Vi kan väl börja med min avslutande tanke igår.

Murray och Tsitsipas. De spelade igår kväll i samma turnering som Mikael Ymer och Galan som många av er såg tidigare under dagen. Dock inte i samma omgång. Till och med i en tidigare omgång.

Djokovic och Wawrinka. De spelade någon timme senare igår. De spelade också i samma turnering som Mikael Ymer och Galan. Till och med i samma omgång av turneringen.

Det finns ingen lösning på det här. Ingen perfekt lösning i alla fall. Men kommer ni ihåg för några år sen när vi ständigt tjatade om att seedningen i Wimbledon inte följde ranking. Jag var av uppfattningen att det då var bra. Oftast i alla fall. Det kunde bli fel det också, men det blev åtminstone mer rätt när man vägde in spelarnas prestationer på gräs och de senaste åren.

Jag minns från min barndom när jag spelade pingis. Då minns jag att turneringarna seedades hundra procent subjektivt. Rankingen också för den delen. Jag minns att man ibland var irriterad. Att man alltid misstänkte den som rankade för att vara partisk. Men när jag ser tillbaka på det hela. Det var i princip alltid helt och hållet rätt. Jag låg och skvalpade mellan att vara rankad trea och femma i Sverige mest hela tiden i min åldersgrupp. Jag tyckte att jag skulle vara trea mest hela tiden, någon gång säkert tvåa också. Men när jag ser tillbaka på det nu, det var nog oerhört nära sanningen mest hela tiden. Så den som gjorde det där gjorde ett bra jobb. Och då ska man veta det. Det här var många år sen. Det var i princip resultat på papper samt det man själv sett som fanns att tillgå. Om det nu gick att få till det bra med de förutsättningarna. Hur bra skulle man då inte få till det med dagens teknik.

• Wawrinka
• Musetti
• Mannarino
• Murray
• Norrie
• De Minaur
• Raonic
• Hanfmann
• Sonego

Jag skrapar bara på ytan. Jag kommer inte göra det här vetenskapligt. Men förutom de bra spelare som skjutit sig själva i foten. De som gjort bort sig och förlorat mot svagt motstånd. Så har vi ett helt gäng spelare som inte fick den chans de borde fått i den här turneringen. Spelare som åkte dit på lottningen, och jag tycker det känns lite dåligt. Tråkigt för dem så klart, men kanske ännu mer tråkigt för turneringen.

Hur borde man då göra?

Tennisen går mer och mer åt att fler och fler spelar mindre än många andra. Spelare är mer benägna att ta långa uppehåll och att stå över enskilda turneringar än tidigare. Det gör att rankingen blir mer och mer felaktigt. När man lägger till att gräs är ett lite speciellt underlag så blir det väldigt fel. Och då kan man väl återgå till gårdagen. Murray var inför igår den femte mest troliga vinnaren av Wimbledon enligt oddsen. Om man anser att oddsen är korrekta eller inte får man väl avgöra själv men jag skulle nog hålla med om den saken. Och då ska man veta att han var den femte mest troliga vinnaren trots att han hade kanske hela startfältets sämsta lottning. Om han istället inför turneringen seedats som den femte mest troliga vinnaren. Då hade det blivit andra bullar kan man ju säga. Då hade han fått helt andra möjligheter.

Sen kan man förstås argumentera för att seedningar är något man förtjänar genom att samla poäng. Jag tycker inte det är så. Jag tycker seedningar är ett sätt att göra turneringar så bra, rättvisa, och intressanta som möjligt. Kanske att man då måste titta på något annat system för att uppnå det. Tyvärr kanske svaret till slut blir att det inte går att göra på något annat sätt än att en människa är inne och kladdar. Jag menar, jag hade kunnat seeda 32, eller för den delen 64 spelare i Wimbledon och få det ytterst korrekt men då hamnar man i det där. Hur modernt är det att en människa subjektivt delar ut spelarnas möjligheter. Givetvis lottning utifrån seedningen, men seedningen är ju minst sagt avgörande. Något som Murray och kanske kompisar i listan högre upp nog kan skriva under på.

Nu har jag nosat lite på gårdagen här redan men det där var väl känslan.

