Det rimliga hade varit att bara stryka ett streck över semifinalerna igår. För det hände inget. Men jag förstår att det skulle sticka lite i ögonen på vissa och så ska vi förstås inte ha det så här på lördagsmorgonen.

Det gäller att hålla isär saker. Det är viktigt.

När jag hör folk säga, eller ser folk skriva, att det kommer en ny generation med Alcaraz, Rune, och Sinner. Då gråter mina öron. Eller ögon. Beroende på om det är tal eller skrift. För man får liksom inte säga så.

Det är som att säga att det var en stark generation födda i början av 80-talet med Federer, Roddick, Hewitt, Nalbandian och Davydenko. Man får inte säga så. Man får inte klumpa ihop superhjältar med vanliga människor. Det blir så otroligt fel. Man får bara inte.

Jag skulle säga att det snart också är gränsfall att säga att det fans en fantastisk tennistrio i början av 2000-talet. Att Federer, Nadal, och Djokovic var den trion. Inte än så länge, men när allt är klart kommer det troligen sticka i ögonen på mig också.

Inför semifinalerna hade situationen en touch av detta.

Kanske turneringens fyra bästa spelare. Kanske världens fyra bästa spelare. Definitivt tre av de fyra bästa spelarna i världen.

Men det var inte spännande på förhand.

Det var inte spännande i verkligheten.

För berätta för mig, mina vänner. Efter att ha sett matcherna igår. Hur ska man kunna jämföra Medvedev med Djokovic eller Alcaraz? Hur i hela världen ska man kunna göra det? Han kan ju inte spela. Han är bäst i världen av de som inte kan spela. Sen finns det två som kan spela. Som jag inte tycker man ska jämföra med andra. Inte nu i alla fall. Man kunde också se det när Alcaraz mötte Rune i onsdags. Rune kommer slå Alcaraz. Troligen många gånger. Men man får inte klumpa ihop dem. Det är Alcaraz, och sen kommer kanske Rune en vacker dag bli bäst av de andra.

Jag tycker Djokovic sammanfattade allt det här på ett ganska fint sätt efter matcherna igår. Han fick höra från någon om hur hungrig Alcaraz kände sig inför finalen och att han längtat hela livet efter att spela en final i Wimbledon. Djokovic svarade att han också var rätt hungrig, så låt oss då äta på söndag, taffligt översatt. Han fyllde på med att han må vara 36 år gammal men att han känner sig som 26 år gammal. Just det där första. Det tycker jag är något att ta fasta på. Om man ska vara så där riktigt ärlig. Det finns bara två spelare just nu och jag har egentligen svårt att se det på något annat sätt under överskådlig framtid, om Djokovic känner sig som 26 år gammal kan det ju bli några år kanske. Jag tror inte Djokovic tyckte det var så särskilt kul att spela mot Sinner igår. Han är för bra nu för att såna matcher ska bli intressanta. Vi fick till och med se gamla hjälte-Novak titta fram i tredje sets tiebreak, så uttråkad kände han sig, Djokovic. Alcaraz han skulle nog visserligen tycka att det var rätt kul att stå och bolla mot en vägg. Jag tror aldrig jag sett en spelare som andats älska att spela tennis så mycket som honom. Det enda jag kan jämföra med är väl Nadals kärlek till att tävla, inte att spela, men att tävla. Alcaraz kärlek till att spela däremot. Det är som att varje poäng är en fest för honom, oavsett motstånd.

Men så finns det ju en nivå till även för Alcaraz. Att han älskar att spela, det är rätt tydligt. Men jag tror att han älskar att tävla också. Att få mäta sig, något han kanske inte alltid fått göra under karriären hittills eftersom han liksom varit lite för bra. Men att han nu får mäta sig med Djokovic. På Djokovic bästa underlag. När Djokovic är uppe och nosar på det bästa han kan prestera. Jag tror han tycker det är så sjukt roligt, Alcaraz. I Franska öppna blev det för roligt. Han blev för taggad och kroppen la av. Jag är helt säker på att han lärt sig något av det. Att han kanske kan komma in på banan lite mindre uppskruvad, något som nog kan bli en utmaning.

