Svenskt i kvartsfinal i Stockholm Open. När hände det senast egentligen? Det har säkert någon skrivit någon annanstans, så ni kan läsa det där. Att sitta och leta i forntida resultat, det är väl inget jag gör riktigt varje dag så att säga.

Men jag gör ju annat. Som att titta på tennis. Och jag tycker det var en intressant match igår kväll mellan Ymer och Prizmic. På flera olika sätt egentligen.

Framför allt, så klart. Det var en fin match, en fin insats av Elias Ymer, och hans bästa resultat, faktiskt under hela karriären. Vilket kan låta helt sjukt. Han har vunnit två matcher i en 250-turnering, och det är hans bästa resultat någonsin vid 27 års ålder.

Vilket för mig in på det som jag tycker var kanske ännu mer intressant med matchen.

För nio år sen, när Elias Ymer var lika gammal som Prizmic är idag, var han rankad på nästan samma nivå som han är idag. Han var då precis utanför de 200 bästa i världen. Nu är han precis innanför de 200 bästa i världen. Han har legat där, mellan 100 och 200 i nästan 10 år. Där borde man nästan titta på någon slags rekord. Hur många det egentligen är som aldrig varit topp-100, men varit 100 till 200 i så många år.

Det jag tycker är mest intressant med det där är dock att man minns ju hur det var för 9-10 år sen med Elias Ymer. Många sa då att svensk tennis var på väg att få sin nya stjärna för Ymer var då, precis som Prizmic är idag, en av de bästa 18-åringarna i världen. Både vad gäller ranking och spelstyrka.

Vad sa då jag på den tiden? Jo, jag minns att jag jämförde Elias Ymer med Daniel Berta och att det nog var väldigt stor chans att Ymer skulle få ruggiga problem med att fortsätta förbättra sig. För precis som Berta hade Ymer då, och egentligen också idag, ett spel som passar utmärkt för att vara bra i ung ålder. Han var då en färdig spelare i ganska stor utsträckning. Som han är nu också. Och som Berta var på sin tid när han var världens nästan bästa junior. Det är stora varningsklockor på det där. Om man har en hög ranking i junioråldern, men inte är valpig, så att säga. Inte stökig. Inte har några extrema styrkor utan att man snarare är en allround spelare som nöter ut sina mindre färdiga motståndare.

Man kan säkert hitta hur många exempel som helst på att det där stämmer. Att har man den här tråkspelstilen, utan direkt styrkor, då är det väldigt stor risk att man fastnar som en lite sämre spelare medan spelarna med spets sen kör om en. Det är väl bara att titta på 96:orna egentligen. Sjukt bra exempel. Garin, Ymer, och Quinzi var de bästa juniorerna bland 96:orna. Idag har Quinzi lagt av, Ymer harvar, och Garin har visserligen haft en period som bra atp-spelare, men nu är han nere på challengertouren igen. Ni har lite koll va? Vilka de bästa 96:orna är idag? Någon av dem var nära de bästa som junior. Flera andra var inte ens nära de där tre nämnda högre upp. 96:or, ja, Medvedev, Berrettini, Khachanov. Numera också Grieskpoor, Ofner, Zhang, Vukic, Kokkinakis, Halys, Bonzi, Galan, som spelar på atp-touren. Medan de där juniortopparna, ja, de gör det ju inte. Tittar man på alla de där spelarna. Medvedev, ja, honom känner ni ju. Han har sina spetsar som spelare så att säga. Khachanov har kraften. Berrettini, serve, kraft, noggrannhet. Ofner sllår hårt. Zhang gör det inte. Grieskpoor varierar rätt mycket, Kokkinakis supertalang som har vapen, Halys kan serva, Bonzi slår riktigt hårt, och Galan kan serva.

Ymer, Garin, och Quinzi då? Ja, de nöter på. Helt utan vapen. De blev inte så bra. Många andra blev bra.

Vad försöker jag säga med det här då?

Dels att det är lite intressant. Men kanske också en lärdom om man jobbar med ungdomsspelare. Att man ska vara otroligt försiktig med att få dem att bli färdiga spelare i ung ålder. Se istället till så de utvecklar kraftiga vapen på bekostnad av att de får ha kvar en del svagheter. De där svagheterna är nämligen ofta relativt enkla att lappa ihop i lite senare ålder.

Prizmic då? Vilken typ är han?

Låt oss säga att prognosen är god. Han är bra redan nu, men fortfarande väldigt stökig som spelare. Han är angränsande till vild. Och ett otroligt bra exempel på hur det ska se ut när man är 18 år gammal. För det där kommer gå att slipa till. Han kommer på något sätt bli en av världens bästa spelare. Sen om han blir topp-30 eller topp-3, det är alltid lite lotteri. Om man inte är Alcaraz är det i princip omöjligt att bedöma i den åldern.

Idag då? Ja, han har chansen i kvarten idag också, Ymer. Även om jag faktiskt tror han får storstryk. Kecmanovic motståndare. Kecmanovic som slog ut Rune men hur usel var inte Rune då? Kecmanovic är en spelare på en helt annan nivå än Ymer och även om Ymer spelade jättebra igår, det här är ändå ett motstånd på en helt annan nivå. Det ska knappast gå vägen.

Övriga kvartsfinaler, Griekspoor-Kotov, Monfils-Mannarino, Djere-Machac. Det är väl tur att Ymer satte lite färg på turneringen för i övrigt är det väl ganska sömnigt inför helgen ändå.