Jag ska inte säga att det var det sämsta jag sett, Mikael Ymer mot Galan men det var verkligen bedrövligt och fullständigt ovärdigt en tredje omgång av Wimbledon. Inte ensamma om det dock. Det var en sån match till i tredje rundan igår, Safiullin-Pella. Det var mycket bättre spel i den matchen i och för sig men rätt låg nivå på den ändå. Men Ymer-Galan, det var låg nivå på papperet, och dessutom bra mycket sämre i verkligheten.

I vanlig ordning under de stora turneringarna, och annars också i och för sig, jättefint drag i vår facebookgrupp Tennisen där jag särskilt fångade upp ett inlägg igår. Där grundbulten var att Ymer nog inte riktigt klarade av den här möjligheten mentalt. Att man ju liksom ser framför sig hur han efter matchen mot Fritz låg vaken hela natten och försökte resonera sig fram, med guds hjälp, till hur det här skulle gå vägen. Kort sagt, jag tror han i lite väl stor utsträckning förstod vilket upplägg det här var att skaffa sig tidernas framgång. Och han klarade det då inte riktigt. Sen borde han ju vunnit ändå. Alldeles oavsett allt. Det hade bara krävts något lite, lite bättre. Lite mindre dåligt kanske man ska säga. För att han skulle vinna. För Galan. Alltså Galan. Han är fan inte bra, det är han inte. Har han överhuvudtaget puls? Är det någon tennisspelare som skulle kunna somna ståendes på banan så är det väl han. Sen så, visst, han har en vettig serve. Han har en skaplig forehand. Men det där, det ska aldrig kunna räcka. Inte för att ta sig till åttondel i Wimbledon och inte heller för att slå Mikael Ymer. Sen får man väl säga också kanske att Galan åtminstone inte spelade idiotiskt som Fritz gjorde. Det var det som ändå gav honom möjligheten att vinna, nu när Ymer inte klarade av det. Så det har han väl också, Galan. Han får ut allt av det lilla han har. Men nej, det var bedrövligt, och Ymer måste gräma sig över den här. För han mötte en spelare ur den sista tredjedelen av startfältet, i en turnering då han själv kanske var i sitt livs form. Och klarade inte av det. Bittert. Får åka hem och ladda om för gruset i Gstaad nu, Ymer. Vilka galenskaper ändå. Vad som än rör sig där i huvudet på honom. Det måste kännas enormt konstigt att åka till Schweiz och spela samtidigt som det spelas atp-tennis i Sverige. Hur mycket det än är självförvållat, han måste verkligen känna sig utanför. När det gäller hur han uppfattas så tror jag att den här Wimbledonframgången kan vara dålig för honom. För den kommer göra att det kommer på tal en gång till det här när Båstad väl inleds.

Murray förlorade, på tal om bittert. Och det var högst troligt den uppstyckade matchen som avgjorde. För igår var det helt andra förutsättningar utan tak och soligt och fint väder. Det är väl inte minsta snack om att det hjälpte Tsitsipas att vara bättre igår. Mest av allt dock, för en spelare som Murray där allt handlar om att massera och bryta ner motståndaren, att spela två kortmatcher istället. Det är förstås skitdåligt. Tsitsipas gjorde det kanonbra igår. Murray blev lite stressad, just av situationen tror jag. Han hade mycket mer att förlora igår när de startade om än vad Tsitsipas hade och jag tyckte det märktes. Tråkigt, tråkigt, tråkigt, tråkigt. Alla hemmaspelare nu utslagna.

Jag nöjer mig nog där om gårdagen. Nu ser vi framåt. Här dagens matcher.

Resten av tredje omgången är det som gäller idag. Och sen är väl turneringen helt och hållet tillbaka på schemat tror jag.

Klockan 12, Lehecka mot Paul. Inte alls tokigt. Inte alls roliga spelare egentligen. Att Lehecka nu fått till det på gräs efter en lite sömnig start för några veckor sen är ingen skräll direkt. Med hans tryck i allt han gör ska han vara riktigt vass på det här underlaget. Skaplig grästradition i Tjeckien för övrigt. Berdych och Stepanek var ju inte helt ofarliga på gräs. Paul mer stabil. Lehecka högre svårighetsgrad i alla slag. Jämna odds. Jag tror kanske ändå Paul. Lehecka kommer behöva hålla en riktigt hög nivå över lång tid för att vinna. Det kan han göra, men det krävs ändå något. För Paul är det mer att han bara behöver stå och göra det han gör, och så vinner han troligen.

