Idag ska det avslutas men först måste vi så klart nämna gårdagen. Gårdagens ruggigt jämna och spännande matcher.

Det har väl varit grejen egentligen med Paris hittills. Det har inte varit den bästa turneringen skulle jag säga. Flera av de stora har floppat eller vara dåliga. Några spelare bakom toppen har överpresterat och varit riktigt bra men det har väl skett lite på bekostnad av de bra spelarna, som inte varit som bäst. Men mest av allt, vilken spänning det varit. De flesta av de stora matcherna har gått till tre set och ofta jämna avgörande set också.

Igår precis så. 7-6 Dimitrov i skilje mot Tsitsipas och 7-5 Djokovic i skilje mot Rublev.

Ska man bara nämna en spelare från den här turneringen är det förstås Dimitrov. Jag var ganska tidigt på det tror jag för några veckor sen då jag skrev att jag inte tror jag sett honom bättre tidigare. Då fanns det inte resultat att backa upp det med men nu börjar det ju göra det med semifinalen i Shanghai och finalen här i Paris. Han har en masterstitel sen tidigare, Cincinnati 2017 men är det någon masterstitel som kanske inte helt räknas så är det väl Cincinnati då de bra spelarna mest bara funderar på US Open. Det var också under en tid då toppen hade en rejäl svacka. Han vann ju slutspelet samma år också, Dimitrov. På tal om svacka för toppen. Det där var sex år sen. Visste ni att han inte vunnit någon titel sen dess? Lite anmärkningsvärt ändå. Två finaler bara sen slutspelet 2017. Rotterdam 2018 och Geneve i år, han förlorade båda. Och det blir väl en förlust idag också, men det kommer vi till senare.

Matchen igår, ännu en lite märklig match den här veckan där Dimitrov var bättre stora delar av matchen men där det ändå kändes som att Tsitsipas kanske borde vunnit men vilken flykt det var han ägnade sig åt i det avgörande tiebreaket. Jag har inte tittat igenom tiebreaket i efterhand men var det så att Dimitrov vann alla sina poäng i tiebreaket på passeringar? Jag missade säkert att noter någon poäng han vann på annat sätt men som sagt, vilken flykt av Tsitsipas. Det var i klass med Thiems tiebreaks för några år sen när han var totalt vild och började veva på allt så fort det var tiebreak. Det är väl en av tennisens största lögner det där, att det skulle vara bra att våga mer när det gäller mer. Det är så klart helt idiotiskt. Utgångsbudet är att man ska spela precis som vanligt även om en poäng är viktig och ska man ändra något så ska det vara åt andra hållet. Att vara lite mer försiktig, lite mer noggrann, då man kan hoppas på att motståndaren är lite nervös och missar lite mer när det hettar till. Det där Tsitsipas ägnade sig åt igår, det fungerar väldigt sällan. Han gick på nät varje eller nästan varje boll i det avslutande tiebreaket. Det gör han ju inte riktigt i vanliga fall. Några av attavckerna var okej, men ingen av dem naturliga, så som man ska gå på nät. När han har motståndaren under stor press och kan räkna med att motståndaren antingen missar eller att man ska få en enkel volley. Tsitsipas attacker hade små utsikter att lyckas med det där och det var helt enkelt en flykt. Han vågade inte stå kvar och spela som vanliga. Han litade inte på sig själv. När det skulle avgöras. Tacksamt för Dimitrov som annars brukar darra i slutet. Nu fick han det istället serverat för sig. Sett över hela matchen helt rättvist ändå. Tsitsipas kom inte alls upp i nivå i första set och även om Tsitsipas kanske var den något bättre i tredje set, över hela matchen förtjänade Dimitrov att vinna. Men han lär ju gräma sig över några av breakbollarna där i mitten av tredje set, Tsitsipas. Dimitrov hade aldrig någonsin kommit tillbaka om Tsitsipas tagit en av dem men det ville sig inte riktigt för honom igår.

