man lägger till att han spelat samtidigt som en annan nisse vunnit 20 slams, och ytterligare en vunnit 22. Då börjar det bli lite trångt. Jag fasar för tiden som kommer då kreti och pleti kommer vinna slams. När jag åkte bil med min familj igår var sportradion på där de berättade om att en spelare rankad på plats 40 i världen var i final i Franska öppnas damklass. Min fru som av förklarliga skäl är relativt insatt i herrtennis, lite mindre i damtennis, ställde den retoriska frågan ”det där händer inte så ofta för herrarna va?”. Troligen fnös eller muttrade jag. De senaste 19 åren har nio spelare vunnit en Grand Slam-turnering. De sämsta av dessa är Cilic, Thiem, Del Potro och Medvedev med varsin, Wawrinka med tre, Murray (som otroligt nog bara vunnit tre) och så de tre som vunnits allihopa, Federer 20, Nadal 22, Djokovic 22. Ruud har idag alltså chansen att bli den tionde spelaren på 19 år som vunnit. Kanske inte den sämsta spelaren som vunnit i så fall. den titeln skulle nog Cilic behålla.

Ska vi ta en sak till med Ruud. Vid 24 års ålder skulle jag säga att han idag går om Sveriges största spelare i modern tid. Tittar man på deras siffror så går Ruud idag om Söderling när det gäller vad de uträttade. Lika många atp-titlar. Ruud nu med en Grand Slam-final mer än Söderling och ovanpå det en bättre högstaranking. Tjänat 50% mer pengar än Söderling också, Ruud. Vi får väl se när Rune tar över den titeln. Det ska väl inte behöva ta så lång tid kanske.

Det var någon slags match vi skulle prata om, var det inte?

Djokovic mot Ruud. Tidernas bästa tennisspelare mot spelaren, om jag ska kosta på mig att vara lite elak, fyllt ett tomrum som ingen märkligt nog lyckats roffa åt sig under senare år. Det har varit en brist på fattigmansversioner av Nadal, egentligen alltid sen Nadal kom upp. Det har funnits massor av starka grusspelare men ingen som riktigt tagit positionen i skuggan av Nadal som en extrem grusspelare som liksom står någonstans bakom när Nadal inte är med eller inte presterar. Där tycker jag Ruud lyckats ställa sig de senaste åren. Inte för att han på något sätt är spektakulär egentligen utan mer för att det inte finns så många andra spekulanter.

4.0 i inbördes möten för Djokovic. 8-0 i set. Två av matcherna på grus. Två av matcherna under förra säsongen. Alla matcher de senaste tre åren.

Det är svårt att vrida på det. Svårt att snacka bort det om man ska se det ur Ruud synvinkel. Han är inte jättenära Djokovic.

Har ni tänkt på att Norge är bäst i världen på att vara nästan bäst?

Ruud är nästan bäst i tennis. Han kommer inte vinna idag.

Hovland är nästan bäst i världen i golf. Men inte sådär riktigt bäst.

Haaland är nästan bäst i världen i fotboll. Det är ju omöjligt att mäta i och för sig men de flesta skulle nog säga att han inte är bäst utan just det, nästan bäst.

Sen är de ju bäst i en massa också, norrmännen. De fullständigt slaktar oss i idrott just nu totalt sett. Så var det inte för 10 år sen så att säga. Mörker.

Sen kan man ju vända det också. De har en spelare som är topp-5 i världen i tre av mina fyra favoritsporter. Den dag de lyckas prångla fram en basketspelare också, då jävlar.

Märkligt med dessa norska idrottsmän förresten. Jag förstår inte att man inte får känslor för dem. När vi svenskar låtsas vara hånfulla mot något som har med Norge att göra så skojar vi ju. Vi bryr oss inte om Norge på det sättet. Vi har liksom ingen rivalitet. Lite annat vice versa tror jag där Norge gärna trycker till Sverige. Lillebrorssyndromet, ni vet. Men eftersom vi inte riktigt har den där rivaliteten med lillebror, varför tar vi inte de där tre till oss? Nu kanske jag ska hålla mig till mig själv och jag kan säga att jag försökt med alla tre, men inte lyckats. Det är någonting de saknar. Kanske att de på olika sätt är lite löjliga alla tre, jag vet inte. Den där superhjälteauran kanske saknas lite grann, vem vet.

