Har ni tänkt på att Tyskland inte har någon stor atp-turnering? Längre, ska man väl lägga till. Hamburg, som spelas den här veckan, var ju en gång en mastersturnering. En fullt rättmätig mastersturnering ska jag säga. Jag tycker Hamburg har precis allt som man ska ha för att köra en mastersturnering. Men den såldes, av någon anledning, och blev väl Shanghai istället om jag inte minns alldeles fel. Shanghai som vad det verkar ska spelas i år efter några års uppehåll. Men vem tycker att den turneringen är rolig? Ja, kineserna kanske, och de är ju några stycken förstås. Det blir nog en svår avvägning i framtiden det där för atp-touren. Hur många turneringar i Asien, som vi här i Europa tycker är skittråkiga, har de egentligen råd att ha med bibehållet intresse. Det känns väl inte omöjligt att Saudiarabien tänker ta tennisen härnäst, efter att man nu nyligen säkrat upp golfen. Det kommer bli mer pengar i tennisen. Men det kommer troligen också bli väsentligt sämre turneringar för de som tittar och mja, vi får väl se hur tennisen tål det där. Jag tror åtminstone inte att vår sport är lika motståndskraftig som golfen där intresset nog är så cementerat att det nog inte spelas så superstor roll var tävlingarna spelas. Folk lär nog titta ändå. Tennisen, vad säger ni, kommer ni följa mastersturneringarna från Saudiarabien med fyra åskådare på läktarna? Det lär väl vi göra som är sådär extra intresserade men alla andra då? Mer tveksamt kanske.

För övrigt är det just som den här veckan som tennisen borde göra. Att ha en lite större turnering varje vecka där de bra spelarna spelar. Och som den här veckan, två andra turneringar som är mindre, och kanske har lite svagare startfält. Tänk om det minst fanns en Hamburg varje vecka. Då hade intresset legat konstant. Medan de rena 250-veckorna, som förra veckan, de funkar liksom inte längre.

Jag såg precis Elias Ymer blev komplett överkörd av Musetti i Hamburg i alla fall och det jag tänker är, tänk vad jobbigt det måste vara ändå för en spelare på Elias Ymers nivå. Det måste verkligen vara jobbigt att vara så enormt, och då menar jag verkligen enormt långt ifrån.

Rankad 186 i världen nu, Ymer och vad talar egentligen för att det här ska lösa sig? Han är verkligen klart längre ifrån än han var under några år då han alltid låg strax utanför de hundra bästa. Nu är han inte ens i närheten, inte i ranking, och inte i spelstyrka. Faktum är att han den här veckan skulle kunna bli passerad som Sverige bäst högst rankade spelare. Madaras spelar en challenger i Schweiz och två matchvinster är det väl som han är ifrån att gå förbi Ymer. Och blir väl då i praktiken Sverige-etta, Madaras. Vilken vändning det skulle vara får man ju säga. Mikael Ymer kommer tappa sin ranking och kan ju därmed räknas bort under ett par års tid i praktiken.

Jag vet inte vad jag vill ha sagt egentligen. Jag fick bara känslan. Vad jobbigt det måste vara. Att kvala sig in till en turnering. Möta en spelare bakom toppen som går på halvfart som Musetti gjorde idag. Och ändå bara vara komplett chanslös som Ymer var. Det såg inte ut som att de höll på med samma sport riktigt.

Under dagen har förresten Mikael Ymer uttalat sig, på tal om att ha det jobbigt. Han verkar ha övergett den här bloggen som han tidigare under året uttalade sig genom och kör på Twitter istället. Eller ja, X. Twitter finns ju tydligen inte längre. Det går inte bra för honom heller. Han har nu gått från ilska till att tycka synd om sig själv med fokus på den tredje missade dopingkontrollen. Att han inte tycker att kontrollanten letade tillräckligt mycket för honom. Och att han väljer den linjen, det visar väl bara vilken mental nivå han är på. Den där insikten. Att om man missar två kontroller på bara ett år. Att man då inte fattar att man plötsligt är utsatt för variansen gällande tur och otur. Det är liksom bara sorgligt. Han anser istället att man helt utan risk ska kunna missa två kontroller och sen i lugn och ro se till att inte missa den sista. Det är liksom så osmart att det inte riktigt går att förstå.

Det var dagens Ymers det. De har det lite motigt, så mycket kan man väl säga i alla fall.