Det har spelats 298 mastersturneringar så här långt. Djokovic har vunnit 40 av dem. Jag får inte fram exakt hur många han spelat men det som går att få fram är att Lopez är den som spelat allra flest masterturneringar, 139 stycken. Federer precis bakom honom med 138. Man kan väl gissa att det var ett rekord som Lopez ville slå kanske. Man ramlar väl inte bara in en före den som hade rekordet annars på ålderns höst. Gissningsvis har väl Djokovic då spelat mindre än 120 stycken vilket i sin tur borde göra att han vunnit var tredje han spelat. Troligen lite mer. Reservation för att jag fått något om bakfoten där. Det låter alldeles för sjukt för att vara sant men han är väl också lite för bra för att vara sann. Det är väl kanske inget nytt riktigt.

40 vunna nu. Han har vunnit alla minst två gånger. Han har vunnit fler än Federer och Sampras tillsammans. Han är fyra före Nadal, men där måste man säga att det är sjukt bara att han är före. Det låter alldeles fel när man säger att han bara är fyra före Nadal. För Nadals siffror är hyfsat dopade av 11 vinster i Monte Carlo och 10 vinster i Rom. En tredjedel av mastersturneringarna spelas på grus vilket på något vis känns lite orättvist. Tänk om någon spelats på gräs också. Då hade Djokovic haft 50. Om gräsmastersen flyttats från en grusmasters hade han haft dubbelt så många som närmast bakomvarande konkurrent. Nästan i alla fall. Federer kanske hade vunnit någon mer i så fall också. Han ligger på 28 vunna masters. ”Men wöööööö mastersturneringar har väl inte funnits särskilt länge?????”. 1990. Edberg vann den första. Så nej, inget fusk riktigt där tidigare spelare inte fått chansen att mäta sig med Djokovic siffror. Han har faktiskt ett rekord till på gång. Som han kommer slå nästa år. Visst minns ni att man pratade om att Federer lyckades hålla igång sin karriär väldigt länge? Hur fantastiskt det var att han kunde fortsätta hävda sig vid hög ålder? Ja, han vann sin sista masterstitel vid 37 års ålder. Samma år, 2019, som han vann sin sista titel överhuvudtaget i Basel. Han spelade också sin sista Grand Slam-final 2019, ni minns nog den, Wimbledon, mot Djokovic. Han var ganska nära där. 37 år var han då, och det kändes som att han hängt på repet i ett par år där allt handlat om hur gammal han var. Djokovic, som sagt, nästa säsong är han 37 år gammal. Han kommer förmodligen vara bäst i världen vid 37 års ålder. Eventuellt överlägset bäst nu när Alcaraz, som är den enda som kan utmana honom, trampar lite vatten. Vid samma ålder alltså som Federer krämade ut det sista av sin karriär och folk pratade om hur fantastiskt det var att han ens spelade fortfarande. Djokovic kommer vid samma ålder fortfarande vara nära sin topp.

Vad ska man lära sig av det här då? Ja, att det är bra att käka rötter och dricka ljummet vatten kanske. Det spelar liksom ingen roll hur långt avståndet är mellan allt som Djokovic står för och det man själv står för. Man måste fortfarande säga att det är fullständigt uppenbart att det han gör fungerar. Sen kan man så klart diskutera vad det är värt. Jag skulle inte äta rötter i 10 år även om jag visste att det skulle göra mig bäst i världen i tennis. Varför ska jag vara bäst i världen i tennis om jag liksom inte får ut någonting överhuvudtaget av det? Om jag måste leva ett liv som är helt värdelöst där jag är besatt av rent trams. För det blir ju bieffekten, så klart. Är man besatt av en grej där man tar bort saker som vanliga människor tycker är viktigt, ätande och drickande. Då måste man ersätta det med något annat och där kommer man väl till Djokovic idiotgrejer vid sidan av tennisen. De ersätter troligen de nöjen som vanliga människor ägnar sig åt.

Ska vi ta några siffror till ändå?

Grand Slam-turneringar 2023 – 27-1

Mastersturneringar 2023 – 14-2

Alla matcher 2023 – 51-5

Det är ganska skapligt det där. Särskilt med tanke på att man i år pratat om att han faktiskt haft en spelare som utmanat honom. Alcaraz har också riktigt fina siffror i år även om det inte är i närheten av Djokovic. 63-10 har Alcaraz i matchstatistik i år. För att ge en jämförelse till det har Medvedev 64-16. Medvedev som är överlägsen trea. Alcaraz är överlägsen Medvedev som tvåa. Men Djokovic är också totalt överlägsen Alcaraz som etta.

Varför gaggar jag då om allt det här? För att det inte finns så jättemycket att säga om finalen. Inte alldeles oväntat klarade inte Dimitrov riktigt av situationen utan det blev ingen riktig match. Det var mer av en vanlig version av Dimitrov och den vanliga versionen, han är ju en spelare i mängden på atp-touren. Då varken slår eller pressar man Djokovic.

Nu en vecka men två 250-turneringar som är…ja, 250-turneringar. Det blir säkert jättetrevlig tennis men ingenting som rör toppen. Nästa grej är istället slutspelet som startar om en knapp vecka. Då med världens åtta bästa spelare. Inte bara enligt rankingen. Jag menar, världens åtta bästa spelare på plats i Turin.