Den andra semifinalen var faktiskt ganska lik den första på vissa sätt. Rublev spelade fantastiskt bra och skulle försöka avgöra i andra sets tiebreak, precis som Dimitrov också misslyckades med. Rublev gjorde dock en Tsitsipas i andra sets tiebreak och blev helt vild. Det höll inte men jag måste säga att jag förstår Rublev på ett sätt. Det var upplagt för att Djokovic skulle höja sig ordentligt i det tiebreaket och vägra missa. Jag tycker att tanken från Rublev var bra, att skruva upp tempot lite grann för att försöka motverka det som nog annars hade hänt, att Djokovic hade slutat missa. Nu höll det inte, men jag tycker det fanns en tanke där. Det var ingen flykt på samma sätt som det var från Tsitsipas i det avgörande tiebreaket i den första matchen. Han hängde med bra i skilje också, Rublev men det är klart, det är sjukt svårt att slå även en lätt skadeskjuten Djokovic som den här veckan. Jag tycker Rublevs försök över hela linjen var grymt men hur lätt är det då? Det går liksom nästan inte. Jag tycker Rublev höjt sig under den här säsongen. Han har blivit en mycket mer etablerad och stabil toppspelare. Lite mer mogen på något sätt. Det känns inte som att han sladdar in från sidan och är lite oberäkneligt bra som tidigare utan nu är han däruppe med de andra och att han går till de sista fyra i de största turneringarna, det känns liksom inte som något konstigt. Han är däruppe nu och jag tycker också han tillför något med sin spelstil. Han har sin plats i toppen, både vad gäller kvalité och spelstil. Men som sagt. Man kan prata hur mycket som helst om att Djokovic inte har sin bästa vecka. Han kanske inte är helt hundra fysiskt. Men i vanliga fall är det liksom bara Alcaraz som kan slå honom. Även en lite sämre version av Djokovic är otroligt svår att slå för alla andra. Inklusive Rublev när Rublev gör en av sina bästa turneringar någonting.

Det där ger oss en final i eftermiddag som känns sällsynt rimlig skulle jag säga.

15:00 Djokovic-Dimitrov 1,30-3,60 Bethard

Djokovic är Djokovic. Bara han stå på startlinjen och inte är uppenbart skadad så är utgångsbudet att han vinner. Och Dimitrov. Vem i hela världen skulle påstå att Dimitrov inte är värd finalplatsen den här veckan. Den personen som säger något annat kan gå och lägga sig.

Gå och lägga sig, det kan väl i och för sig Dimitrov också göra kanske. För det här, det är inget kul för honom.

Allt talar för Dimitrov. Han är bättre än någonsin. Trots ett lindat lår tycker jag han sett stark ut fysiskt. Han har byggt upp för det här genom att rada upp fina turneringar på slutet. Han har samlat ihop till att gå hela vägen. Men tyvärr för hans del. Man har alltid en motståndare i tennis. Och Djokovic, han är väl egentligen mer än en motstånd. För Dimitrovs del nästan en omöjlig motståndare.

11-1 i inbördes möten för Djokovic. Dimitrov vann 2013 i Madrid. Madrid, ni vet, turneringen med de konstigaste förutsättningarna av alla, åtminstone sett till de stora turneringarna. I övrigt har de mötts, nästan bara i stora turneringar, 11 gånger. Dimitrov har tagit några set men sällan varit nära.

Jag tycker man kan dra lite paralleller till vilken kontroll Djokovic hade på Federer de sista 10 åren de mötte varandra. Han hade Federer i säcken på alla sätt och Dimitrov, man kommer väl till att han helt enkelt är en lite mindre skarp version av Federer. Ingen skräll att Djokovic har full koll på honom då.

Jag hoppas att Dimitrov kan hitta på något utöver det vanliga idag men helt ärligt, jag tror inte ett skit på det.