Så var vi framme vid final i Stockholm Open och jag tycker det är klurigt att välja vilket ben man ska stå på. Är årets turnering ett tecken på 250-turneringarnas förfall? Eller är årets turnering ett tecken på var 250-turneringarna kanske kan landa i framtiden, och är det då inte egentligen ganska bra?

Det hade kunnat bli Kotov mot Djere i final. Det var väl en väldig tur att det inte blev så för ja, en challengerryss mot en medelmåttig grusarbetare, det hade nog blivit lite väl svårsmält ändå. Nu blev det lite bättre på ett sätt, men rankingmässigt ändå sämre. Det är Kotov 109 mot Monfils 140 i finalen imorgon. Rent rankingmässigt hade det varit en bra men inte spektakulär final på challengertouren. Man får också notera att Kotov inte är bättre än sin ranking i vanliga fall, snarare tvärtom även om han den här veckan fått precis allt att stämma. Monfils så klart bättre än sin ranking även om det är lika klart att hans nivå numera är oklar. Han är knappast en topp-20-spelare idag. Troligen inte topp-30 heller men väl kanske topp-50. När han väl kan spela. Han kommer garanterat aldrig få in en full tennissäsong igen. Det vill han nog inte ens.

Kvalitetsmässigt uselt, på ett sätt. Det är inga bra spelare som gör upp i finalen av Stockholm Open, men det är absolut inte hela sanningen.

För jag tycker verkligen, lyssna på det här. Men jag tycker verkligen det varit sjukt bra spel i Stockholm Open i år. Bra spel som i att ganska dåliga spelare sett riktigt bra ut. Jag har nosat på det i någon text tidigare i veckan men jag måste säga det en gång till. Spelare som Kotov till exempel. Som Kecmanovic. Som Djere. Som Elias Ymer i synnerhet kanske. Spelare som i vanliga fall inte ser ut som världens bästa spelare direkt har väl kanske inte gjort det den här veckan heller men nivån på spelet har varit väldigt bra. Jag läste att några spelare klagade på bollarna, att de var oberäkneliga, men det var å andra sidan spelare som underpresterade. Man spelar med Robin Söderlings bollar ska sägas. Bollar som inte används i någon annan atp-turnering vad jag vet så det är väl upplagt för spelarna att klaga. Men ska man gå efter spelet så, de kanske snarare gör att spelet blir bra, bollarna. Och så är det väl något mer också. Det känns som att det är lättspelat. Det är väl något med att det faktiskt är en tennishall kanske där allt är anpassat efter tennis. Nu vet jag inte vad det skulle vara som kan spela någon roll men ja, ljus, ventilation, det är klart att såna saker kan påverka negativt ibland när det gäller tillfälligt uppbyggda tennisarenor som är det enda man annars spelar på när det gäller inomhustennis. Och utomhus, där spelar ju naturligt olika faktorer in som kan göra det svårare att spela. Man hade ju velat se Djokovic-Alcaraz spela i Kungliga tennishallen för att se om det finns något i det. Det kanske skulle kunna bli en skaplig match.

Någon Djokovic eller Alcaraz kommer aldrig spela Stockholm Open och där kommer jag till det jag spånar kring i rubriken.

Är det svaga startfältet, som blivit svagare och svagare under veckans gång, ett tecken på Stockholm Opens och 250-turneringarnas förfall?

Eller är det tvärtom? Bra tennis. Spelare som vill något. Antingen spelare på väg upp eller spelare som försöker ta sig tillbaka som krigar allt vad de kan i en turnering som verkligen betyder något för dem. Är det kanske 250-turneringarnas framtid? Jag har pratat om det förut. Att man skulle överväga att strypa möjligheterna för toppspelarna att spela 250-turneringar då de helt enkelt inte tillför något. Rune den här veckan ett klockrent exempel. Hur tråkigt tyckte han att det var att förlora i första omgången? Inte särskilt. Man skulle kunna begränsa det till att toppspelarna får spela en eller ett par 250-turneringar per år. Så det verkligen blir en grej när de deltar, kanske ofta i sin hemmaturnering. Medan man också blir av med det här slentriandeltagandet där toppspelarna är med för att de får betalt, men att de ändå inte bryr sig.

I förlängningen skulle det nog också kyla ner ekonomin lite för 250-turneringarna. För även om man ju behöver en vettig produkt för att kunna få några intäkter. Det går att göra på annat sätt än att betala miljoner för att ointresserade toppspelare ska komma och visa upp sig. Man skulle kunna hitta på annat för de pengarna.

Jag bryr mig inte ett skvatt om vem som vinner morgondagens final. Jag säger inte att Stockholm Open varit någon spektakulär turnering den här gången. Heller, ska jag säga. Det har varit lite bättre namn långt framme senaste åren än det varit i år men underhållningsmässigt skulle jag säga att årets turnering ändå varit ett snäpp upp.

Jag kommer nog inte fram till så mycket mer. Jag ville bara lufta de här tankarna och jag lutar nog lite åt att det ändå är positivt. Att Stockholm Open 2023 är ett tecken på att 250-turneringarna kan ha ett liv, även utan toppspelare.