13:30 får Rune sitt första test när han möter Davidovich. Noggrann, Davidovich. Han går inte bort något. Om han mött en annan toppspelare skulle han falla på att han inte har någon serve överhuvudtaget och skulel då bli alldeles för tunn. Men mot Rune, som inte riktigt är hemtam på gräs, tror jag det kan bli ganska bra för Davidovich. Han kommer stå och vara tråkig och vänta på att Rune ska skjuta ut sig själv. Jag tror det kan räcka en bra bit för Davidovich. Kanske hela vägen till och med. 13:30 också. Eubanks mot O’Connell. Kan låta mer uselt än det är kanske men Eubanks grässäsong är ramstark. Och inget konstigt med det kanske. Han har ett helt perfekt spel för underlaget och det finns också en del kapacitet i hans spel. Sen så, hans dåliga veckor förlorar han nog fortfarande tidigt i challengerturneringar. Så han kommer vara otroligt överrankad inom kort men på gräs är kapaciteten i alla fall hög.

Tsitsipas spelar idag igen men kanske en lite återhämtning idag då han möter Djere. Djere som nu också är vettig på gräs alltså. Mycket imponerande. Och helt självklar är faktiskt inte Tsitsipas vinst men han var ändå rätt bra mot Murray totalt sett och den nivån räcker definitivt för att slå Djere. Han krånglar sig fram i en turnering ännu en gång, Tsitsipas. Samtidigt spelar Medvedev mot Fucsovics. Inte överhuvudtaget ofarlig, Fucsovics. Han är så jämn som man bara kan vara över underlagen men om jag skulle välja ett underlag där han kan vara lite mer farlig för toppspelarna så är det gräs. Kanske att det blir lite väl tråkigt spel för Medvedev i den här matchen. Han gillar ju när folk slår bort sig. Fucsovics, han står egentligen bara och är tråkig. Intressant att se hur Medvedev kommer hantera det.

Alcaraz får också sitt första lilla test idag när han möter Jarry. 10 gånger pengarna på Jarry. Det lockar faktiskt lite grann skulle jag säga. Jarry har serven för att Alcaraz inte hela tiden ska få igång spelet i returgemen och när spelet är igång är Jarry en chansare. Han vill spela matchen på sina egna villkor. Lite, lite, lite Pim Pim över honom faktiskt även om olikheterna är stora. Jarry har definitivt inte en sån serve. Men kan istället röra sig och är inte lite hopplöst osäker. Men själva tanken, att luta sig mot serven och sen försöka spela så mycket som möjligt på sina villkor, den delar de. Jag tror i alla fall att Alcaraz kan få bekänna lite färg idag.

16, tidigast 16 ska man väl säga, har vi Tiafoe-Dimitrov. Bra spelare. Bra nivå för omgången. Kan säkert bli kul. Men det är ju inte mina favoriter. Det är ingen match som lockar mig sådär supermycket ändå.

Så avslutas allt sen med dagens match, Zverev mot Berrettini. En match som jag inte tror Zverev riktigt räknade med på förhand. Berrettini kom in till Wimbledon utan matchträning och med bara en fullständigt usel insats mot Sonego för några veckor sen att visa upp. Nu har han slagit Sonego här i Wimbledon och krossade igår De Minaur. Hur bra var det egentligen? Jag har faktiskt svårt att svara på den frågan men hade man inte vetat om vilka problem Berrettini haft de senaste åren, då hade nog den matchen indikerat att allt var i sin ordning. Att han åter var uppe i toppen, åtminstone på gräs. 4-1 i inbördes möten för den ett år yngre Zverev och han har ju alltid varit den lite bättre av dem. Men inga matcher på gräs och även om gräs ska vara ett bra underlag för Zverev, Berrettini är en extrem grässpecialist. Frågan är om det blir några breaks överhuvudtaget. Båda två har en bomb till serve och har sin svaghet i returspelet. Zverev är lite stadigare och tyngre när bollen är i spel medan Berrettini är bra mycket smartare. Vad tror jag då? Om jag ser till Berrettinis prestation igår, jag undrar om han inte vinner den här också. Zverev har den egentligen bättre serven men Berrettinis serve är mer stabil. Zverevs kanske ger bort något, Berrettini kanske inte. Hur som helst, kanonmatch och för att knyta ihop säcken. Ser man till spelstyrkan på gräs så är det här absolut två av turneringens 10 bästa spelare. Ny möts det redan i tredje omgången. Lite synd det.