Virtanen och rekordusel laguppställning under första DC-dagen

Två saker fastnar man ofta på när det gäller Davis Cup numera. Man tjatar om alla spelare som saknas, att det bästa landslaget sällan vinner, och det där. Men så finns det en annan sak som fascinerat mig i många år. Hur ofta lag förlorar lagmatcher. Inte på att de har sämre spelare att tillgå eller att de presterar dåligt utan att de helt enkelt inte kan ställa upp laget. Igår skulle jag säga att Kanada förlorade nästan enbart på hur de ställde upp laget.

Felix och Ruusuvuori saknades. Båda lagens ettor alltså. Jag tror att båda lagen också visste om det några minuter innan matchen då laguppställningarna skulle inte.

Finland gjorde vad man kunde. Man har bara två riktiga singelspelare med sig och fick kasta in en spelare rankad just innanför de tusen bästa på andrasingeln. Och vad gör då Kanada? Jo, de kastar in sitt enda kvarvarande riktigt starka kort. På andrasingeln. Det hade man kunnat göra, om man hoppades på att den kroniskt skadedrabbade Raonic skulle klara att spela en singelmatch mot en motståndare som inte kan spela för att den ett par timmar senare spela dubbel. Det var dock tydligen inte ett alternativ, för han vann sin singelmatch hur enkelt som helst, men spelade ändå inte dubbel. I dubbeln använde man sig istället av Galarneau, en medelmåtta på challengertouren som knappt spelat dubbel förut.

Nu hade det kunnat gå vägen i alla fall. Kanada var favorit även i förstasingeln där Diallo som är lite bättre än Virtanen spelade men Virtanen var bäst just igår, och där föll allt ihop för Kanada. För utan att överdriva kan man väl säga att Galarneau inte var någon superdubbelspelare, och Pospisil klarade heller inte att bära honom fram. Kanske inte helt hundra fysiskt, Pospisil. När han nu varit det. Raonic och Pospisil, lite komiskt att de kanske två mest skadedrabbade spelarna senaste 10 åren kommer från samma land, och samma generation, det skiljer bara ett år mellan dem. De var i alla fall chanslösa, Galarneau och Pospisil.

Hur skulle de då gjort?

Ja, de skulle så klart inte slösat bort Raonic. Vem som helst, troligen även deras förbundskapten Dancevic som slutade för fem år sen, hade kunnat vinna andrasingeln. Man hade då kunnat använda Raonic i dubbeln tillsammans med Pospisil och de hade då varit klara favoriter mot Heliovaara/Virtanen som Finland valde. Då hade Kanada haft en helt given match, och två matcher där de var favoriter. Nu fick de istället en given match, en match där de var favoriter, och en match där de var kanske inte chanslösa på förhand men det såg i alla fall rätt mörkt ut med Galarneau som en del av dubbelparet.

Man kan så klart tänka att Raonic inte var så sugen på att spela dubbel istället för singel, av någon anledning. Men någonstans så, landslagstävlingar brukar ju handla om att vinna och det skulle jag säga att Kanada inte gjorde igår.

Men givetvis. Grattis Finland och vilken insats av Virtanen som vann både sin singel och dubbeln. En spelare rankad 170 i världen var alltså den första kvartsfinalens dominant. I en lagmatch där det för övrigt inte deltog en enda topp-100-spelare. Tveksam nivå, kan man väl kalla det.

Idag laddar vi om med Tjeckien mot Australien. Australien är ett annat lag som ofta brukar sänka sig själva med dumma laguppställningar. Vi får väl se om kapten Hewitt kan hitta på något dumt även idag.