Det jag vill komma fram till är. Den här matchen. Som spelas imorgon och som vi snart ska försnacka. Det är den största matchen som spelats sen 2019. Hur den står sig mot Wimbledonfinalen för exakt fyra år sen, det kan jag inte ens bedöma på förhand. Men det är garanterat den fräsigaste matchen på fyra år för oss. Det är en sak. Men jag tror också att det är den match Alcaraz helst velat spela hittills, och jag tror kanske inte han kommer få spela så jättemånga liknande matcher, för när Djokovic försvinner kommer han troligen inte ha någon värdig motståndare under resten av sin karriär. För Djokovic del, det blir omöjligt att jämföra. Kampen att nöta ner, besegra, och till sist ha kontroll på Nadal. Den är han nog rätt nöjd med. Men tänk er om han skulle lyckas hänga med några år till, Djokovic, och under den tiden klara av att hålla Alcaraz på mattan och till och med kanske ha kontroll på honom. Jag tror han själv ser det som en minst lika stor utmaning. Vilket nog gör att Djokovic också är rätt sugen på den här matchen. För vilket skick han är i, Djokovic. Jag kunde inte sagt det bättre själv. Han är 36 år gammal, men hur ser han ut egentligen, gubben? Det kanske inte är så dumt det där, att äta groddar och dricka ljummet vatten. Det verkar fungera så att säga för ser man framför sig att Djokovic skulle klappa ihop fysiskt i närtid? Inte direkt va. Han borde vara ett ganska intressant forskningsobjekt gällande hur mycket man kan hindra sin kropp från att åldras genom att sköta om den fullkomligt perfekt.

Söndag  – 15:00 – Djokovic-Alcaraz 1,56-2,57 Bethard

Alla på förhand stora matcher blir besvikelser. Nästan i alla fall. Det blir väldigt sällan så bra som det borde. Bara att titta på den senaste matchen mellan de här två för några veckor sen. Alcaraz fick inte till det inledningsvis. Alcaraz började spela lite bättre, vi fick typ 15 minuters topptennis och sen var allt över, nästan innan det hade hunnit börja.

Här tror jag kanske att underlaget är lite emot. Tittar man på Alcaraz matcher hittills under turneringen så har ingen av dem varit jättebra. Han håller rätt högt tempo. Inte så lätt för vanliga nissar att klara. Men jag tycker kanske också lite grann att hans motståndare underpresterat och inte vågat pressa honom. Djokovic matcher har heller inte blivit sådär jättebra. Han har varit…ja, för bra. Här skulle jag säga att det finns en risk att båda är lite för bra. Lite för trygga i egen serve för att det ska bli det där riktigt perfekta spelet. Jag hoppas jag har fel, men jag tycker det finns en viss risk för en sån där sömngångarhistoria där nivån absolut är hög, men där det bara trummar på utan att riktigt hetta till mer än några få tillfällen. Att det helt enkelt blir mindre spel än man skulle hoppas.

Jag hoppas jag har fel. Jag hoppas att det ska vara möjligt att hålla någon slags säkerhet. Att bollen ska kunna hållas i spel i det extremt höga tempo som matchen kommer spelas i. Jag tror vi är många som längtar tillbaka till de där tv-spelsmatcherna som Djokovic, Nadal och Federer spelade runt 2015 och lite tidigare. Många av de bästa matcherna som spelats spelades då. Kanske var de lite enkelspåriga men när nivån är som högst blir det lätt så. För det är ju liksom svårt att hinna variera när allt går i 500 kilometer i timmen.

Vad tror jag då?

Jag vet inte om det är så jätteviktigt egentligen. För när man är uppe på den här nivån. När spelarna är så extremt bra. När det finns så lite som går att hitta som inte precis alla ser. Då tycker jag egentligen att alla kan ha sin egen idé om hur det kommer bli, och vad som kommer avgöra. Mina gissningar är för en gångs skull inte så jättemycket bättre än någon annans skulle jag säga.

Men om jag ändå ska ge mig på ett försök.

När man tittar på oddsen så är det uppenbart att jag tror att Alcaraz har en bättre chans än vad oddsen indikerar. Jag tycker han visat att han inte längre har någon svaghet i gräset. Han har inte problem med någon del av spelet på underlaget. Sen skulle man kunna säga att Djokovic är en nivå högre upp. Han är specialiserad på gräs, det är ännu inte Alcaraz. Samtidigt tycker jag att Alcaraz är en spelare med högre kapacitet och egentligen en redan nu bättre spelare än Djokovic. Där ska man veta att jag värderar kapacitet högt. Djokovic är stabilare. Så det är klart det är jämnt.

Men någonstans så, gör Alcaraz en perfekt match. Det drar man inte ur hatten bara sådär kan man ju säga. Men gör han det. Då tror jag att han bara vinner. Han har mer servekraft än Djokovic och han har också mer kraft att avgöra duellerna med. Om man så vill, Alcaraz har högre svårighetskrad i sitt spel. Det gör att han lite grann sitter på svaret. Kommer han vara tillräckligt bra eller inte? Ingen aning. Det enda jag kan säga är att det kommer krävas, kanske inte en perfekt men nära på perfekt insats från honom och som sagt, det är kanske inte det enklaste. Såna dagar har man några få gånger på ett år. Om Alcaraz har en sån dag imorgon, då vinner han.

Det troliga dock förstås att Alcaraz har en bra dag, att Djokovic har en bra dag, och ja, det blir jämnt helt enkelt. Vilken vansinnig besvikelse det skulle vara om den här finalen inte blev jämn.

Jag avslutar här. Jag kommer bara börja svamla om faktiska detaljer som ingen riktigt bryr sig om.

En av de större tennismatcherna du kommer se. Titta på den.