Det är inte ofta. Nästan alltid är det ju ganska enkelt. Jag talar om för alla hur det ligger till, och så är det inte mer med det. Enkelt och bra. Jag vet hur det är. Andra läser. Och tycker nog ofta det är intressant.

Sådär är det ju inte. Alls egentligen.

Men såhär då. Jag har en åsikt, och så tycker 50% att den är skitbra. 30% tycker den är helt värdelös. Och 20% hamnar någonstans mittemellan. Det där är det vanliga.

Vid enstaka tillfällen är det dock inte sådär. Som nu. Jag har ingen solklar åsikt, inga klockrena idéer. Det hade snarare varit rätt kul att spåna om det. Och se vad andra tycker. Nu är väl kommentarsfält inne på en blogg inte den hetaste potatisen längre riktigt, men jag hoppas att det här inlägget kan fortsätta inne i vår eminenta facebookgrupp Tennisen sen.

Så, till saken.

Dagens spel i Shanghai. Det är två grejer som klockrent sticker ut för mig. Eller en grej, två spelare.

Rune och Felix. Felix var en topp-10-spelare såhär dags förra året. Rune är en toppspelare såhär dags i år. Gemensamt för de båda just nu. Ingen av dem kan spela överhuvudtaget.

Tar jag i?

Ja, och nej.

Felix åker nästa vecka ut från topp-60 på årsrankingen. Genom alla mina år med tennisen tror jag inte jag sett ett liknande ras från en spelare på bara ett år utan att spelaren i fråga haft några som helst skadeproblem. Med Felix ska man också veta att han dels haft enorm hjälp av sina seedningar under hela säsongen. Han har konstant fått chansen mot enkla motståndare i början av turneringarna men han har ändå förlorat tidigt hela tiden. Det är det ena. Det andra man ska veta är att det man trodde var en usel årsinledning från honom var hans bra period för året. Han var i åttondel i Australian Open, kvart i Rotterdam, Semi i Doha, kvart i Indian Wells. Lite sådär halvstadiga resultat. Det kändes som att han underpresterade, men det var snarare så att det totala raset ännu inte kommit. Nu har han däremot nio förluster på sina tio senaste matcher. Det är verkligen helt, helt sjukt. Den enda han slagit var en skadad Berrettini i Cincinnati. Resten av matcherna han spelat sen Franska öppna har han förlorat. Svindlande siffror. Han hade en usel grussäsong innan dess också med bara en enda matchvinst, mot den unga challengerspelaren Llamas Ruiz i Lyon. Utan hjälp av seedningar hade Felix fått starta på challengertouren nästa säsong. Challengertouren kommer också bli en verklighet för honom tidigt nästa år om han inte hittar något under hösten eller under vinteruppehållet för alla poäng han har försvarar han under första kvartalet nästa säsong. Lite komiskt nästan, men fortsätter det såhär resten av året och i början av nästa år. Då kan han i princip vara orankad framåt våren. Utan att ha varit skadad. Och då snackar vi alltså om en spelare som nästan var bäst i världen i slutet av förra året. Han hade då enstaka spelare före sig, både vad gäller ranking och spelstyrka.

Rune då? Är han på väg åt samma håll? Hans siffror i år är verkligen helt fantastiska sett till vad han presterat. Jag tycker han haft det trassligt i princip hela säsongen med sin form. Han har absolut inte hittat det spel han hade under förra hösten men han har krigat sig till resultat, i alla fall fram till i somras. Man skulle kunna säga att han lyckats med den som Felix inte lyckats med. Att utnyttja sina seedningar. Jag tycker inte att Rune varit en topp-10-spelare i år, men tittar man på hans årsranking så är han det. Han har samlat poäng utan att vara jättebra helt enkelt.

Felix i år. Rune nästa år? Det känns inte osannolikt, för Runes insats idag mot Nakashima, det var något av det sämre ändå. Det är en sak att förlora en tennismatch mot en spelare som man egentligen ska slå. Men det är något helt annat att förlora på det sätt som Rune förlorade på. Då tänker jag inte resultatmässigt. Alla går på rejäla nitar ibland. Men han kunde ju inte spela. Bollträffen var helt obefintlig. Absolut ingenting fungerade. Och mina tankar gick till Felix. Det är samma sak som för honom. Att spelet bara inte finns där längre. Att man går från att vara bra på nästan allt. Till att vara dålig på det mesta.

Rune är rankad femma i världen. Behöver kanske inte säga så mycket eftersom Felix är rankad 15 i världen. Att man har sina rankingpoäng i ett år, det kan göra att rankingen inte riktigt speglar verkligheten. Men Rune som sagt topp-10 även på årsrankingen med 38-18 i matchkvot i år. Kort sagt, han är en toppspelare. Hur mycket nytta han dragit av seedningar och så vidare, egentligen inte särskilt intressant eftersom han kommer fortsätta ha de där seedningarna länge än.

Men. Det finns väl ett men?

Sen han snubblade, med betoning på snubblade, fram till kvarten i Wimbledon i somras har han vunnit en match. Okej, det här hade jag faktiskt inte planerat när jag började skriva texten men lite komiskt. Vet ni vilken den enda spelaren Rune slagit sen i somras är? Felix så klart.

Skillnad här dock. Rune hade skadeproblem inför US Open. Han har något att skylla på. Att han hade skadeproblem, tappade formen, och att han sen inte hittat tillbaka men han har samtidigt haft tid på sig, och jag tycker som sagt det går ihop lite med hur han sett ut hela säsongen. Det har inte flutit på för honom. Han har fått kämpa sig till precis allt.

Två unga spelare som varit eller är i toppen, men som ovanligt mycket tappat sitt spel. Är inte det här ganska ovanligt när man tittar historiskt? Åtminstone så länge jag följt tennisen skulle jag säga att det här är ovanligt. Att unga spelare når toppen, men sen inte lyckas bibehålla sin nivå.

Varför? Vad tror jag?

Jag vet faktiskt inte, men jag ser någon slags gemensam nämnare och kanske delförklaring i alla fall.

Förr om åren. Då hade man sin tränare. En tränare. Som man som ung spelare höll sig till och som då borgade för stabilitet.

Felix har trasslat med farbro Toni Nadal, några andra tränare, och det har känts som väldigt mycket klippa och klistra där. Inte en och samma person som ser till så det är ordning och reda.

Rune lite liknande. Mamma och pappa där, men också lite andra personer som fladdrar in och ut där det också är väldigt oklart vem det egentligen är som bestämmer.

De kanske helt enkelt krånglar till det nu för tiden, snorungarna. Det här med enorma grupper av människor runt en spelare i unga år. Det möjligen inte är att föredra. Jag tror i och för sig aldrig det är att föredra. Om man ska försöka vara duktig på att spela tennis, man behöver liksom inte riktigt ha personal motsvarande ett medelstort företag. Det fungerar alldeles utmärkt utan det.

Ni kan väl som sagt spåna på vad ni tror. Jag tycker i alla fall att det är intressant.

En sak till från dagen i Shanghai. På tal om ingenting. Ni har sett att Safiullin blivit Davydenko va? Jag tycker det är så vansinnigt fascinerande. Visst har han varit en hyfsad spelare i något år, men de senaste veckorna har han på något vis trimmat sig själv något oerhört och gått från att vara en ganska vanlig spelare till att på alla sätt bli en komplett kopia av Davydenko. Kolla på honom i nästa omgång om ni inte tror mig. Ni kommer se det.