Monfils vann i Stockholm. Självklart ett svaghetstecken men jag tycker absolut inte det var det som var grejen med årets Stockholm Open. Vem som vann och vilka spelare som var långt framme. Nej, grejen var underhållningsvärdet. Hur man lyckades få spelare som inte är bra att de så bra ut. Om det var ett helt gäng som hittat höstform. Om det var yttre, eller inre, kanske man ska säga, förutsättningar som gjorde det lättspelat. Eller något annat. Jag tror kanske två, eller alla de där grejerna. Det är uppenbart att man hittade en bra kombination av underlag och bollar för att få bra spel. Några spelare som normalt inte är så bra hittade också en väldig form, kanske lite beroende på att möjligheten gavs. Det finns ju sannerligen spelare som växer av att de hittar en turnering där de får en ovanligt bra möjlighet att uträtta något.

Där skulle jag vilja nämna Kotov på det området. Har ni någon koll på honom? Förutom då att ni såg honom den här veckan och då kanske noterade att han är någon slags version av Mannarino, men på raketbränsle. Det som fascinerat mig med Kotov sen han började spela lite på challengertouren för några år sen är hur dålig han är. Han har lyckats mjölka till sig en rätt bra ranking, men han har inte varit bra. Detta för att han presterat i de turneringar man inte ser. De där turneringarna med svaga startfält, men ibland ändå många poäng att spela om. Han har kort sagt varit duktig på att sätta fram nosen när det passat som bäst. Jag vet inte om det är lätt eller svårt att förstå. Många som ser mycket tennis kan nog se det framför sig. Men lika säker som hans forehand var den här veckan, backhand också för den delen men det var ju sannerligen forehanden som var grejen. Lika helt overkligt osäker kan den vara i vanliga fall. Hans teknik är ju lite komplicerad där han ofta hoppar upp innan själva tillslaget och det finns helt enkelt ganska mycket som kan gå fel. Den här veckan gick det dock inte fel och vad ruskigt underhållande han var. Det är kul med folk som spelar annorlunda. Tänk om svenska ungdomstränare också tyckte det. Då kanske vi hade haft någon vettig svensk spelare, kanske i Stockholm Open till och med.

På tal om ryssar, lite märkligt att ingen snappade upp det. Hade nog blivit några klick i en kvällstidning. Men det var en ryss och en ukrainare som vann dubbeln i Stockholm Open. Det kan ju tyckas lite hoppfullt kanske. Även om det så klart är någon liten asterisk bakom det där. Kazakstan var ju rätt aktiva med att försöka köpa in ryska spelare för att representera dem för tiotalet år sen. Golubev spelar därför för Kazakstan, men ryss, det är han. Jag tror han fortsatt bo i Ryssland under stora delar av sin karriär. Molchanov faktiskt född i Moldavien, men han har alltid spelat för Ukraina och jag tror han också bott där under hela sin karriär. Sen så, med Molchanov måste man väl alltid tillägga att han är en av de mest korrupta tennisspelarna som funnits. Garanterat den fulaste fisken bland dubbelspecialisterna när det kommer till att fixa matcher men det har han faktiskt i princip helt kommit ifrån de senaste året vilket jag tycker ska ses som något positivt. Han höll på med mycket skit, men han lyckades sluta med det. Kanske i rättan tid. Han höll på innan det att tennisspelare började bli avstängda på löpande band. Annars hade han nu varit en av dem.

