Jag har sagt det förr och jag säger det igen. Tänk om Djokovic bara kunde omfamna den han egentligen är. Den där småsinta, avundsjuka, bittra, personen han är innerst inne. Till viss del ska sägas. Han är också en fantastisk förlorare och en nästan lika bra vinnare, om man ska nämna två positiva karaktärsdrag. Och givetvis, han är ju rätt hyfsad på tennis också men det är kanske inte en del av hans personlighet utan något han jobbat sig till lite grann.

Som igår. Han bråkade med alla. Med domaren. Med publiken. Med Rune, indirekt i alla fall. Men han går liksom inte hela vägen. För inför nästa match hoppas han ändå att alla ska tycka om honom, vilket aldrig händer den gången heller. Jag tror det är dumt. För hade han löpt linan ut hade han visserligen inte haft merparten av fansen på sin sida, men väl säkert en tredjedel som hade tyckt om hans sätt att vara, att bråka, och så vidare. Nu, när han inte går hela vägen utan bråkar men sen vill vara kompis igen, ja då blir det som det blir. Att han får i princip ingen med sig. För ingen förstår sig riktigt på honom. Det blir liksom för stora skiftningar mellan bråk och en osviklig önskan om att bli omtyckt.

Men det är väl så han vill vara antar jag. Han vill vara perfekt. Vara omtyckt av alla. Det är bara det att ingen riktigt tycker om honom, så då landar det istället i att han måste vara inställsam för att så få som möjligt åtminstone ska ogilla honom och det är väl där det faller egentligen. Om han hade kunnat svälja att en stor del öppet ogillar honom, då hade han också fått en, inte lika stor, men i alla fall en del fans även utanför sitt eget hemland. Där han väl kanske inte direkt har alla med sig heller för den delen.

Sen blev det nästan lite komiskt igår när han mötte Rune som inte är särskilt smart. Rune ägnade sig åt sitt viftande mot publiken i ganska stor utsträckning. En gren som han är kanske bäst på. Det har spridit sig mycket de senaste åren det där, att man ska gå och vifta när man gör en bra poäng. De flesta påverkas negativt av viftandet. Alcaraz kanske det främsta exemplet. Han blir så uppspelt att han måste försöka göra något ännu bättre i poängen efter vilket sällan slutar så särskilt bra. Medan Rune är riktigt duktig på att hålla isär viftandet och spelandet. medan det samtidigt ofta stör motståndaren något alldeles fasligt. Eftersom motståndaren gärna börjar härma honom, det är bara det att motståndaren, som Djokovic, låter det påverka sig själv. Rune, han är så korkad att han inte ens fattar att motståndaren hånar honom. Det är lite guldfisk över honom, något annat kan inte sägas. Men som jag skrev igår om Ruud. Vad kan man förvänta sig av någon som öppet visat stöd för Mikael Ymer och dessutom beskrivit honom som en nära vän. Det är ridå ner för Rune också, precis som för Ruud.

Imponerade på mig igår, Rune. Det är uppenbart att han är ganska långt ifrån den nivå han vill hålla. Det här kommer bli lite av en förtappad säsong för honom men den kommer ändå sluta med en slutspelsplats och jag håller inte alls för omöjligt att han där också kommer hitta på något. Han känns fräsch fysiskt vilket är ack så viktigt i slutspelet där många ofta viker ner sig. Men trots det där, att han inte är i form helt enkelt, lyckas han pressa Djokovic och det egentligen bara på att han jobbar hårt och tror på sig själv. Det hänger väl ihop det där. Ofta i alla fall. De som är smart, de tvivlar ofta på sig själva när det går emot. De som är korkade har ofta en osviklig tilltro på sig själva, något som i dessa sammanhang är otroligt värdefullt. Jag skulle inte säga att han var särskilt nära igår kväll, Rune men en jättefin insats var det. Särskilt i det andra setet när jag tycker att man kunde se lite av det han gjorde så bra förra året. Han vågade kliva fram mot baslinjen och slå igenom sina slag. Det är då han är som bäst. När han spelar som i första set igår, ett par meter bakom baslinjen, då är han inte alls lika bra.

