Då var vi klara med ännu en atp-vecka som vi väl kan sammanfatta lite kort innan vi springer in på det som händer den här veckan.

Jag kollade rankingen precis. Ingen rörelse på topp-15. Alla spelare där ligger där de låg förra måndagen. Det handlar förstås mest om att ingen spelade. Eller ja, Ruud och Rublev i Hamburg. Kan man kalla det för att de spelade? Ruud försökte väl i alla fall så honom får man väl se som en spelare som faktiskt spelade. men hans resultat spelade ingen roll för rankingen. Fritz spelade också. Han vann i Atlanta, men ingenting hände med hans ranking för det.

Det är svårt med de här mindre atp-veckorna tycker jag. För hur ska man motivera att det spelar någon roll? Poängen är för små för att det ska spela någon större roll för de toppspelare som deltar, särskilt i 250-turneringarna. Och så det där klassiska problemet. De har ofta fått mer betalt för att vara på plats än vad de får om de skulle vinna turneringen.

Vinnarna då?

Det blir nästan larvigt tydligt.

Zverev i Hamburg. Anledningen till att han vann där var att han helt enkelt har en personlig anknytning till turneringen. Han kommer från Hamburg och ville slutligen vinna den. Att Ruud eller Rublev inte vann, ja varför skulle de göra det? De bryr sig inte om Hamburg. Sen ska man vara väldigt tydlig. Spelare försöker oftast. Rublev gjorde det kanske inte den här veckan, men oftast levererar även toppspelarna ett vettigt försök. Det är dock skillnad mellan att försöka och verkligen vilja något och det är där toppspelarna ofta faller skulle jag säga. De försöker, men de vill inte riktigt, och då hjälper det inte att de är bättre. Inte genom en hel turnering.

Fritz vann i Atlanta. Wu-Nishikori-Wolf-Vukic. Det var väl lite autopilot där kanske. Nu säger jag emot mig själv lite grann. Jag skrev ju precis att toppspelarna inte vinner turneringar på autopilot men det finns faktiskt också ett par tillägg, undantag, som bekräftar regeln. Ett av dessa undantag är om det är en sengångarspelare som Fritz. Som inte ens när han vill som allra mest har någon direkt puls. Det är hans grej att bara paddla på. Står och serva och hoppas att det löser sig, typ. Det gör honom effektiv i de här turneringarna. Dessutom, amerikanerna har en stor fördel av att ha så många mindre turneringar på hemmaplan. När toppspelarna är utomlands och spelar småturneringar så vill de oftast bara hem eller till nästa spelplats. För amerikanernas del är det nog ganska bekvämt. Inte för att de är där de bor, men de är i alla fall hemma. Det gör att toppspelarna från just USA klarar sig bra mycket bättre än andra i småturneringar.

Och så vann Popyrin den jättesvaga turneringen i Umag. Det känns väl som den sunda titelvinnaren från förra veckan egentligen. Men en rejäl skräll. Jag hade sett honom som en av de minst troliga segrarna inför veckan.

Samma upplägg den här veckan. En 500-turnering, två 250-turneirngar. Lite skillnad dock. Det är två hardcourtturneringar den här veckan mot en förra veckan och spelet flyttar nu ännu mer från Europa. Sista grusturneringen i Europa för sommaren och faktiskt sista atp-turneringen på grus för året också, den i Kitzbuhl. Så vill man se grustennis på hög nivå, då är det läge att passa på. Om det nu är hög nivå i Kitzbuhl. Vi får väl se det snart när vi tar lottningen.

Men först, veckans 500-turnering. Washington.

Jämnt är väl den första känslan här. Washington, en turnering som förresten sticker ut som en som är rätt svår att följa. Man föredrar här nämligen sena eftermiddags- samt kvällsmatcher. Det gör att det för vår del blir riktigt dåliga tider här trots att det är amerikanska östkusten.

Jämn som sagt. Lycka till för den som skulle ge sig på att ranka de seedade spelarna sinsemellan. Man skulle behöva ta en del tuffa beslut där kan man ju säga.

Finns det något som pirrar lite extra kring turneringen då? Jag skulle väl säga nej. Mer då än att det kommer spelas ovanligt många jämna matcher ovanligt tidigt under veckan. Massor av spelare har vinstchans, även bland de oseedade.

Få turneringar slår dock den här, i Los Cabos i Mexiko när det gäller svårighet att följa turneringen. Här snackar vi hundra procent nattmatcher svensk tid. Inga matcher på sena kvällar. Knappt ens några tidigare morgnar. Det är bara nattmatcher rakt av.

Tre turneringar den här veckan och dessutom 48-lottning i Washington. Det är väl någonstans kanske för en gångs skull rimligt att man kör en 28-lottning här i Los Cabos för det är klart det blir lite tunt med spelare. Plats 153 i världen krävdes för att ta sig in här. Alltid enkelt att ta sig in i den här turneringen. Nästan så Elias Ymer hade kommit in till och med men inte riktigt. Han spelar inte alls den här veckan, Ymer. Kanske inget genidrag direkt. Oavsett om man väljer atp eller challenger är det här en vecka då det är extremt enkelt att plocka poäng. Få eller inga toppspelare spelar och det är massor av turneringar så det blir utspätt.

Isner på plats här. Det sticker ju ut lite. Undrar om det är så enkelt som att han inte fick något wildcard till Washington eller om det är att han vill ta chansen och kanske kunna plocka lite enklare poäng här. Så dålig som han är nu finns det väl kanske inte så många enkla poäng att plocka dock.

Paul också här istället för Washington. Det sticker ju ut lite. Bättre väder kanske. Det är väl lite av en semesterort det här tror jag, Los Cabos. Kanske en liten slant för Paul för att komma hit också.

Väldigt låg nivå på de oseedade spelarna överlag och det känns väl lite som Tsitsipas turnering att förlora det här.

Och så ska det sista av grussäsongen krämas ut som sagt. Är man inte på plats här, då är man inte någon riktigt grusarbetare.

Sen så är det väl tydligt att de bra spelarna istället börjar förbereda sig för hardcourt. Etcheverry och Hanfmann högst seedade, det är ju inte jättebra direkt. Samtidigt så tycker jag ju det här är en sund 250-turnering. Det är såna här spelare som ska spela 250-turneringar. Sen så blir väl följdfrågan, hur många följer då det här? En turnering utan bra spelare? Svaret är väl att arrangören måste hitta något annat än stjärnor som lockar. Och att 250-turneringar kanske egentligen borde behandlas mer som challengers så att det i sin tur skulle bli mer ljus på de större turneringarna. Den här veckan till exempel. Det borde ju egentligen vara en mer tydlig skillnad på något sätt mellan Washington och de andra. Ett alternativ skulle väl vara att helt enkelt inte kalla 250-turneringarna för atp-turneringar utan något helt annat.