Min topp-50 plats 34-33

34, (39) Roman Safiullin

Sinner vann årets mest förbättrade spelare när atp delade ut priser för någon vecka sen men det var en kategorin som fansen fick rösta om. Sinner vann också kategorin fansens favorit. Det kanske hänger ihop lite, så att säga. Intressant ändå. Jag hade verkligen inte gissat på Sinner som vinnare av den senare kategorin men jag förstår det. När man för första gången på hundra år varken kunde välja Federer eller Nadal så var man tvungen att hitta på något och jag tror att Alcaraz lite grann sliper med att få folk med sig. Vilket jag också kan förstå. Sinner känns mer äkta på något sätt och väldigt svår att tycka illa om.

Så, varför allt det där? Jo, för jag tycker att valet gällande årets mest förbättrade spelare är sjukt enkelt. Det var definitivt Safiullin.

Man ska hålla isär genombrott och mest förbättrade. En spelare som slår igenom kan klättra typ hur många rankingplaceringar som helst på ett år och det är lätt att tänka att det är årets mest förbättrade spelare. Vilket det egentligen är, men det är inte det jag tänker när jag hör årets mest förbättrade i alla fall. Fils blev årets nykomling, vilket väl också kan ses som årets genombrott. Också det framröstat av fansen. Jag håller med, och han klättrade 250 rankingplaceringar i år någonting.

Men det Safiiullin gjorde i år. Det är årets största förbättring.

Han startade visserligen året rankad topp-100 med liten marginal men då byggde det på enstaka jättebra resultat. Han var ingen topp-100-spelare spelstyrkemässigt.

Men i år, vid 26 år ålder, blev han, kanske inte en toppspelare, men väl en topp-40-spelare som många riktigt bra spelare dessutom haft all anledning att vara rädd för.

Ni med minnet med er har koll på att jag flera gånger det senaste halvåret skrivit om hur han liksom ”blev” Davydenko under säsongens gång. Helt plötsligt såg precis allt, slagen och taktiken, ut exakt som Davydenko en gång i tiden såg ut.

Frågan är dock om det är Davydenko han blivit. För ni har koll på vem som tränar honom va? Det är Kuznetsov, spelaren som aldrig blev något, men som jag en gång i tiden trodde skulle kunna bli en toppspelare. Han blev som bäst topp-40, men fick egentligen aldrig chansen för han var skadad egentligen hela karriären innan han gav upp vid typ 30 års ålder för något år sen. Han spelade också så här. Högt tempo, inga hål i spelet, och en supervilja att hela tiden kliva in i banan. Sen såg hans slag inte ut som Davydenkos, eller som Safiullins, men man kan ju tänka att det kanske var Kuznetsov som fick ordning på det taktiska, och att det var det som gjorde att Safiullin i år blev så extremt mycket bättre.

Det ska bli spännande att följa Safiullin nästa säsong för jag tror att det finns en höjning till i honom. Med den här spelstilen är kapaciteten alltid mycket hög.

33, (30) Tomas Martin Etcheverry

Inte så ung som man kan tro ska man väl säga om Etcheverry. Han är en nykomling på atp-touren men han har marinerats ett gäng år på challengertouren. 24 år gammal är han nu när han kliver in i säsongen 2024 som en riktigt bra spelare.

Lite mindre att säga om honom än om Safiullin kanske, men vad spelar det för roll.

Minns ni Acasuso?

Lite Acasuso är det över Etcheverry. Med vissa skillnader också kanske. Acasuso var en rockstjärna i dess puraste form. Etcheverry är supertråkig. Men båda två långa för att vara grusspelare med serven som det enda lilla vapnet. Etcheverry är nästan två meter lång. Det har han inte riktigt spelstil för utan han är en ren grusspelare. Som klarar hardcourt hjälpligt visserligen, men minusstatistik på hardcourt i år på touren och totalt under karriären är hans siffror på andra underlag än grus riktigt svaga. Han är inte särskilt snabb helt enkelt, och har ganska stora svingar. Grus är mycket bättre för honom och som argentinare ligger det väl nära till hands att en stor del av uppväxten spenderats på grus. Även om man kanske inte ska säga så. Nalbandian, Del Potro, Schwartzman, Mayer, varför nämnde jag Mayer tillsammans med de där andra. Det kändes ju inte helt värdigt kanske. Men, de flesta bra argentinarna i modern tid har egentligen varit hardcourtspelare. Som klarat grus visserligen, men bäst på hardcourt.

Jag tror Etcheverry får det tufft att fortsätta klättra men mycket stabil och han kommer vara en vettig atp-spelare i flera år till.