Djokovic vidare efter ännu en tresetare. Vi får se hur det blir, han är så klart superfavorit inför helgen, men när man spelat flera jämna matcher som han nu gjort. Det är ofta så att man då till slut går på en nit. Så jag är inte så säker på att han vinner som jag kanske borde vara.

Slutspelsfältet är nu förresten spikat. Ingen skräll kanske att det fanns en parameter som ingen riktigt hade koll på. Man får ju inte räkna alla sina resultat över en säsong och Hurkacz kunde därmed inte fylla på med 250 poäng under den sista veckan utan vid vinst skulle han bara kunna tillgodoräkna sig ytterligare 160 poäng, tror jag det var och han kunde därmed inte gå om Rune efter att han förlorat mot Dimitrov igår. Tennisens rankingsystem. Vilket vansinnigt jäkla mörker. Han kom nära mot Dimitrov, Hurkacz. I början av tredje set trodde jag han skulle vinna matchen trots att han under hela matchen så långt varit utspelad. Men Dimitrov, som normalt sett är en maskin gällande att vika ner sig när det går emot och/eller hettar till klarade igår av att bibehålla sin nivå och vann till slut helt otroligt rättvist. Hurkacz gjorde en riktig plattmatch och förtjänade verkligen inte det set han vann. Jag tror han ville lite för mycket igår, Hurkacz. Det såg väldigt spänt ut. Jag tycker det känns orättvist att Dimitrov inte ens har chans på slutspelet om han skulle vinna den här turneringen. Som han spelar nu hade han definitivt fått mitt wildcard till slutspelet. Men såna ska det så klart inte finnas. Möjligen skulle man ha en plats för en kategori av spelare som plockat extremt många poäng det senaste halvåret men jag vet inte om Dimitrov hade tagit sig in ändå. Han spelar fantastiskt just nu, men man kanske ska lugna sig lite ändå.

Rublev och Tsitsipas vann sina matcher igår både enkelt och imponerande. Rublev tappade ett set, som jag inte såg, men de set jag såg tycker jag såg rätt bra och stabila ut. Tsitsipas krossade verkligen Khachanov. Han börjar hitta tillbaka till den där fantastiska noggrannheten som han har när han är som bäst.

Semifinaler idag då. Här har vi matcherna.

14:00 Tsitsipas-Dimitrov 1,68-2,20 Bethard

Dimitrov hade nog velat möta Rublev istället. Nu var inte det ett alternativ så klart eftersom Rublev är på den andra halvan men Rublev och Tsitsipas är väl ungefär jämbördiga spelare men för Dimitrov är de skillnaden mellan att matchen ska kännas vidöppen och att det ska kännas som här väldigt tufft. 6-1 Tsitsipas i inbördes möten och jag kunde inte förstå det mer. De är inte alls olika som spelare de här två med en stor, mycket betydande skillnad. Tsitsipas är supernoggrann. Dimitrov försöker vara det, men är det inte. Nu när Tsitsipas hittat sin noggrannhet igen, det känns som en mardröm för Dimitrov det här. Han må vara sjukt bra just nu men för att han ska slå Tsitsipas krävs det att han är ganska mycket bättre än honom sett till hur dåligt det här är spelstilsmässigt för Dimitrovs del. Jättefint odds på Tsitsipas skulle jag säga här på Bethard.

16:30 Djokovic-Rublev 1,38-3,10 Bethard

Inte alls en ospännande match det här. Normalt sett är det ju det i en stor turnering men Djokovic har inte varit som han brukar de senaste två dagarna och frågan är hur mycket han egentligen bryr sig om att vinna den här turneringen. Det har hänt mer än en gång på senare år att han förlorat, inte med flit, men att han kanske gett sig lite utan strid när han börjat bli sliten i slutet av turneringar som inte spelar jättestor roll för honom. Normalt sett har Djokovic lätt för Rublev. Vissa minns kanske hans förlust i 250-turneringen på hemmaplan i Belgrad för några år sen men i övrigt har han också slagit Rublev fyra gånger rätt enkelt. Rublevs spel biter ganska dåligt på Djokovic. Djokovic håller tillräckligt tryck och Rublev får stå och mala på utan att riktigt komma igenom. Lite mardrömsvarning för Rublevs del där. Men som sagt, stor reservation för Djokovic fysiska status och vilja att vinna. Ovanligt bra chans för Rublev att slå honom.