Nu är de igång på allvar i Peking och vi kan väl titta lite på vad som hände igår.

Om man pratar om 500-turneringar som kanske förtjänar att vara mastersturneringar så, Peking ligger väl nära tillhands. Sen kan man ju ha personliga åsikter om att fler stora turneringar i just Kina kanske inte är att föredra men rent kvalitetsmässigt så. Kan USA ha en miljon mastersturneringar så skulle väl Kina kunna ha två kanske. Att det skulle vara två i rad skulle väl heller inte hindra någonting. Så är det ju vid olika tillfällen i både Europa och USA. Nu tror jag inte det finns några planer på flera mastersturneringar. Det finns väl aldrig några planer om något bra överhuvudtaget från atp:s sida. Men man kan väl gissa att man till slut ändå kommer göra något i stil med det uppenbara. Att försöka få till lite fler riktigt stora turneringar. Möjligen genom att rensa bland 500-turneringarna och ge de som blir kvar bättre status. Och att 250-turneringarna sen går från som nu cirkusevenemang till riktiga turneringar, men där de bästa spelarna inte deltar.

Den här turneringen i alla fall ett bevis på hur bra det kan bli, även i en 500-turnering, om schemat läggs bra och det inte finns några andra turneringar samma vecka som späder ut det. 250-turneringen i Astana den här veckan är på alla sätt inte ett hot om de bra spelarnas deltagande, och då är det ju inga problem att köra en annan turnering samtidigt som en större turnering. Det där skulle gå att lösa helt och hållet ganska enkelt genom att man som toppspelare antingen inte får delta i 250-turneringar alls. Alternativt att man som topp-10-spelare kanske kan få spela en över ett år där man förslagsvis kan använda den för att delta i sin hemmaturnering. Topp-20-spelare skulle kunna få spela två stycken, och så vidare. Och då menar jag inte det här dåliga systemet att man bara får räkna ett visst antal turneringar till sin ranking. Jag tycker att man bara borde få spela någon enstaka mindre turnering så det automatiskt blir större fokus på de större turneringarna.

Så det så.

Favoriterna håller i Peking med ett undantag. Tsitsipas är ute. Han föll, märkligt enkelt, mot Jarry. Nu är Jarry en ganska bra spelare men tänk så många det finns som kan slå Tsitsipas numera.

På tal om cirkus, Alcaraz showade vidare i sin första match. Han gillar det där. Och även om jag kanske inte gillar det, någonstans måste man väl se att ju fler svåra, eller omöjliga, slag han försöker sig på. Desto närmare kommer han väl att behärska dem kanske.

Medvedev var den som imponerade klart mest i sin första match. Att fullständigt radera ut Paul sådär, det är det inte många som gör. Medvedev kan nog gå mot en väldigt fin höst.

Om Medvedev imponerade mest. Felix imponerade definitivt minst. En matchotränad Rune behandlade honomo som någon slags medelspelare på atp-touren. Man brukar ibland säga att den spelaren hade jag gärna tränat för han har det mesta, han saknar bara något litet. Felix är något så ovanligt som även om han har problem, vilken mardröm det vore att ta över honom som tränare. För det är liksom inte något litet. Inget enstaka slag. Ingen taktisk detalj som saknas. Han har glömt bort hur man slår till bollen och samma sak där. Det är ingen liten tajminggrej som saknas. Han har bara tappat det. Helt unikt det där. Jag kan inte komma på en enda annan spelare som på samma sätt tappat bollträffen. Han har en väldigt stel och maskinlik teknik, Felix. Det har han alltid haft. Och det är så klart där grundproblemet ligger. Ni vet det där. Grus i maskineriet. Sällan har det väl stämt så bra som för Felix. Jag ser faktiskt inte riktigt hur han ska hitta ur det där. Ibland händer oförklarliga saker. När han var bättre än de flesta i slutet av förra året hade väl ingen gissat det här exempelvis så det kan säkert svänga tillbaka men det finns i alla fall absolut ingenting som talar för det.

En annan som tappat det de senaste åren är Schwartzman och det är lite deppigt att se hur han gått från att vara säkrast av alla, kanske bäst av alla när bollen är i spel, till att nu vara hopplöst osäker. Igår gjorde han med sina mått numera en jättebra match men de kommer, de oförklarliga missarna från ingenstans. Märkligt det där. Inte skador, inte ålder. Precis som för Felix egentligen. Han har bara tappat det lite grann även om det är mer anmärkningsvärt för Felix del men Svarre också. Märkligt, även om det här absolut var ett fall framåt för honom.

Sinner och Rublev klarade sig också vidare men lite pressade båda två. Relativt starkt motstånd dock så kanske inget upprörande precis.

Bra start överlag i Peking. Kan bli kul längre fram det här.