Så funkar egentligen rankingen

Hur funkar egentligen atp-rankingen?

Ja, den som samlar flest poäng är rankad först, eller?

Så är det för de dåliga spelarna i och för sig. På låg nivå gynnas den som väljer att spela mycket. Men är det också så på atp-touren? Ja, men egentligen nej. Det är verkligen helt otroligt hur systemet är anpassat för att de bästa spelarna ska kunna spela så lite som möjligt utan att det ska påverka deras ranking negativt.

Hur mycket spelar en toppspelare?

Ja, mindre än det där ska man väl börja med att säga kanske. Toppspelarna missar alltid någon eller några mastersturneringar och får exempelvis Djokovic ihop sju turneringar utanför slams och masters? Knappast skulle jag säga.

20 veckor motsvarar det där. Spel 20 av veckans 52 veckor. Vad säger ni, hade ni blivit överraskade om Allsvenskan, SHL, eller någon sån där serie. Kan vara utomlands också. Skulle ha 32 veckors uppehåll på ett år? Jag tror de som försöker få ihop det där ekonomiskt skulle börja hosta lite grann i alla fall. Det skulle givetvis inte gå.

Nu går det kanske inte att jämföra så heller. Eftersom tennisspelarna spelar flera gånger under de veckor de väl spelar. Samtidigt så, det gör ju faktiskt fotbolls- och hockeyspelarna också, och man skulle nog kunna argumentera för att deras matcher sliter hårdare.

Ska jag säga det kanske? Tennisspelare är enormt bortskämda, ja. Och det hade aldrig någonsin varit på det här sättet om någon ägt organisationen som arrangerar tennisturneringarna.

Påverkar det där något då? Lite grann skulle jag säga. De spelare som kanske skulle vilja spela väldigt mycket och på så vis försöka mjölka sin ranking uppåt, de hade nog gärna räknat fler än totalt sju 500- och 250-turneringar. Nu jämnas det där visserligen ut av att man ju räknar sina sju bästa mindre turneringar. Det finns ingen som vinner sju småturneringar på ett år. Det minskar effekten, eller rättare sagt, det gör att det ändå lönar sig att spela många turneringar för att få så bra som möjligt på de där sju kan får räkna. Men självklart, om man skulle välja att spela 20 småturneringar och får räkna alla, det skulle ju bli rätt stor skillnad mot spelare som väljer att bara spela sju eller något åt det hållet.

Ni vet att jag skrivit en del på senare tid om hur jag anser att atp:s struktur inte riktigt fungerar längre. Om den nu gjort det tidigare. Men de små turneringarna håller i min bok inte riktigt. Där handlar det nog egentligen inte om att de blivit sämre utan om att alla andra idrotter hela tiden jobbar med att spetsa sina produkter. De bästa spelarna syns mer och mer, man gör det även på andra sätt mer och mer intressant. Medan tennisen inte gör någonting. Och det här, att det inte finns något för de bra spelarna att vinna på att spela mindre turneringar. Det är en bit av det skulle jag säga.

Säg exempelvis att…ska vi ta Medvedev. Om man bestämde sig för att nu jävlar ska jag bli världsetta. Han börjat spela allt som finns och äter sig på så vis ikapp Alcaraz och Djokovic. Och att det då får som följdeffekt att kanske inte Djokovic, men i alla fall Alcaraz, vill behålla sin position som världsetta och då väljer att både spela fler mindre turneringar och kanske också bryr sig mer om dem. Ännu bättre, viktigare, skulle det kunna vara för toppspelarna som kanske inte hotar om att vara världsetta. Om en spelare rankad 15 kunde bestämma sig för att bli topp-10 och ha en god chans att lyckas med det bara genom att spela mycket mer än de andra. Det hade jag gillat. Det finns tveklöst motargument. Som att rankingen skulle bli mindre korrekt. Men är det verkligen det viktigaste då? Ska inte rankingen vara något man tävlar om? Och då kan det ju sannerligen vara en del av tävlingen att spela mycket. Vilket i sin tur gör att de mindre turneringarna får fler bra spelare men mest av allt, de mindre turneringarna får bra spelare som också har något att spela för.