Det var faktiskt en challenger just här i Shanghai nyligen. Spelprogrammen såg ut ungefär så här då.

Lite otur ska man säga. Eller ja, man kan väl kalla det slumpen. Att väldigt många av de lite mer intressanta seedade spelarna hamnade på den halva som spelade igår. Men ändå. Det här. Alltså, det här. Hade det här varit en måndag i Stockholm Open hade man sagt att det var uselt. Nu är det här en mastersturnering. Huvudturnering av en mastersturnering. Man kan ju bara hoppas att man ser det här och kastar det nya mastersformatet i papperskorgen så snart det bara går. För det här håller liksom inte. Man är taggat för turneringen. Kvalet börjat på måndagen. Kvalet är dåligt. Sen kommer två dagar med en första omgång där matcherna ser ut på det här sättet. Man får liksom en uselhetssmak i munnen innan turneringen ens hunnit börja på riktigt. För det gör den ju ärligt talat när det är 64 spelare kvar. När de bra spelarna kliver in.

Om man nu skulle envisas med det här. Att mastersturneringar måste ha två veckor till sitt förfogande. Då borde man väl fortfarande bara skit i vardagarna den första veckan, köra ett startfält med 64 spelare, och dra igång på lördagen. En helg och en vecka, en väldigt bra tid för en stor turnering skulle jag säga. Och med 64 spelare skulle det bli lite premium utöver det hela. Varför måste man ens ha ett kval till en mastersturnering? Varför borde det inte vara något som spelare jagar, att kvalificera sig för de här turneringarna? Det borde vara så. Att antingen är man med, eller så är man det inte. Kval skulle man kunna ha till andra turneringar. Så blir just mastersturneringarna lite extra. Sen så, man skulle ju kunna tänka sig ett system där man kanske bygger upp mot slutspelet. Golfen har ett sånt system som jag tycker är jättebra. Där man börjar med stora startfält på hösten, sen blir de mindre och mindre och sen ganska få spelare kvar i den sista tävlingen. Det där skulle passa ännu bättre för tennisen. Säsongens första mastersturneringar kan ha stora startfält. Sen kapar man ner dem mer och mer och exempelvis Paris skulle kunna vara ett halvt slutspel med 16 spelare. Och så då åtta spelare i slutspelet som tidigare. Varsågod för idé. Som aldrig kommer användas.

Vad säger vi om dagens matcher då?

Ja, staplar man Schwartzman och Van Assche ovanpå varandra så kommer man kanske över två meter, med nöd och näppe. Det är ju lite roligt. Lite roligt också för övrigt hur atp alltid lägger på x antal centimetrar på de korta spelarna. Svarre listas som 170 cm. Om han är 170 cm är jag en katt. Van Assche listas som 178 cm. Det är han absolut inte.

Men ja, tyvärr. Vi får vänta till imorgon innan vi åter får riktig tennis att titta på.