Det var lite strulputtarnas dag igår. Först fick man höra att Kyrgios ska börja jobba som tennisexpert på en amerikansk kanal under slutspelet. Ja, varför inte. Den vägen har väl legat utstakad för honom sen han började spela på atp-touren i stort sett. Behovet av uppmärksamhet, behovet av att vara omtyckt, samtidigt som det där tvångsmässiga att inte säga något som är det som man ”ska” säga. Det där kommer fungera finfint. Tills han går över gränsen så klart. Han kommer balansera på den där gränsen. Han kommer bli uppskattad för det eftersom folk kommer gilla att någon säger saker som är utanför det vanliga tråkiga. Och sen kommer han klappa ihop från en sekund till en annan när han har en dålig dag och behovet av att sticka ut och synas då är extra stort. Han kommer säga något som han kanske inte ens tycker, men som kommer vara över gränsen och han kommer plockas bort. Frågan är väl också hur väl han trivs i den rollen. Om det kanske påverkar hans vilja att spela mer tennis. Kanske inte, men vi får väl se.

Det var Kyrgios det. Strulputten som i alla fall en mycket kort stund var uppe bland de absolut bästa. Aldrig på rankingen men väl i spelstyrka. Lite otroligt på något vis att det är sju år sen han hade sin bästa ranking, då som 21-åring var han rankad på plats 13 men han hade ändå inte ens skrapat på sin kapacitet. Sen kom han tillbaka och hade sin högsta nivå förra året när han hade kunnat vinna Wimbledon men det gick inte hela vägen. Det gör sällan det för strulputtar, ens när de försöker.

På tal om dessa strulputtar. Bublik-Fognini, vad säger ni om den matchen igår kväll? Det var ju upplagt för lite fest.

Och det blev det väl, men inte på det sätt som jag tror många kunde förvänta sig. För det blev ju mest en riktig match, utan trams. Sen att det fanns parametrar som sönderslagna racketar, oförmåga att stänga matcher, och så vidare. Men fortfarande, det blev en ovanligt vanlig match för att vara de där två och det tyckte jag var intressant.

För först och främst. Jag tycker det är så himla imponerande av Bublik att ha lyckats med det han gjort i år. Han fick väl barn i slutet av förra året tror jag det var och det var som att han då gjorde någon slags bedömning och kom fram till att nu är det nog dags att börja tjäna lite pengar. För till i år började han ju bruka allvar. Bort med den där fasaden, helt kopierad från Kyrgios förresten, om hur mycket han hatade tennis och så vidare. Och istället för den in med en vilja att vinna matcher. Allra mest imponerande kanske att han ju inte fick någon omedelbar effekt utan första månaderna låste det sig istället helt. Han var inte van att vilja vinna och fick inte med sig någonting. Han gjorde några enstaka bra resultat under våren och sen vann han Halle i somras. Och så vann han också Antwerpen för några veckor sen. Egentligen skulle jag säga att han inte gjort så mycket spelmässigt. Det har bara handlat om inställning. Han har lagt lite fokus på sin serve istället för att bara kasta iväg den och sen i spelet, någon slags noggrannhet. Och jag skulle säga att han nu plötsligt fått ut mer av det han har än många andra. För man ska veta det. Att Bublik har Kyrgios som idol, det tror jag nog ingen, knappt ens han själv skulle säga emot. Men då Kyrgios troligen är den tennisspelare som haft mest talang överhuvudtaget så är det inte riktigt så med Bublik. Han är en lång rackare som kan serva och som sen har någon slags grunder i spelet. Han borde inte vara en av världens 30 bästa spelare men han var det i somras och han är i närheten av att vara det nu. Om han fortsätter så här kommer han inte behöva ångra sig efter karriären som Kyrgios garanterat kommer göra, innerst inne.

På tal om att ångra sig. Det tror jag att Fognini också gör just nu. Eller numera, ska man väl säga. Han är 36 år gammal nu och har inför den här veckan varit nere på challengertouren i någon månad, helt utan framgång. Sen han opererade båda fötterna för ett par år sen har han inte varit ens en skugga av sin tidigare nivå men jag tycker man ser på honom hur mycket han saknar det. Han som inte såg ut att bry sig överhuvudtaget under alla år när han var en bra spelare verkar nu vara beredd att göra i stort sett allt för att bli en bra spelare igen men troligen kommer han inte lyckas. Inte ovanligt det där. När såna här spelare är någorlunda bra, då är det lätt att skita i att man inte får ut precis allt. Men när man tappar det. När man inte håller åtminstone ungefär den nivå man vill hålla. Oj som de ångrar sig att de inte gjorde lite mer av det de hade så länge de var konkurrenskraftiga. Jag tror att Fognini hade velat göra om det, och vara lite mer av en vanlig, riktig spelare under sin storhetstid. För hade han haft den vilja han verkar ha nu när han var som bäst, då hade det nog kunnat bli rätt bra.

Så ja, tänk om Fognini hade kämpat. Tänk om Kyrgios hade varit lite mindre självdestruktiv. Och tänk att Bublik klarade av att bli en riktig spelare till slut.

Hur slutade då matchen igår?

Fognini vann. Och han gjorde det på att Bublik var lite väl sugen på att vinna så det låste sig för honom. Så kan det också gå när man försöker leka riktig tennisspelare.