Så, vem hejar jag på idag då?

Jag tror kanske inte att den är så självklar för er att klura ut men jodå, idag är det Djokovic. Det var någon som lite sådär syrligt berättade i facebookgruppen Tennisen häromdagen att det inte skrivs en text om Djokovic här numera utan att jag kallar honom för foliehatt. Här kommer det igen. Jag hejar på foliehatten.

Djokovic uppförande de senaste åren är ingenting bättre än bedrövligt. Hans antivaccinagenda som han under en kortare tid också försökte sprida, kanske mest via sina föräldrar men ändå, han var inte långt ifrån att bli ansiktet utåt för den där idiotin. Lägg därtill hans ovilja att acceptera att ingen tycker om honom. Hans ovilja att acceptera att han inte varit välkommen på vissa platser beroende på lagar och förordningar. Kort sagt, han har hamnat på skitlistan.

Men.

Med det där sagt. För min del är ingenting viktigare än att en spelare som är värd att vinna vinner och här blir det enkelt för mig. Ruud ska inte vinna en Grand Slam-turnering. När spelare som inte är bra nog vinner en Grand Slam-turnering. Då betyder det att det inte är bra nog för att intressera sig för och jag vill inte att tennisen hamnar där. Den dag då 40-rankade spelare börjar gå till final och vara nära på att vinna slams. Då är det över för min del. Att Ruud skulle vinna en slam är så klart väldigt långt ifrån den misären, men jag är inte särskilt tolerant på det området. Det ska inte vara en halvbra spelare som vinner. Det ska vara den bästa eller väldigt nära på att vara den bästa spelaren som vinner. Det är viktigare än att den spelare jag tycker mer om som person vinner.

Hur var det, skulle jag säga något om matchen?

Jag tycker egentligen inte det finns så mycket att säga. Det är ingen jättebra match det här. Spelstilarna bygger inte upp för något särskilt bra spel. Det är inte heller jämnt. Det förväntas inte vara jättespännande. Det finns ingen rivalitet mellan spelarna. Det är lite mellanmjölk, det är det.

För Djokovic del blir det lite svårare att spela bra idag. Det var liksom ingen slump att han lyckades pressa upp sin nivå mot Alcaraz. Han fick hjälp. Ingenting får Djokovic att spela bra som ett högt tempo. Här kommer han inte få den hjälpen vilket gör att jag inte tror att Djokovic kommer vara som absolut bäst idag men jag tror samtidigt att hans nivå kommer duga bra.

Ruud har inte offensiven för att kunna slå Djokovic på det sättet. Om Ruud försöker sig på att vara offensiv, stå och mala mot Djokovic försvar, då är han komplett stekt. Då kommer Djokovic vända, pressa upp tempot ytterligare, och då kan inte Ruud hänga med.

Ruuds chans är snarare att detta blir lite av en sengångarmatch där det blir tråkigt. Där han kan hålla något slags lagom tryck på Djokovic där allt mynnar ut i säkerhet och fysik där Djokovic i teorin skulle kunna tappa tålamodet och bli för offensiv. Då kan Ruud vinna om Djokovic har en dålig dag.

Om det blir bra spel, då vinner Djokovic överlägsen. Om det blir dåligt spel, då kan Ruud ha en chans. Det sannolika utfallet är dock något slags mellanting där det blir sådär lagom mellanmjölkig där Djokovic vinner en sengångarhistoria över tre eller fyra set.

Men vet ni vad som är det fina med tennis?

Att inte ens genier som jag särskilt ofta lyckas gissa hur det ska bli. Det blir säkert något helt annat. Det är en av årets största matcher och det över fem set. Otroligt mycket kan hända. Och med den vetskapen ska vi så klart titta med stort intresse. För som sagt, man vet aldrig vad som händer.