Varit lite på tapeten i media det där senaste dagarna förresten. Svenska, avstängda tennisspelare. Och jag tycker det rapporterats otroligt slarvigt om det. Man har antytt att den svenska gräsrotsrörelsen har någon slags utmaning att fostra spelare till att få en högre moral. Väldigt smaklöst tycker jag. Mycket kan man beskylla svensk tennis för. Jag har väl beskyllt svensk tennis en gång i det här inlägget redan. Men en sak ska vi ha helt klart för oss. Svensk tennis har noll och intet till problem med spelare som blandar in sig i uppgjorda matcher. De senaste tre åren har Sverige haft vtre spelare som blivit avstängda eller åtminstone utredda för matchfixning. Ingen av dem har någonting överhuvudtaget med svensk gräsrotstennis att göra. Christian Lindell, den fulaste av dem alla men som gjorde lite av en Molchanov och slutade innan man började stänga av spelare under lång tid på löpande band, har aldrig haft något med svensk tennis att göra även om han spelat för Sverige. Han har hela sin tennisuppfostran i Brasilien och har mig veterligen aldrig ens bott i Sverige. Dragos Madaras, som nu är avstängd, kom till Sverige i junioråldern från Rumänien. Med andra ord inte direkt stöpt i det svenska systemet. Och så finns det en svensk damspelare också som är avstängd. Nu har jag tappat namnet men det är som jag förstått det samma sak där. Att hon flyttat till Sverige i vuxen ålder. Så ja, vi har ett gäng svenskar som inte skött sig, men de har inte fått sin utbildning inom det svenska tennissystemet så nej, svensk tennis har definitivt inte något problem med matchfixning. Jag skulle säga precis tvärtom. Jag tror våra spelare har ovanligt bra värderingar när det gäller det där.

Det var väl det om Båstad, även om det blev en massa annat. Kul turnering i år tycker jag och det kan nog bli ännu bättre nästa år. Jag tycker det ser ut som att man fått en riktig pangplacering i schemat till nästa år där man i teorin kanske kan få en eller ett par slutspelsjagande spelare i startfältet. Man behöver heller inte brottas med 500-turneringen i Tokyo samma vecka som var fallet i år.

Tokyo ja, där tycker jag att Shelton slog igenom. Det är en sak att överraska och slå några bra spelare i en Grand Slam-turnering på hemmaplan. När man gör det som underdog där allt är en bonus. Det är en annan sak att vinna en 500-turnering. Sen ska det sägas att startfältet i Tokyo visserligen var ganska starkt, men Shelton behövde inte slå en enda bra spelare. Daniel-Thompson-Paul-Giron-Karatsev, en ganska skaplig väg för att vinna en 500-turnering va? På tal om att sticka fram nosen. Tro mig, Shelton kommer vara en sån spelare under massor av år. Han kommer ofta floppa, men när möjligheten ges kommer han höja sig. Han är precis en sån spelare. Titta bara på den här veckan. Han började med ett avgörande sets tiebreak mot Daniel och sen en tresetare mot Thompson innan han märkte att alla bra spelare var borta och då gick det enkelt från kvarten och framåt, trots att motståndet åtminstone var starkare än i de första två matcherna.

I Antverpen vann Bublik finalen över Fils. Det…kändes väl ganska odramatiskt rent allmänt men man kan säga det en gång till. Otroligt imponerande av Bublik att han till i år orkade skärpa till sig och även om det inte gav utdelning direkt har han nu fått full utdelning på det. Den stora grejen från Antverpen annars att Tsitsipas inte fick till det den här gången heller. Han föll i kvarten, sin andra match, mot Fils. Vann dubbeln dock, Tsitsipas. Han måste nog nämnas som en av världens absolut bästa dubbelspelare skulle jag säga. Att han lyckas ta med sig sin lillebror, som är en medelmåtta på challengertouren i dubbel, till de resultat han gör när de spelar med varandra, det är oerhört bra gjort. Otroligt hur det fungerar egentligen. Lillebror Tsitsipas är nu rankad på plats 81 i världen, en ranking han till 95% fått av sin storebror. Tittar man på turneringarna han spelat utan storebror så har han åtta raka torsk på challengertouren till exempel. Även om han faktiskt plockat lite poäng där också, men då snackar vi poäng för att vara kanske topp-200.

Det var förra spelveckan det. Nu  ska vi ta ny sats mot Wien och Basel, veckans två 500-turneringar. Inte nu som i nu. Men nu som i någon timme. Titta tillbaka för det senare idag.